Men som med allt annat finns det så mycket roligt att göra och deadline är ju inte förrän den 31a, så jag tror att jag gör det då. Allt är ju egentligen klappat och klart, bara att skriva ut! Bra att ha Visma Administration till hjälp där!

------

Förresten, med nytt kapitel menar jag att det är dags att lägga in en ny bokföringsorder i bokföringen! Visst är jag otroligt rolig ikväll?!?

Det kommer, det kommer...

Nu har det gått en vecka sedan turnén med Björn Skifs och hela gänget avslutades och helt plötsligt har tiden stannat upp igen och den går numera ganska långsamt. Sju veckor av mitt liv flög iväg och så en dag var det över. Jag måste erkänna att det är med en känsla av både lättnad och vemod som jag lämnar det kapitlet. Och nu sitter jag och försöker smälta allt genom att läsa igenom alla mina anteckningar och gå igenom alla händelser, all information och alla lärdomar som jag har lagrat i huvudet. Och det är inte lätt! Det är extremt svårt!

Läs mer om det längre ner!

BÄST: Özz Nujen. Han bjuder på sig själv på ett så hämningslöst sätt att det accepteras. Ingen annan lyckas med denna bedrift på samma sätt.

Så går det när kroppen slappnar av och väljer att gå in i något slags tillstånd kallat koma!

Men jag gick inte tomhänt. I mina armar bar jag en underbar "schlas-haas-morgonrock" från Björn och Blixten & co, ett bildspel från Jalle, ett rosévin från Pernilla, ett vackert armband och en glaslykta från luftakrobaterna och otroligt fint beröm och välgångsord från allihopa.

Den andra lärdomen fick jag häromdagen då jag i diskussion med den tekniskt ansvariga på Globen diskuterade säkerhet och ansvar. I Sverige fick något som heter samordningsansvar vilket innebar att företag som är involverade på "samma arbetsställe måste samarbeta för att ordna säkra arbetsställen" (Abetsmiljöverket, samordningsansvaret för arbetsmiljön).

Vi kollar upp adressen igen! Fabriksvägen. Visserligen hittar vi Wallmans men knappast en teater, snarare deras huvudkontor. Vi frågar oss runt, ingen hade någon som helst aning. Det låter ungefär såhär:

- Eeeehh.. Wallmans? Ja det ligger nåt ovanför oss typ.. eller jag vet inte.. eehhh...

Några andra skakar på huvudet och vill inte ens prata.

Tiden går, vi börjar bli lite smått nervösa. Inte stressade, bara nervösa. Vart är vi?

Som alla de gånger när ett problem uppstår blir jag och Sofie direkt superhjältar, övertygade om att allt har en lösning. Sofie springer före, stannar taxibilar som tyvärr redan är bokade och talar med några människor, jag ringer taxi.

- Det är lugnt, vi hinner, det är ju hela 15 minuter kvar, säger vi till varandra.

Taxinkvinnan i luren vill veta en adress.

- Fabriksvägen, säger jag medan jag går och det kommer nya gator.

- Är ni ens i Stockholm, frågar kvinnan i andra änden.

- Ja det hoppas jag annars är vi riktigt illa ute, får hon till svars.

När hon till slut ber om ett nummer igen är jag på en ny gata och innan hon hinner fråga igen utbrister jag:

- Nummer 6, Mårtendalsgatan 6., utan att riktigt veta om det är sant. Och då sa det pling. Kvinnan hittar en adress och skickar ut en bil. I samma ögonblick springer vi tillbaka samma väg vi just vänt på för att möta taxin som dock ännu är utom synhåll. Då stannar en kvinna som Sofie tidigare talat med och ropar:

- Ska ni till Intiman på Odenplan. Jag bor i närheten, åk med här!

Vi rusar in i bilen, kvinnan i bilen ropar till chauffören att Åk, de här tjejerna ska på teater.

Och här börjar biljakten efter Wallmans Intiman! Vi svischar förbi hus, gator, broar och jag har ingen som helst aning om vart vi är men fram kommer vi. Och utan att behöva betala, med motiveringen "nästa gång när ni blivit rika hjälper ni någon annan i samma situation", rusar vi in på teatern och kommer precis innanför dörrarna 20.59.

Det vill säga i ganska god tid innan start 21.00! Ingen panik här inte!

Så TACK för att vi är såna problemlösare och snabbtänkta, TACK taxichauffören för att du lekte James Bond på Stockholms gator men mest TACK till Elisabeth Karlsson och hennes lilla son för skjutsen!

Däremot vet jag att det inte är lång tid innan jag ska ut i branschen på riktigt och då är jag redo!

Det jag dock ville ta upp var inte tjänstens fördelar och nackdelar utan telefonförsäljaren.

- Hej, det är Lovisa!

- Hejsan har jag kommit till företaget 4hart? (uttalat: fourheart)

- Ja eller 4hArt (uttalat four aitch art, aitch efter engelskans h)

- Jasså, här står det hart!

- Ja men företaget heter 4hArt (se tidigare uttal)

- 4h, ja då borde det stå 4 8 istället om man ska säga foureight

- Nej, 4hArt säger jag!

- 4 8, 4 8, 4 8, nej det borde vara fourheart

- Nej, 4hArt Production heter företaget

- Jasså, men då står det fel här. Foureight, foureight...

- Jaja, vi struntar i det!

Vilken försäljare! Snacka om att inleda ett samtal dåligt genom att påpeka hur jag borde stava och uttala mitt eget företagsnamn och sedan inte ge med sig förrän jag får säga stopp! Nej, inte den bästa inledningen jag mött!

Ville ni veta hur det gick med affären?

Kärleken spirar, outfiten är nästan komplett (och blir säkerligen helt klar denna vecka!), Spamalot-besök sker efter nyår och företaget hankar sig framåt i lagom takt. Det trillar in lite uppdrag då och då, antingen som inhyrd artist eller som producent. Kul! Examen närmar sig med stormsteg och jag ser riktigt ljust på mina framtida jobbuppdrag, oavsett om det handlar om anställning eller som konsult.