Ödmjuk och sympatisk mentor
Hej Lovisa,
Jag imponeras över din lust och ditt driv. Egenskaper som är mycket värdefulla, speciellt i vår bransch.
Håkan verkar verkligen vara sympatisk och en man som brinner för sitt arbete. Att han också vill mötas och dela nätverk och kontakter visar också att han inte bara vill ge utan också ta. Passar mig utmärkt.
Jag gillar människor som står med båda fötterna på marken och är ödmjuka trots att man kommit långt i sin karriär.
Föreläsning Håkan Sterner
Efter tre månader på Eventkoordinatorutbildningen har vi haft många duktiga föreläsare. I veckan kom dock en av de mest erfarna och inflytelserika i hela eventbranschen- Håkan Sterner.
För nästan 50 år sedan äntrade han scenen som rocksångare och han deltog redan som trettonåring i ett flertal TVprogram. Han fortsatte sin karriär som både dansare och programledare. Han blev anställd som PR-chef på EMI och fick arbeta med stjärnor som The Beatles och Supremes. Han har varit underhållningschef för Sunwing, producerat shower för bland annat SVT och varit egen företagare sedan 1971.
Idag driver han Eventkonsult och sitter i Eventakademien med många andra framgångsrika personer inom branschen.
En riktig krutgubbe med andra ord. Hans föreläsning som varade i tre timmar flöt snabbt fram och när vi alla fick dansa twist avslutades dagen med många applåder.
Men det som glädjer mig mest är att han kan komma att agera min mentor framöver. Det vill säga om vi inte gemensamt hittar någon som skulle kunna passa bättre. Men jag tror han kan komma med många tips på vägen i alla fall.
Spännande!
Magnus Uggla revy
Mottog två fribiljetter av min dansskola i lördags. Kanske tog jag lite vatten över huvudet när jag glatt tackade ja till biljetterna som de inte blivit av med.
Dans till 13.30, försöka ta mig hem så fort som möjligt (troligtvis innanför dörren vid 14.05) och sedan slänga i mig mat och störta till tåget 14.36 igen för att hinna till revyn.
Sorry! Lite tidsoptimist där. Så där stod jag med två fina biljetter i min hand och som jag desperat försökte 'blir av med'.
- Lätt match, tänkte jag och slängde iväg 30 sms till några fina människor. Men icke sa Nicke! Inte en kotte som kunde och det värsta jag vet är att låta biljetter gå till spillo. Jag hade en riktigt hemsk känsla i kroppen när klockan började ticka iväg och ingen svarat ännu.
Så tyvärr mina damer och herrar försvann några fina timmar tillsammans med Uggla denna lördagseftermiddag. Inte ens gratis nappade någon! Ledsamt!
Wallmans Golden Hits
Framöver blir det besök på Wallmans en kväll för två för att få avnjuta tre rätters middag och ta del av showen. Och som Restaurangchefen Lotta sa:
- Det är bäst att du ser showen innan. Så hör av dig vilket datum som passar så fixar jag resten.
Ett helschysst gäng med andra ord och inte mycket äldre än mig själv. Härliga tider!
Enda problemet är den trasiga bilen på uppfarten.
Ny bil? Lånad bil? Det finns all anledning att börja fundera på det nu fram till mars månad.
Joe Labero
"Joe Labero makes magic happen"
Att Labero är en skicklig trollkarl kan jag inte säga emot. Han får de mest strålande saker att hända. Duvor dyker upp från iturivna tidningspapper eller från en brinnande tråd. Helt plötsligt trycker han ner dem i handen igen och skakar fram en vit sammetsduk med duvfjädrar som faller mot golvet.
Och de klassiska reptricken. Ögat blir lurat så det tjuter om det och från att repet varit en decimeter långt blir det helt plötsligt 1,5 meter. Fantastiskt!
Dock kan det sägas att det fanns en del misstag också. Man ser en liten mutter i handflatan eller en kortlek som kikar fram under ett finger. Visserligen lägger man märke till detaljer på sådant nära håll som vi satt men en av världens största trollkarlar trodde jag inte gjorde misstag. Det visar hur fel man kan ha ibland.
Att han dessutom kör samma show som året innan kan tyckas lite tråkigt, speciellt för dem som vill uppleva lite nytt.
Trots att Labero inte är en renodlad skådespelare lyckas han små pikar och humoristiska inslag leta sig fram till den lilla publikens läppar. Och från och till briljerar han med svävande kvinnor och springande gäss.
Snygga kulisser och skrämmande rekvisita ger hela salen en extra glans.
Plus och minus det vill säga.
Men det bästa var väl att jag själv fick komma upp på scenen, stängas in i en bur och trollas bort. Hips vips, hux flux så var jag borta. En trollskarls hemligheter har jag respekt för. Därför ska de bevaras utan avslöjanden.
Men tänk att det finns så enkla lösningar till svåra trick!
.
'Var vän med dina konkurrenter'
Att nå ett mål
Jag har fått en uppdrag. Ett uppdrag som går ut på att engagera, peppa och få upp gnistan för en grupp som har ett mål här i livet. Jag vet att alla har olika mål men någonstans går alla dessa små delar ihop med varandra. Vi korsar varandras vägar här i livet och vi vet inte när vi behöver den eller den personen i vår framtid.
Vad jag vill se är hopp! Hoppet och vetskapen om att alla mål går att nå. Jag vill se engagemang och ambition. Det gäller inte bara i nöjesbranschen utan överallt. Men när jag står på ett dansgolv blir jag ledsen att se 'halvdana' rörelser, sura ansikten och hängande huvuden.
Jag vill skrika:
- Kom igen, det är det här ni kämpar för. Det finns så många här i världen med samma drömmar som ni. För att komma till toppen måste ni klättra. Kämpa kämpa kämpa...
Kanske blir jag ledsen för att jag har sett mig själv där någonstans förut. Jag valde att vända på mönstret.
Jag vet hur lätt det är att bara hänga med halvt, just på grund av att man är oengagerad och omotiverad. För ett och ett halvt år sedan stod också jag längst bak i ledet med mörka kläder och tänkte tyst för mig själv:
- Jag syns inte. Jag kan inte.
Men jag fick ett mål här i livet. Och har jag ett mål får jag en passion. Även om jag haft passioner tidigare har de varit som en vissen blomma. Nu har den slagit ut på nytt.
Jag gick in för mitt mål.
Steg 1. Jag köpte nya kläder- tyvärr är vår värld modefixerad. Men ska man synas, ska man också synas! Ut med svart, grått och brunt. In med skrik- rosa, turkos-blått och höga benvärmare. Självförtroendet blir topp!
Steg 2. Jag pumpade- varje danslektion var match. Ödmjukt men med säkerhet.
Steg 3. Jag ändrade mina tankar- FÖRR: oj, vad hon ser bra ut; oj, vad vig han är, wow vilka piruetter hon gör. NU: Yes, jag är bra; Woohoo jag är pepp; Shit vad jag rockar. (Det tar tid!)
Som musikalproducent skulle jag aldrig ta in en person som inte vill ge av sig själv. Jag måste få se den rätta andan! Glädje, längtan, drömmar.
Den som gör sig synlig, syns.
Syns man inte, finns man inte!
Varje lektion är en audition!
Askungen
Men så var det dags för lördagens händelse på Malmö Opera. Askungen! Jag gick dit med små förhoppningar om att den skulle kunna ändra min inställning inför framtidens besök på diverse operahus.
Och jag måste säga att jag blev överraskad.
Trots att jag hade en liten pojke på 20 år bredvid mig (min sambo) som knappt skulle sitta still, ständigt med något i munnen och handen i en prasslande godispåse tog vi oss igenom en tre timmars sittning.
Med glädje måste jag få säga (och nu talar jag för mig själv, vad tobias tycker får han själv bestämma)!
Även om Askungen är på italienska kunde jag ta mig igenom akterna med en del frågetecken men ändå mycket klarspråk. Det kändes friskt och modernt och känslan mellan komik och tragik hade skådespelarna hittat bra.
En eloge är tillägnad dirigenten. Ständigt med vakande ögon på sig från en stor orkester med instrument samtidigt som han skötte skådelspelarnas insatser är , vad jag tror, inte någon lätt match. Att han dessutom kunde allas sånger/repliker utantill gjorde inte saken lättare. Vid det tillfället var jag glad över att jag inte var honom.
Som sammanfattning:
"Bra, fräsch och påhittig med nya miljöer som andas nytänk"
Bild: Malmö Opera
Möte med Wallmans
Spännande!
