Det blev tyvärr ingen audition i helgen. Jag var kallad att söka till sommarens utomhusmusikal av Askungen, Rodgers och Hammersteins version men en hel del arbete i helgen gjorde att det krockade och att sommarens semester precis börjar när föreställningarna drar igång var inte det optimala, så jag fick helt enkelt tacka nej.

...jag har skickat in ansökningspapperna till audition inför Kristina från Duvemåla.

Jag är i upplösningstillstånd!

Trots att jag har ett livs saker planerade till hösten var det något som lockade och drog och som sa att:

- Skickar du bara in papperna i alla fall så kommer du inte att ångra dig i framtiden!

I did it!

Emil Sigfridsson sätter tillsammans med sitt "kreativa team" upp Skönheten och Odjuret på Kristianstads teater i februari 2011. Och den 16 maj i år har jag blivit inbjuden till audition. Jag som älskar auditions ser fram emot det här tillfället och musikaler baserade på Disneyfilmer är ju en av mina passioner.

Sök du också. Klicka HÄR!



Bild från E.S hemsida

Jag har länge funderat och klurat på hur man egentligen ska få reda på auditions inför teaterföreställningar, konserter eller musikaler av olika slag. Många sidor såsom Stagepool kostar ohyggligt stora summor pengar per månad för att få tillgång till både svenska och internationella producenter och kommande produktioner. En summa som många och då speciellt studenter aldrig har råd att betala trots att ens mål i livet är att arbeta med musik, dans, teater eller något annat inom den konstnärliga banan. Det finns många fantastiska talanger i vårt land som väntar på att upptäckas. De måste bara få en chans! Jag är en som vill ha en chans men jag är även en som vill ge andra samma sak. Drömmen som blir sann! Hjälper man varandra får man även framgång.

Därför skapade jag strax innan jul facebookgrupp med namnet Auditions/ Castings i Sverige. Fri att gå med i, fri att hjälpa till i! Hemligheten är att söka på många sidor... OFTA!

Sedan mycket länge har tanken på en karriär hos Wallmans Salonger varit en längtan och ett trånande. Ett jobb där man kan stupa i säng varje kväll med rösten högt upp i halsen. En karriär som artist helt enkelt.

Nu blev det ju inte riktigt så.. men på Wallmans ska jag ändå vara.
Visst kommer jag känna en viss avundsjuka när jag ser artisterna på scenen, det är ju där jag är född (tyvärr inte bokstavligt talat). Men att ändå ha vetskapen om jag finns där ser jag som ett stort steg framåt.

Idag hittade jag följande annons och visst lockar det så det kliar i fingrarna men jag säger STOPP och BELÄGG, en sak i taget lilla Lovisa där.

AUDITION WALLMANS SALONGER

Jag blev antagen:

till eventkoordinatorutbildningen i Landskrona
till Dansakademien Öresunds danslinje i Malmö

CHOCK!!!
(speciellt danslinjen eftersom så många duktiga dansare gjorde samma audition)

NU återstår det slutgiltiga valet.
Många faktorer måste vägas in och det finns självklart för- och nackdelar med båda.

---

Eventkoordinator:

- 2 år (80 kypoäng), avklarad examen inom eventbranschen vilket innebär att jag kan inrikta mig på vilket ämne som helst inom kultur- och nöjeslivet exempelvis MUSIKAL.
- Kostnadsfri, statlig skola.
- Rätt till CSNbidrag/lån.
- Kontakter som kan innebärar stora fördelar i framtiden och för min egen karriär. Samarbete med företag och institut som Dramaten, Malmö Stadsteater, Malmö Arena, Wallmans Salonger, Skåneidrotten, miljörörelsen, dans- och musikbolag, regissörer och filmskapare, modeskapare etc. Finns även möjlighet till praktikplats hos flertalet musikal-, musik- och teaterproduktionsföretag/bolag.
- Kompetenta lärare och ett flertal föreläsare.
- Erhållna kunskaper inom marknadsföring, projektledning, ekonomi etc.

Efter utbildningen:

- Utbildad projektledare, konsult, professionell arrangör.
- Möjlighet att starta eget.
- Möjlighet att bli anställd i de företag där man haft praktikplats under studietiden.
- Bra att falla tillbaka på om den egna karriären tar stopp.

Nackdelar:

- Lätt att bli fast och inte satsa vidare på musikalbranschen.

---

Dansakademien Öresund:

- 1 år, vilket innebär att jag kan gå vidare nästa år mot högre utbildningar.
- Stor personlig utveckling och hård träning.
- Danspass 11 gånger i veckan (4 ggr klassisk balett, 3 ggr jazz, 4 ggr modern fridans).
- Möjlighet att lägga till sång-, och musikämnen vid sidan av dansutbildningen.
- Möjlighet att gå vidare till högre utbildningar inom dans- och musikalbranschen.
- Kontaker med internationella dans- och musikalföretag, skolor och samarbete med balettakademierna i Sverige.
- Kompetena lärare med hög utbildning och egna erfarenheter av branschen.

Efter utbildningen:

- Hög merit för kommande utbildningar och framtida arbeten.

Nackdelar:

- Hög kostnad 24000:- /läsår alt. avbetalning 3000:- /månad
- Ej studiemedelsberättigad/ ej CSN lån.
- Utbildningen är på halvfart, 23 timmar i veckan som gör att man kan arbeta på kvällar och helger för att finansiera kurserna.

När jag tidigare i veckan fick samtal om att jag var välkommen på Dansakademien Öresunds audition i Malmö tackade jag ja direkt. Trots att de valt att göra ett upphåll för musikallinjen på grund av för få sökande såg jag en dansaudition som ett ypperligt tillfälle att både få se min personliga utveckling under året och vara med på ett professionellt danspass. Så utan några som helst förväntningar tog jag tåget in till akademiens danslokaler i Malmö.

Under ett tre timmars pass dansades klassisk balett (till min förtjusning), jazz och modern fridans. Jag kände mig ledig i kroppen och hade riktigt roligt trots att många professionella dansare stod före mig i kön att visa upp sig.
Efter en kort intervju med helt och hållet ärliga svar gav jag mig av.

Under året som gått har jag verkligen utvecklats som dansare och det är med glädje som jag inser hur mycket dansen gett mig både fysiskt och menalt. Självklart hoppas jag på en plats på danslinjen men många duktiga dansare som dansat flera år längre än jag själv vill samma sak.

Under senare tid har jag fått ta lärdom av det sceniska arbetet bakom själva föreställningen, planeringen och efterarbetet. Jag har insett hur viktiga personer som ligger bakom ett arrangemang men som aldrig får synas på samma sätt som artisten på scen. Det är en person som måste brinna för sitt arbete, som måste ha koll och organisering på allt och som får lära sig att aldrig riktigt få samma uppmärksamhet som ett 'dragplåster'.

Den 9:e juni tog jag tåget till Landskrona för att visa mitt intresse vid Techfuturums KY utbildning som eventkoordinator. Efter en timmes introduktion fick vi under dagen i uppgift att i grupp arbeta med ett evenemang, samtidigt som intervjuer genomfördes med oss sökande.
Efter en dag med brain-stormande och idékläckande redovisade vi vårt projekt, en mycket detaljerad och noga genomtänkt uppgift.

Intervjuerna visade sig vara krångliga men överkomliga med frågor som:
- Vart är du i branschen om fem år?
- Senaste evenemangen?
- Beskriv dig i en kreativ situation?
- Samarbete i grupp?
- Ansvarstagande, organisation och ledarskap?

Krävande, men dock så intressant, roligt och med viktiga kunskaper i bagaget.

Eftersom jag trott att alla auditions för min del nu var över blev jag lite smått överraskad när Dansakademien Öresund ringde mig i förra veckan. Deras audition för musikallinjen skulle hållas runt midsommar och därför hade det varit omöjligt för mig att delta. Men nu förklarade de situationen som förändrad eftersom, som tidigare år, det var så få sökande till musikallinjen (!) att de valt att göra ett uppehåll. Jag fick förfrågan om att komma ner och göra danslinjens audition istället.

Tid: 16 Juni kl. 10.00

Idag lades de antagna och reserverna till M:1 i Bjärnum ut på internet.

Jag står som 6:e reserv

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta- att bli reserv är så otroligt smärtsamt. Det är som en fråga som aldrig blir besvarad. Kommer jag in, kommer jag inte in? Det känns dock bra att lärarna kan tänka mig en plats i Bjärnum och är nyfikna att se mer av mig.

Min största önskan är just nu att några av de 40 personer som är antagna ska säga NEJ!

Jag måste faktiskt erkänna att månaderna av auditions och förberedelser inför vår slutproduktion 'Gate 36' tagit på mina krafter. Och jag kände mig, tråkigt nog, inte alls lika exhalterad inför Wendelsberg folkhögskolas audition som jag gjort på tidigare skolor. På fredagen tog jag dock tåget för att några timmar senare stiga av i Mölnlycke. Vilken syn som mötte mig! Strålande vackert väder och en temperatur som inte liknade något annat slog emot mig när jag klev av på den ödsliga perrongen. Trots att klockan var strax före nio på kvällen var sommarvärmen ett faktum. Det dryga kilometern till skolan gick snabbt och jag installerade mig direkt i skolan gymnastiksal. Vilket område! Alla byggnader likande snarare en stor herrgård med stall och stora gårdar än en skola. Trots denna maffiga syn kunde jag inte släppa tanken att jag helst av allt velat krypa ner i min egen säng där hemma. Det chockade mig lite att jag kände så eftersom jag alltid annars är överentusiastisk över auditions. Jag lyckades somna i den stora gymnastiksalen i hyfsad tid, trots andra sökanden och deras tjatter.

På morgonen efter frukost blev vi indelade i grupper varav jag blev rundvisad av 'Micke är pepp' med mina fem andra gruppkamrater. Våra prov var inte inplanerade förrän senare på eftermiddagen och därför fick vi en del tid över att se oss omkring och ta del av vardagen för eleverna på folkhögskolan. Några av årets ettor visade sin slutproduktion men jag blev inte alls imponerad. Dålig story och till och från även falsksång!
Jag blev tyvärr mindre och mindre taggad när jag diskuterade utbildningen med några av de nuvarande eleverna.

Jag fick reda på att de arbetat i perioder men att de i början av terminen har ett danspass om dagen. Däremot har många som börjar inte dansat tidigare vilket innebär att de måste börjar helt från grunden. Personer som har dansat sedan tidigare kan därför känna att de tyvärr inte utvecklas så mycket inom dansen.
De har endast 20 minuter sång i veckan (däremot kör och musikensemble), inga hemläxor ("Om man inte ber om det" CITAT), ingen scenisk framställning, ingen auditionsträning eller mickteknik. ALLT det som jag sett fram emot att lära mig. Redan DÅ insåg jag att det här verkligen inte var något för mig. Hur ska jag kunna i utvecklas inom något som inte ens finns på schemat? Dansen är det främsta jag vill utvecklas i och om jag måste börja från grunden återigen tror jag själv inte att det skulle hjälpa mig. Det som gjorde mig mest förbryllad var när en av förstaårseleverna sa:

Fråga:
- Hur är lärarna då? Sångläraren?

Svar:
- Jo de är bra. Det är inte alla som gillar sånglärarens sätt att arbeta och det finns vissa som gör det men det är helt individuellt. Fast hon är ju kompetent!

Jag genomgick mitt sång- och teaterprov som gick hyfsat. Jag hade valt ut en bra tonart till 'Somewhere' men när min gruppledare studerade mina papper gav han mig en tonart som han sa var den 'rätta'. Vilket visade sig bli alldeles för LÅG!
Jag tror också att min nyfunna inställning till skolan lyste igenom men jag gick därifrån med rak rygg.
Jag stannade kvar för att se andraårselevernas slutproduktion 'Rocky Horror Show' och trots att jag blev mer imponerad av dem (dock minimal dans) beslutade jag mig för att avbryta min audition.
På kvällen åkte jag hem och jag kände verkligen vilken tyngd som lättade från mina axlar!

När jag anlände till musikteaterskolan i Bjärnum på fredagsmorgonen den 22/5 blev vi direkt anvisade till en köplats för att hämta ut nummerlappar som skulle bäras synliga hela dagen. Den här strålande morgonen började utan hinder förutom en liten försening i tågtrafiken. Men väl framme i Hässleholm flöt det kollektiva skåneresandet på i bra takt. När vi samlades i teatersalen (jag satt längs fram: Syns man inte, finns man inte) klockan nio fick vi, efter en lång genomgång av dagen och allmän information plus spex, se urval av de nuvarande M:1ornas slutproduktion 'Södra Boulevarden 5'. Efter en skön uppsjungning visade sig dansprovet ligga först för min del. Efter nästan 2 timmars dans med uppvärmning, diagonaler och kombinationer av olika slag kände jag mig exhalterad och mer än nöjd. Det kändes som att hela ansiktet sken av lycka hela danspasset igenom och jag hade en bra kontakt med juryn.
Sångprovet skedde smärtfritt och med en jury som diggade med i de soulfyllda takterna.

Något som jag blev mycket förvånad över var de svåra frågorna som uppkom på intervjun, strax efter sångprovet, med tanke på vad de övriga sökande fick besvara. Min hjärna arbetade frenetiskt med att svara ärligt och rakt på frågor som:

- Vad skulle du tillföra skolan och klassen?
- Hur skulle du vara i klassen?
- Hur skulle skolan kunna hjälpa dig i din utveckling?

Medan de andra sökande berättade hur snabbt intervjun passerade tyckte jag att min tid i intervjurummet gick avsevärt långsamt. Men efter en lyckad intervju väntade enbart dramaprovet. Improvisationen i grupp flöt på bra och jag gjorde det mesta för att gå in i mig själv och hitta mina förklaringar, beskrivningar och känslor för varje situation vi blev utsatta för.
Det sista och slutgiliga monologprovet kändes säkert och bra. Jag kunde lugnt och stilla komma in i rollen som jag fått en riktigt känslosam relation till. Teaterläraren berättade att hon var intresserad av det jag gjort tidigare i teater och avslutade med att jag såg mycket trygg ut i min roll.

Jag åkte från Bjärnum med ett stilla leende på läpparna och med övertygelsen om att detta var min absolut bästa audition någonsin!

Efter en vecka med många händelser som satt oss i en ganska så skärrad situation åkte jag till Göteborg för Balettakademiens antagningar mellan den 30 april- 3 maj.
Redan första anblicken av skolan gav mig ett lugn intryck.
Det känns som att det här med auditions redan blivit en sak, som jag självklart tar på största allvar men, som jag också har stor glädje av att genomföra. Istället för att ett panikartad känslotillstånd infinner sig känner jag snarare ett lugn och en lycka. Nervositet kan ju se ut på olika sätt men att försättas i en positiv stress tror jag bara är nyttigt och rent av BRA! Och jag måste då säga att jag närapå kunde 'ta på den avslappnande stämningen' som rådde inne på Balettakademien. Det ÄR en av Sveriges högst aktade skolor och de utbildar även de mest konkurrenskraftiga eleverna men bara för det betyder inte att de inte kan ha en avslappnad atmosfär. Jag kände stor skillnad från PAS där stämningen självklart var på topp men samtidigt mycket pressad.

Eftersom jag hade en tidigare förkylning i bagaget kunde jag inget annat än känna mig nöjd med sångprovet. Rummet frambringade en härlig akustik och juryn var trevlig. Innan själv sångprovet hade jag tid att bekanta mig lite med de nuvarande eleverna på skolan och vi hann till och med diskutera vad som kan vara den viktigast faktorn till hur man blir upptäckt och ihågkommen. Vi kunde nog alla komma överens om att personligheten är en avgörande faktor. Talang i all ära men att vara duktig på sin sak eller att kunna visa upp sig på rätt sätt är faktiskt helt olika saker. Jag minns den speciella frasen av en manlig elev:
- Det är det här som är det viktigaste (och han pekade på sin mun och ögon). Och det har du. Det kommer jag komma ihåg dig för! Det är speciellt för dig, det såg jag direkt.

Dansprovet var en aning annorlunda men mycket roligt för det. Jag kom i Bjärnum-gruppen, det vill säga en grupp där de flesta för tillfället studerar på Bjärnum.
- Kul, tänkte jag och jag satt mig genast in i situationen att jag var en av dem. Jag var en 'M1:are'
Jag tror att det är viktigt att kunna se sig i vilket situation som helst. Blir man inte ETT med omgivningen är det lätt att man tappar kontrollen och likaså självförtroendet. Det kan hända även den starkaste (..åååh vilken klyscha..)

Efter dagen och kvällens dom, som innebar att det inte blev någon fortsättning för mig, kom jag underfund med något mycket viktigt. Under året som gått har jag utvecklats något enormt, jag har själv känt en stor förändring, både mentalt och fysiskt. Men anledningen till varför jag inte gick vidare är jag säker på att det inte bara har att göra med min personliga utveckling utan också mina medmänniskors. Jag kämpat stenhårt för att ta mig en liten bit uppåt. Jag har tagit många steg framåt. Men orsaken till att mitt namn inte fanns på listan är att medan jag tar ett steg framåt finns det någon annan som gör samma sak. En person som kanske har kommit lite längre i sin utveckling. Som antingen är lite äldre eller som helt enkelt fått lite mer hjälp på vägen. Därför kommer det alltid finnas någon som kommit lite längre än en själv till den dag då även jag når dit och vi är helt jämlika.
Det är då man kan börja kämpa! Det är då man har lika grund att stå på. Jag är nöjd med min insats, det är bara det att jag behöver gå ett litet steg till för att nå fram.
På något sätt kändes det som en uppenbarelse att jag insåg detta och samtidigt en lättnad.

Under året som gått har jag blivit allt mer intresserad av det arbete som händer bakom scenen och alla förberedelser inför konserter, uppträdanden och produktioner. Mycket av det intresset växde även fram under perioden på MalmöOperan. Därav sökte jag KY-utbildningen i Landskrona som Eventkoordinator.
Av de som söker väljs sedan 60 stycken ut på basis av sökandebrev, betyg och arbetslivserfarenhet som får komma på intervju och efterförljande test. 25 elever blir därefter antagna till den tvååriga utbildningen.



Idag kom kallelsen att jag är behörig och utvald till intervjuperioden den 9/6.

Äntligen Bjärnum!

Den 22/5 bär det av med förhoppningsvis ett bra hälsotillstånd och med alla säkerhet ett stort leende och glatt humör.

Sång: Black Velvet- Alannah Myles
Monolog: Älska mig

Kallelse till Kulturamas musikallinje (audition 3/6) ankom men jag har tyvärr blivit tvungen att tacka nej på grund av våra föreställningar samma datum.

När jag anlände till Performing Art School/ Dansforum på fredagen den 24 april var jag taggad, pirrig och exhalterad. Jag hade intalat mig att enbart fokusera på mig själv och BARA på mig själv. Jag tror att det är lika svårt för alla att bara se sig själv under några pressade dagar. Det är lätt att tanken glider bort och börjar fundera på andra sökande. Hur de känner, hur de förberett sig, hur de dansar, hur de sjunger, hur de helt enkelt tänker? Lyckligtvis 'hittade jag mig själv' i ett virrvarr av människor och jag kände att jag kunde slappna av trots en pressad stämning.

Dansprovet, som var först för dagen, var långt, svettigt men extremt roligt. Jag måste nog erkänna att dansen börjar ta över mitt liv, kanske en del av mitt sångmässiga intresse också. Men jag tror att jag måste ha den inställningen fram till att jag känner mig nöjd med mina dansmässiga kunskaper, även om jag absolut inte får tappa sången och musikaliteten (inte för att jag tror att det är någon risk). Baletten har gått framåt och det kändes även på provet. Pliéer, tondyer, battement och spagatnedgångar fungerade bra. Lite småmissar i jazzdiagonalerna men det kändes ändå som att jag tog mig framåt och danskombinationen tycker jag fungerade bra. Jag blev extra glad över att kombinationen satte sig snabbt och fokuseringen gjorde att rörelserna såg bra ut. Jag kan med all rätt säga att ett tre timmars (plus 30 minuters uppvärmning) gav en rejäl träningsvärk dagen efter. Nackdelen med dansprovet var den STORA gruppen människor som skulle trängas på golvet. Det blev en hel del slag och stamp på andra och trots att man ville vara vänlig och be om ursäkt fanns det nästan ingen som hade tid att ens bry sig om ursäkterna som haglade.

Jag var först ut i teaterprovet och i hyfsad tid till sångprovet. Jag har alltid föreställt mig teaterdelen som den minsta delen i musikalaudition men all monolog- och dramaträning har fått mig att tänka om lite. Jag är nöjd med både teatern och sången. Enda nackdelen var att jag värmde upp för mycket. Visst kan det låta konstigt att jag kan värma upp för mycket men som för vissa andra musikalartister/sångare (ex Tommy Körberg) tål jag inte att värma upp för mycket, speciellt inte efter en förkylning som fortfarande finns kvar. Jag har funderat en del över detta fenomen, eftersom jag inte har några problem med att sjunga i timmar men en lite 'för' lång sånguppvärmning gör min röst hes och aningen svag.
Hesheten (både från tidigare förkylning, uppvärmning och normal heshet i rösten) var något som både teater- och sångpedagogerna reagerade på och jag vet inte om detta var till min fördel eller nackdel. Självklart förklarade jag mina skäl och jag gick nöjd ut från Dansforums dörrar efter lite diskussioner med tidigare bekanta som är nuvarande studenter vid PAS.

Kl. 18.00 fick jag meddelande om att jag tyvärr inte gått vidare till dag två. Det känns alltid surt att få ett NEJ men jag reser mig också starkare till nästa gång.

Söndagseftermiddagens audition gick lika bra som jag hade hoppats på. 'Inte jag' klingade fint och rummet frambringade en underbar akustik medan Jonas spelade gudomligt. Teaterdelen gick som ett rinnande vatten trots att jag lärt mig hela monologen på bara en dag. Allt kändes toppen och jag hoppas och tror att jag får en roll i sommar.

Pianisten Jonas om mitt framträdande med 'Inte jag' (Chess):

- Det här är ju en sång jag växt upp med sedan jag var liten men att höra den med svensk text nu gör att den borrar sig två decimeter djupare in i hjärtat.

Bussresan till Göteborg nästa torsdag är bokad.
Boende är fixat.
Outfiten är snart komplett.
Rösten är snart återhämtad efter påskens förkylning och sångerna, mologoerna och dansen sitter där de ska.

Jag är laddad, taggad och exhalterad till tusen.