Från förra veckans arbete på Wallmans



 

 

 

 



 



 



  

Så har jag och Tobias lämnat in en låneansökan till banken angående den drömlägenhet vi hittat utanför Ängelholm. Trots att vi inte har fast anställning och att jag fortfarande är studerande ser det inte helt omöjligt ut. Vi har bra utbildningar i ryggen, stora framtidsutsikter och ambitioner som skulle kunna ge oss extra små stjärnor i kanten. Att vi skickade med en beskrivning av våra bakgrunder, möjligheter och meriter kan göra att banken får en bättre bild av oss som personer. Nu väntar vi på svar och en eventuell kallelse till ett möte.

Det skadar ju inte att försöka!

Eventkoordinatorutbildningen i Nöjesnytt. Läs hela HÄR! (Sidan 48-49)

Bilderna är från vår gerillamarknadsföring av Sundspärlan, tagna av Jenders & Hallworth Production

Hittade mitt och min klasskompis Emelies ansikten i tidningen Nöjesnytt. Bilden är från Nöjesnytts gala där vi arbetade som Eventvärdinnor.

Nu börjar det närma sig ett avslut eller snarare en början på hela historien. Snart står jag här som egen företagare med ett registreringsbevis i handen. E-legitimationen är fixad, affärsidé och plan är snart komplett, budgeten slipas, tankarna maler och kämpar vidare och på tisdag har jag möte med min rådgivare på Nyföretagarcentrum.

Sen är det bara att tuta och köra!

När jag och min sambo igår satt och sökte igenom olika lägenheter i Nordvästra Skåne hamnade vi av en slump på Kustmäklarnas hemsida i Ängelholm. Ovetandes om vad som snart skulle ske letade vi oss vidare och fastnade plötsligt för en ritning av kommande hus i Vejbystrand. Nyfikna öppnade vi sida och slogs av en fantastisk syn. Fem bostadsrättshus på 4 våningar håller just nu på att byggas och blir klara sommaren 2011. 2:or, 3:or och 4:or med förstaklassig havsvy, stor terrass, kök och vardagsrum med öppen planlösning och stora utrymmen för arbetsrum och sovrum.
Vi blev förälskade från första sekund och kunde inte släppa tanken på vårt drömboende.

Problemet är nu bara pengarna... Men om det finns någon givmild person där ute någonstans och som råkar sitta på 2,5 miljoner i fickan skulle vi bli mer än glada över att få ta emot dem.

Vår DRÖM!!!

Se er gärna omkring i denna fantastiska lägenhet

Artikeln finns även HÄR!

Fick idag ett samtal från City Landskrona där jag blev intervjuad angående den Choklad- & Delikatessmässan CHOCODELI som vi på eventkoordinatorutbildningen kommer att arrangera tillsammans med ScandChoco/GodaSaker i Helsingborg till hösten 2010. Mycket fundersam och ställd för att just jag blev uppringd svarade jag som ett rinnande vatten på de frågor som ställdes (mediaträning är just något vi blir utbildade i).
Hur tidningen fick tag i just mitt telefonnummer är mycket mystiskt eftersom vi inte kontaktat dem ännu och jag inte heller är projektledare utan medlem i marknadsföringsgruppen. Även mina projektledare tyckte det hela var konstigt och jag var faktiskt under hela samtalet beredd på att få höra:

- Bra Lovisa, det här var bara ett test och du kunde alla frågor galant.

Så jag antar att det blir en publicerad artikel imorgon. Jag väntar med spänning..

Idag traskade jag lugnt iväg till Eslövs folkhögskola för att se Sundsgårdens turnerande föreställning "Slå mig gul och blå". Väl på plats fick jag reda på att föreställningen var försenad på grund av strulande teknik.

- Jaha, de har inte kollat tekniken förrän nu och har ingen åtgärd för risken med tekniken, tänkte jag medan den lilla eventkoordinatorn började växa i mig.

30 minuter senare fick jag besked om att föreställningen var inställd.

Så det blev ingen teater för mig idag...

För några månader sedan upptäckte jag små små hål i flera av mina tröjor. Ett hål i armen, ett par mitt på magen eller i en söm kunde helt plötsligt dyka upp och jag var rädd för att någon insekt kommit in i garderoben och ätit på kläderna. Men efter många öppna ögon som kollat igenom alla kläder hittade jag inget utan fick gå runt i mina håliga kläder och köpa lite nya. Hålen fortsatte att komma och jag började misstänka att tvättmaskinen var den stora boven. Jag sänkte varvantalet på centrifugen och kände igenom maskinen efter sten. Men icke sa nicke.
Inte förrän idag blev jag säker. In stoppade jag mitt nya linne, endast använt några gånger och aldrig tvättat, och ut kom mitt plagg full med mindre och större hål mitt på magen.

TVÄTTMASKINEN!!

Väl inne i lägenheten plockade jag ut alla trasiga kläder och gick noggrannt igenom allt jag hade i ägo. Flera tröjor och linnen, både tunna och tjocka i olika material till ett värde upp mot 1000 kronor hade exakt samma mönster, några hål här och några hål där. Rasande skrev jag direkt ett mejl till min hyresvärd och nu hoppas jag på en uppdatering av maskiner och ersättning för mina förstörda kläder.

Annars blir det handtvätt i framtiden!

Har använt mig en del av Traderas tjänst sälj och köp en del det senaste året (som också mina klasskamrater tycker om att påpeka efter en liten händelse i min säljkarriär... vid önskad info fråga!). Aldrig har jag råkat ut för ett lurendrejeri och jag är glad över att ha sluppit det. I helgen vann jag auktionen på ett spel åt min bror och väntade på vinnarmejlet från säljaren. Strax efter att jag fått det och var på väg att föra över pengar till säljaren fick jag meddelande av Tradera att säljaren avregisterats av dem och att de rekommenderade mig att inte göra någon affär med denna person.

Eloget till Tradera för att de tagit sig tid att skicka ut informationen till mig och därmed hjälpt mig att undvika att bli lurad.

... så håll ut ...


Fortsättning följer!!

...så kanske man kan beskriva helgen på Wallmans. Förkylningen som tagit min kropp i besittning ville inte alls släppa och istället fick jag gå glasögonprydd med rinnig näsa, nysningsattacker varannan minut och torr och spräcklig hud. Har någon väl fått en förkylning på Wallmans så får alla det och det var också så det började för mig.
Men en galen helg har det i alla fall varit. Det började på fredagen med scentekniker Olivers kupp mot artisterna när han klädd i spetsBH ställde upp sig bakom scen och knappast någon kunde hålla sig för skratt. Det slutade på lördagen med vattenfyllda guldstövlar och ännu en kupp från Olivers sida med kvinnounderkläder och ytterligare kvävda skrattattacker för artisterna på scen.

Jobbet som scentekniker är nu över, det är dags att gå vidare i företaget och jag väntar med spänning på nästa vecka som redan drar igång om tre dagar.

Nu alla är det dags att söka till Eventkoordinatorutbildningen i Landskrona.

Är du intresserad av event och upplevelseindustrin? Vill du varva teori med praktik, få möjlighet att hitta de rätta kontakterna och möta människorna i branschen direkt?

Följ din dröm.. bli producent och eventkoordinator!

Klicka HÄR och ansök redan idag!

...än en riktigt hemsk förkylning???

Bihålorna är tilltäppta,  rekord i antalet nysningar på en och samma dag, näsan liknar niagarafallen, ögonen rinner och huvudet är fyllt med en tjock dimma.

Jag har fastnat helt för det här med att spela in på egen hand. Inte världens bästa kvalitet kanske men rolig underhållning.

I just can't STOP!

Så har jag spelat in en liten cover på Jade Ewans låt "It's my time" från Eurovision 2009. Som den prestations- och perfektionistmänniska jag är när det gäller musik tog det ett tag att knåpa ihop en minuts sång (stackars grannar som fått höra samma visa om och om igen i säkert en timme nu).

Men här är den i alla fall, den första officiella och oredigerade videon av och med Lovisa.




Nästa gång får det bli nåt mer med drag i!

Så är min första veckan över på Wallmans. Nåja vecka kanske jag inte kan kalla det riktigt men några dagar av intensivt arbete i alla fall. Mycket att ta in och även om jag har lätt för att lära så känns det lite nervöst för tänk om jag skulle göra fel. Mer ansvar har jag i alla fall fått och jag och scentekniker Oliver brukar skämta om att han snart kan sitta i ett rum, vinka lite med handen, beställa hem mat och dryck och tycka att han är allmänt bra.



 





Mikaela från Eventutbildningen kom på besök och lyckades föreviga min dansinsats från Herreys "Diggi-loo Diggi-ley" (bilder kommer). En helt otränad dans för min del men som jag gärna hade fortsatt med om bara musiken inte slutat. Då var det bara att kliva av scen och lämna över till de rätta artisterna. Nästa gång ska jag försöka få med mig Oliver upp.

Kvällen eller natten avslutades med mat i restaurangen och karaoke i baren med några av artisterna och servitörerna (och övriga gäster). Jag och Oliver förgyllde småtimmarna med "I'm too sexy" och till nästa vecka har jag i uppdrag att göra en koreografi. Tänk vilken överraskning när vi tar över karaokescenen med vår sång (tal) och dans.

I'm ready!

Let me entertain you.

Så kanske gårdagens praktik på Wallmans kan beskrivas. En kväll där alla visste vad som skulle göras, där allt gick som det ska gå det vill säga som ett event med några missar, många lösningar, skratt och backstagenyp.
Som scentekniker fick jag både träna på ihopmontering av rekvisita, användning av rökmaskiner och pepp av artisterna samtidigt som jag fick användning av min branschengelska i och med att min "chef" är engelsman (jag märkte direkt vad man tappar språket snabbt när man inte uppehåller det dagligen).
Att bära Bert kommer säkerligen att bli en vana till slut och att få hoppa in i vissa danser sker förhoppningsvis redan ikväll. Artist och backstagearbetare på samma gång:) Det passar mig som handen i handsken.

Det som gjorde mig mest förvånad under eftermiddagen och kvällen var dock när jag träffade artisterna i tur och ordning. Efter en liten presentation av mig själv frågade de:

- Ja, och du är artist också?

Jag måste erkänna att jag blev lite häpen, var det en rutinfråga eller syntes det?

Ikväll hoppas jag på att få göra ännu mer. Kanske rusa nerför trapporna, sätta igång fyrverkerierna och kuta tillbaka för att rikta rökmaskinen rätt och sedan snabba mig för att dra ridån.

Några produktiva dagar med produktionen!

I'm off...

Idag skulle min efterlängtade praktik på Wallmans Golden Hits dra igång. I förmiddags mottog jag ett meddelande av min handledare att de tyvärr blivit tvungna att ställa in kvällens show och att jag istället börjar imorgon. Typiskt! 

Jag väntar och väntar...

Trött och yr klev jag upp tidigt, tidigt imorse (7.15 är faktiskt tidigt för mig även om jag går upp ännu tidigare till skolan) och jag vägrade gå den långa vägen till vårdcentralen Tåbelund. Att gå från norr till söder genom hela staden är en lång sträcka trots att det är lilla Eslöv jag talar om.
Med bilen parkerad mötte jag min läkare Bengt, en mumlande men trevlig och förtroendeingivande man och jag fick ta en massa prover. Blodtryck och puls, hjärta och lungor, astma, ekg, blodsockerhalt och blodprov. Helt normala värden enligt doktorn men dock lite lågt blodtryck och puls vilket gör att jag kan pressa min kropp väldigt hårt fysiskt. Samtidigt måste kroppen få lika mycket energi tillbaka och det är där jag lätt kan drabbas av vätskebrist. Troligen var det även det som hände i förra veckan när jag fick en sådan stark reaktion efter min konditionsträning/ dans.

Visst var det skönt att få veta att kroppen mår bra men jag känner dock mig själv och tror att stress var en stark faktor till händelsen.

I fredags skickade jag in en insändare till flera tidningar i södra Skåne med anledning av mitt akutbesök och den usla service jag fick på Lunds Universitetssjukhus i förra veckan. Än så länge har det inte gett utslag i någon artikel eller tryckt inlägg men jag väntar fortfarande och ger inte upp hoppet!

Någon måste ju reagera!

Efter några dagar hos familjen i Västerås med vila och avkoppling är jag nu tillbaka i Skåneland. Nåja, jag kan väl inte riktigt säga att det varit så mycket vila ändå. Det är många som vill träffas och jag har hunnit med att se de flesta i familjen och släkten och mina vänner som också hunnits med. Ett besök hos frisören, en dag med lillebror i skolan, några skidturer och en tripp till stockholm.

Så vila... jag vet inte?!?

Sent igår kväll ankom jag till Lunds universitetssjukhus akutavdelning. För säkerhetsskull ville jag kolla upp den andnöd och fruktansvärda huvudvärk som jag drabbats av tidigare under kvällen och vara säker på att de inte hänt något med hjärtat eller luftvägarna. Efter en halvtimmes väntan fick jag träffa en sjuksköterska för "intervju" och medan jag berättade satt hon och klickade på datorn och sa knappt ett ord. Jag blev utslussad igen till väntrummet och satte mig ner för att vänta på min tur (nåja, snarare när det skulle bli jag eftersom hela akuten var tom). Efter ett tag kom en kvinnlig patient ut från en dörr, gick fram till mig och frågade hur länge jag väntat.

- Ungefär en timme, svarade jag.

Hon var märkbart irriterad och sa att hon själv varit där i över tio timmar. Ingen hjälp hade hon fått och de sjuksköterskor hon träffat stod och pratade med annan sjukhuspersonal, skrattade och brydde sig knappt.

- Såna fall är väl undantag, tänkte jag och slog mig ner igen. När två timmar passerat och efter att jag slumrat till på en av de osköna stolarna blev mitt namn uppropat. Lovisa, vad det enda sköterskan sa och hon slussade in mig i ett rum med instruktionerna att läkaren kommer snart. Minuterna passerade. Jag såg knappt några patienter överhuvudtaget, bara en massa sjuksköterskor och läkare som satt och drack kaffe, pratade och hängde över disken. En och en halv timme i ett sterilt rum gick jag ut och frågade om jag skulle få hjälp någon gång.

- Det har skrivits upp en läkare på dig nu så han kommer snart, fick jag som svar.

Väntan, denna outhärdliga väntan. När klockan slog halv fem hade jag suttit i detta isoleringsrum i över tre timmar och varit på akuten i över 5 timmar. Ingen läkare syntes till och jag var nära bristningsgränsen. Inte ett hej hade jag fått, inte ens en kopp te, en fråga om hur jag mådde eller ett leende. Det var som att hela sjukhuset var en levande-död-plats, en zombiefilm.
Jag var trött i hela kroppen, jag var öm i bröstet efter mina andningssvårigheter och jag var fruktansvärt ledsen efter personalens behandling (eller snarare icke-behandling).
Jag gav upp! Min sambo fick prata i mitt ställe för hade jag så mycket som sagt ett ord hade jag brustit ut i gråt.
Som svar på att jag tänkte åka hem fick jag:

- Läkaren har skrivit upp sig så han kommer snart... men mår du bra nu?

Klart jag inte gjorde men vad skulle jag säga, de brydde sig ju inte ändå och min hjärna ville inte lyssna längre. Jag och Tobbe åkte hem, utmattade, förbannade med ännu lägre förtroende för läkarvården än innan!

Sämre service än på Lunds Unversitetssjukhus har jag ALDRIG varit med om och som ny patient på ett sjukhus överhuvudtaget vill jag aldrig mer tillbaka.

USELT!!!

Idag har jag bokat in en tid nästa torsdag på vårdcentralen i Eslöv. Bättre mottagning där hoppas jag, trevligare personal hade de i alla fall. Människovärde och att lyssna på känslor, inte en diagnos är nummer 1!

... när jag på houselektionen nästan slutar andas. Rummet är tomt på syre och mitt huvud börjar sprängas. Det känns som att ögonen ska hoppa ut ur sina globar och ögonen blir blodsprängda på två sekunder. Mitt huvud exploderar!! Min röst försvinner och blir till något spräckligt, pipigt tonårsljud.

Jag får ingen luft!! Jag har aldrig varit med om något liknande. Illamåendet tar vid, huvudet blir tungt, ögonlocken faller ner...
Därför sitter jag nu i kö hos sjukvårdsupplysningen.

Idag var det dags för SFD det vill säga en av årets Starta Företags Dagar. Ett 50tal kvinnor och män var samlade på Landskrona Teater för att lyssna på föreläsningar från myndigheter som Skatteverket, Tullverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Bolagsverket och Tillväxtverket. Intressanta seminarier med mycket matnyttig information (vissa talare var bättre än andra dock.. mer ska nog inte sägas för jag blir otroligt frustrerad bara av att tänka på monotona röster och döda ögon).
Trots att vi haft en grundkurs på eventkoordinatorutbildningen märkte jag hur snabbt man glömmer bort, exempelvis, hur hög arbetsgivaravgiften är, hur man bokför och redovisar etctera.

Det bästa med dagen var ändå att det fanns representanter från varje ovannämnd myndighet och från Nyföretagarcentrum som vanligtvis agerar rådgivare.
Det som däremot förvånade mig var när Skatteverket frågade:

- Hur många av er här kommer att bokföra själva?, och endast ett fåtal inklusive jag räckte upp handen. Konstigt!

Jag rekommenderar ALLA som är nyfikna och intresserade av att starta eget att medverka en dag. Det är kostnadsfritt och som pricken över i:et får man ju förmiddags- och eftermiddagsfika, det är inte dåligt det för att vara staten... Jag skulle mycket väl kunna tänka mig gå på en till dag i framtiden så att man fortfarande uppdaterar kunskapen (och inte bara för fikat..).

Jag känner mig redo att sätta igång med affärsidé och alla olika budgetar, jag ser fram emot pappersarbetet och jag tror det kommer gå riktigt bra.

Marknadsföringsknep från flygbolaget eller ej?
Enligt mig ser det ut som ett riktigt PRtrick där de uppmanar alla läsare att gå in på sin hemsida och rösta på en välgörenhetsfond. Kreativt med enkelt! Och mycket uppmärksamhet får de!

Vad tror du?


Artikel från Aftonbladet 100301

Fick spel i luften – åt upp vinsten