Den 30:e Maj kl 09.00  på Wendelsbergs folkhögskola

Sång: Somewhere från West Side Story
Monolog: Cheek to cheek- Jonas Gardell, Onkel Vanja- Anton Tjechov, Flickan i Montreal- Lars Forssell

Mammas försenade födelsedagspresent blir en liten minnesbok med ingen mindre än MIG själv i högsta person.
Beställd från Fuji Direkt för endast 69kr + porto 29kr.

Snyggt, elegant och trevligt!

Fotoboken i miniformat (Ett leende betyder ALLT):

Rosa tekniksko i canvas med tvådelad sula- ME LIKE!


Bild från Dance&gymshop

Nu har jag äntligen postat min framtid... breven till de olika musikalskolorna är skickade!

Klockren... Tack mamma för ett GOTT skratt!!

~~DAGEN D HADE ANLÄNT~~

Träningsvärk efter söndagens hårda arbete och med kanske lite för lite sömn i kroppen ringde klockan redan vid sex. Två timmar senare stod jag 'ready-for-fight' på operascenen och podierna gjordes klara och bågarna restes.



Soundchecket av Malmögruppen Miriam Aida och Bossa Electrica tog en aning lång tid och tillräckligt för att göra mig otålig och rastlös.
Men när Andreas Johnson kom fram till micken förändrades situationen. En privat konsert utan skrikandes tjejer vid scenkanten och med en tom operasalong var häftigt och att sitta längst fram händer inte varje dag.

(Har alltid tyckt att Andreas är aningen sliskig men efter att nu har träffat honom inser jag hur media lätt förstör en människa och bygger upp en image kring artisten.
Skön, trevlig och avslappnad!

Ingen Carola- toffel här INTE!!)





Efter lunch var det dags för Annes entréflygning och jag fick sitta med rökmaskinen och headset ett tag för att kunna hålla kontakt med ljud- och ljus rummet.

Innan den tekniska genomgången gjordes en snabb riskbedömning och jag blev tilldelad uppgiften att tejpa kablar som eventuellt kunde utgöra en risk för kvällens galapublik.
Den tekniska genomgången blev ett snabbtest av in- och utgångar och jag skrattade riktigt mycket av Anders Johanssons förvirrade tillstånd av när han skulle in och ut.


När alla var ombytta och klara, headset var på plats och Anne fasthängd uppe i taket drogs hela alltet igång. Snacka om en förstaklassig entré av Anne som hissades ner i judas sele till musik från Eldfågeln och blixtrande lampor. Applåderna från 1500 personer fyllde hela salongen och efter en timmes show med föreläsare och uppträdande av Miriam Aida och Anders Johansson (så sjukt rolig) väntande pausen men förfriskningar och mat.



21.00 och the show must go on!
Jag mötte upp Pros & Cons i foájen (dörr B) för att hjälpa dem in i deras nummer. Samtidigt som jag fick ständiga order från Mathias i högerörat (- Är Pros & Cons på plats? -Stand by Pros & Cons) smög vi försiktigt in i salen och på hans kommando (- Pros & Cons entré) visade jag tecken med handen och gruppen rusade in med hejarrop i salen.

Strax efter 22 var föreställningen slut (efter Andreas Johnsons slutnummer 'Sing for me') och minglet som följdes var trevligt men med en trötthet som sakta smög sig på. Rivningen av scenen som följdes och nermonteringen av strålkastare, lampor och filmduk tog sin tid och klockan 01.00 lämnade vi operan för att köra hemåt.
Timmen senare stupade jag i säng, nästan helt avsvimmad.
17 timmars arbetstid är inget jag är van vid, men med många nya erfarenheter i bagaget skulle jag kunna göra samma sak om och om igen.

Ps. Den natten sov jag 4 timmar innan det var dags att stiga upp igen- snacka om sömnbrist...

---

Slutsummering av min insats från Mathias:

- Lovisa, du har verkligen varit duktig de här dagarna. Det är härligt att du tar initiativ och visar att du vill hjälpa till. Många som kommer och som är artister i grund och botten ställer sig frågandes till att rigga och montera innan shower. Du fick automatisk respekt av alla på operan när du visade sådant stort intresse.

Söndagen var dagen före den stora galan. Operascenen skulle göras iordning, allt skulle riggas och fixas inför morgondagen och det fanns ett helspäckat schema tillgängligt. Själv fick jag stiga upp vid sju för att hinna med tåget och exakt klockan 09.00 började vi lasta in stora lådor i entrén.
När jag till slut kom in på scenen bultade mitt hjärta hårt. Det var här Kristina från Duvemåla satts upp. Hela tiden rusade meningar runt om i hjärnan som:
- Här har Kristina stått och här har Kristina sjungit och här kanske hon dog.
Snacka om att leva sig in i en miljö som jag egentligen aldrig upplevt men som jag byggt upp en bild av genom sånger och texter. Man kan nog säga att jag var i ett lyriskt tillstånd och ingen kunde undgå det leende som bredde ut sig i mitt ansikte och som vägrade släppa (träningsvärk i käken).



Nåja, efter att jag fått leva ut mina fantasier på scenen började uppbyggnaden av det som skulle komma att bli galakvällens utstyrsel. Scenografen hade planerat utseendet in i minsta detalj och jag blev direkt tillfrågad att sätta ihop trossar till två bågar och en filmduk.



Dagen flöt på med läggning av dansmattor och glansigt plastgolv som tog åtskilliga timmars arbete. Jag och två av scenproduktions grabbarna, Magnus och Viktor, hjälptes åt med ihoplappningen och fastklistrandet av golvet. Det var tur att de hade mig som ett vakande öga över dem så att fantasin inte sprang iväg alltför långt och när jag under något tillfälle gick därifrån blev direkt tillbakaropad med frasen:
- Lovisa, vi kan inte göra det här utan dig. Kom tillbaka!




(till vänster: Gruppen Pros & Cons)

När sedan Anders Johansson och Anne Lundberg anlände fick jag ett uppehåll i och med deras soundcheck och manusgenomgång och då fick även jag njuta av att få se artisterna på nära håll och byta några ord med dem.
A capellagruppen Pros & Cons körde igenom sin grej och jag fick ansvaret att lotsa dem igenom morgondagens föreställning.

Sista timmarna fram till avslut (19.00) användes för att klä podierna tillsammans med scenografen Kajsa och vi hade en riktigt intressant diskussion om paketinslagnings- tips;)

Tog en del CV/Studio bilder när jag var hemma över jul (Tack Sandra för hjälpen- de blev super. Kolla in resten HÄR).

Här kommer ett smakprov:











FOTO: Sandra Hesselbäck

Ett sista möte inför måndagens Näringslivsgala på MalmöOperan avslutade hela processen. Att gå igenom manus, filmsekvenser och korrigering av namn och titlar behövs alltid för att alla de hundratals besökare i publiken ska bli nöjda och belåtna. Proffsigt och bekostat kan kanske säga allt om det 'lilla'.

Söndagen som kommer kommer handla om att 'rycka-in-där-det-behövs' och bära, släpa och hänga upp saker på stora scenen medan hela måndagen nästan enbart blir en soundchecks dag. Spännande och lärorikt(!), men dock sååå långa dagar. Här snackar vi inte om ett vanligt åtta-timmar-om-dagen pass som andra arbetande människor ägnar sig åt. Nejdå, snarare ett uppvaknande klockan 06.00, vara på Operan klockan 08.00 och köra stenhårt hela dagen för att sedan komma hem runt midnatt.

... när jag lyckades gå ner i spagat efter rejäl uppvärmning på jazztekniken!

En föresläsning om vad musikal egentligen är, hur den förändrats genom historien och vad man bör tänka på vid en uppsättning kanske alla inte tänker på i första taget. Men vad otroligt nyttigt en sådan kan vara. Det fick jag vet under onsdagens seminarium med Mathias.

Efter en timmes genomgång och därefter lite övningar gick nog alla därifrån nöjda, belåtna och med många känslor strömmande i kroppen. Vad jag vet är i alla fall att:

MUSIKAL ÄR LIVET!!

Så har jag och klassen äntligen skapat en blogg tillsammans. Mycket minnen, framtida projekt och arbete väntar.

Skapare: Elvira M.
Redigerare/Design: Katarina E, Lovisa F.

http://musikalarna.blogg.se

LÄS

Artikeln ur Skånskan där jag och mina vänner deltog som workshops ledare i dans och teater!

Jag försöker aldrig att framställa mig själv som bättre än vad jag är eller förmer än alla andra men jag skyler inte mina talanger. Jag hittar aldrig på ett citat eller lägger till något som inte är sagt. Men något som jag alltid ansett som viktigt är att stå upp, synas och visa sin existens. Gör man inte det kommer man aldrig framåt i livet.
Syns man inte så finns man inte!

Att bli känd är idag ganska lätt i och med alla reality- och dokusåpor som finns i TV, radio och tidningar. Men att gå den 'lätta' vägen är inte alltid den bästa och att ställa upp i såpoperor såsom Big Brother, Sanningens Ögonblick eller andra 'försök-till-att-bli-Bkändis' har aldrig lockat mig. Jag är inte ute efter att bli någon popidol. Jag behöver ingen hit som dör ut året efter. Jag står hellre på scen i 50 år och sjunger dansbandsmusik än viker ut mig i massmedia. Det är inte kändisskapet som gör mig lycklig.

Hemma är jag ganska van över att bli kallad för 'hon-som-väljer-den-svåra-vägen'. Men det är något som jag är glad över. I slutändan visar det bara att jag lagt ner kropp och själ i att lyckas utföra det jag vill.

Hellre klättra högt och långsamt
och stanna kvar på toppen än
att skjutas upp och störta ner till
botten igen.

Det är enbart jag som kan hjälpa mig att nå dit jag vill med vilja, glädje och målmedvetenhet.

---

Gul Body (51:-) från Tradera. Lovely- med svarta leggins, benvärmare, bolero och diadem.

Rollerna är utdelade inför musikalen Gate 36. Man kunde nästan ta på spänningen som låg i luften och med nervösa blickar stirrade alla stint på lärarna framför.

Lovisa= mörderska/hora/prostituerad

Helt perfekt!! Dans, sång och teater.. Och Cell Block Tango. Vad mer kan man önska sig?

Sångpedagog/lärarinna Ulrika om dagens sånglektion:

- Nej Lovisa, jag vet inte vad jag ska göra med dig.
Du är redo att dra vidare- Och balettakademien måste du bara komma in på. Åhh... jag vill inte släppa dig!

Idag kl 14.50 somnade min älskade Tilda in i den djupaste sömnen.
13 år av kärlek, oövervinnlig vänskap och glädje. Tröstande, lekande och kelande.
Men även jag vet att livet har ett slut och att döden är en början på något nytt.

Mottog följande mejl från mamma:

Hej vännen !
Micke ringde nyss och berättade att Tilda nu sov stilla i hans knä.
Han tyckte att det kändes tungt förstås ! Allt hade gått bra och hon hade somnat in så fint.
"Hon var så fin där hon låg".


Hon lyfte på huvudet när en hund skällde, sedan somnade hon. Tungt!


MÄNNISKANS BÄSTA VÄN

... IDA BJÖRNSTRÖM  (http://idabjornstrom.blogg.se)

och hennes krönika på VLTs ungsidor 2009-01-12

Utdrag från "Ida is: trött på Facebook"

---

Facebook. Överallt hör jag folk prata om
detta nätcommunity som om det vore
värsta gudagåvan. "Har du facebook?".
Svarar man nej på den frågan är det som
om man är helt knäpp, man måste ju
hänga med i trenderna.

Jag menar, alla har väl msn nu förtiden och raderade sin Lunar för fem år sedan?
Svarar man ja däremot är det ingen reaktion, ingenting.
Man får istället en meningslös vänförfrågan någon vecka senare.




LÄS HELA KRÖNIKAN HÄR

---