När jag var ung eller yngre eller vad det nu heter och när jag var mogen för högstadiet i sådär 14års åldern var det dags att flytta upp ett stadium. Jag minns rykten om hemska lärare, stränga och elaka. Jag minns snacket om de "STORA" niorna. Det var en pest och pina att varje dag komma lite närmare uppflyttningen.
Nåja, om jag nu trodde på allt det där visade det sig i alla fall inte vara sant. Det blev bara en ny rutin i vardagen och något att lägga i erfarenhetsryggsäcken.

Det jag däremot vill komma fram till är att när jag började sjuan, så började jag bara i sjuan. Jag hade inget val till inriktning. Den ångesten skulle istället komma inför gymnasievalet men det var ingenting jag tänkte på då. Jag levde min lilla värld med många drömmar och mål i framtiden.

Idag verkar det vara helt annorlunda och det känns som att jag missat lite av utvecklingen. Nu får pojkar i flickor göra sina val i allt. Ingenting är förutbestämt.
Min bror valde sin högstadieskola i veckan. Det finns ett tiotal sådana med tiodubbelt så många inriktningar. Idrott, slöjd, bild & form, skrivlinje, språk, miljö, musik, dans… ja hur många som helst och det tar aldrig slut. Det är som att skolorna är rädda för att inte ha tillräckligt med många inriktningar. Då kan de ju bli kallade konservativa och traditionella.

Det som också skrämmer mig är att med alla dessa val följer stress, förvirring och okunskap. Barn och ungdomar idag vet inte vad de vill. Alla valen som följer med dem genom livet gör att de blir utmattade, utpumpade på idéer. Ställer jag frågan till en tonårstjej eller kille om vad de vill bli när de blir stora skruvar de på sig och svarar:

- Ehhhh… mmmm.. alltså jag vet inte. Lyckligt kanske.

Lycklig? När de svarar så brukar jag fråga:

- Nå är du inte lycklig nu eller?

De rycker på axlarna och förklarar att Jo, det är de. Men man kan ju bli ännu lyckligare.
Varför?, undrar jag. Att vara lycklig är något vackert och varför måste mer ha mest? Man kan inte gå omkring och leva i en slags extas hela tiden. Tills slut blir också det tråkigt. Man måste se till att drömma om en framtid men samtidigt se det man redan har.

Bort med alla val som kommit, låt barnen vara barn och lyckliga och få drömma om en framtid där de faktiskt kan bli något.

Så i veckan blev det klart. En ny eventkoordinatorutbildning kommer att få starta hösten 2010 (och vi får småttingar under oss). Vi har väntat och längtat efter ett positivt svar i flera månader. Och ÄNTLIGEN!

Så kom igen och sök. Ingen tvekan, bara kör!
Följ ditt hjärta och lev ditt liv!

Klicka HÄR för mer info

Fantastiska nöjen är inte en artistförmedling utan en nöjesförmedling. De har inte bara artister, just för att artister är ett så svårbeskrivligt begrepp. De har allt!
Till exempel kan man boka gubben som klär av sig naken, svänger lite med sin gigantiska snabel och tänder eld på den inför en samling tjejer på möhippa.
Snälla vänner! Gör inget sådant på min framtida möhippa.
Ett annat exempel är Drottning Silvia look-a-like. Däremot är det en finsktalande Silvia den här gången.

Det jag ser på TV är inte bra.
När jag besöker deras hemsida skiner de med artister som Niklas Andersson, Lil Babs, Charlotte Perelli, Robert Wells, Carola, Nanne Grönwall, Bo Kaspers Orkester, The Ark… ja listan kan göras lång.
Fantastiska nöjen har också samarbete med produktionsbolag som 2entertain, Live Nation och United Stage.

WHAT???

Jag har hittills inte fått någon klar bild av dem, jag har faktiskt aldrig förut hört talas om dem förrän nu. Och vad jag ser är allt från sump till stjärnor.

Jag känner frustration och förvirring. Sakta men säkert ser jag ljuset. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska tro… LIA 2 eller 3 kanske?

Jag har länge funderat och klurat på hur man egentligen ska få reda på auditions inför teaterföreställningar, konserter eller musikaler av olika slag. Många sidor såsom Stagepool kostar ohyggligt stora summor pengar per månad för att få tillgång till både svenska och internationella producenter och kommande produktioner. En summa som många och då speciellt studenter aldrig har råd att betala trots att ens mål i livet är att arbeta med musik, dans, teater eller något annat inom den konstnärliga banan. Det finns många fantastiska talanger i vårt land som väntar på att upptäckas. De måste bara få en chans! Jag är en som vill ha en chans men jag är även en som vill ge andra samma sak. Drömmen som blir sann! Hjälper man varandra får man även framgång.

Därför skapade jag strax innan jul facebookgrupp med namnet Auditions/ Castings i Sverige. Fri att gå med i, fri att hjälpa till i! Hemligheten är att söka på många sidor... OFTA!

I Biggest Loser har människorna ett mål, de vill göra något åt sitt liv som blivit komplicerat och närapå farligt att leva. Det är vanliga människor men som valt fel väg eller tvingats in på den. Deras last och kraftiga fetma gör mer skada än nytta. Gör de inget åt sin övervikt dör de och lämnar bakom sig barn, fru, man, ja hela livet och alla upplevelser som kommer med det. Visst tycker jag att det är en 'typiskt' amerikansk dokusåpa med många tårar men det berör på något vis. Jag blir imponerad av deltagarna!

I ett av veckans avsnitt fick alla tävlande åka hem för att träffa sina nära och kära men också för att se hur bra de kunde stå emot frestelsen att falla tillbaka i dåliga vanor. För vissa gick det bra, för andra gick det betydligt sämre. Det som gör mig förvånad och förbannad är familjernas inställning till de tävlande. De är stolta, ja och de vill göra allt för sin älskade. Men direkt när han eller hon kliver innanför dörren dukas det upp med friterad kyckling, pommes frites, stora biffar med gräddsås, bakelser fyllda av cremer och socker och toppade med glasyr, tårtor och kakor.
Varför gör man så? Familjen vet att det är tävling men förstår de verkligen varför deltagarna tävlar? Tror de att det enbart är för att vinna pengar? Förstår de inte vilket helvete de utsätter sin familjemedlem för?
Vecka efter vecka har de kämpat mot sin värsta fiende. Den onyttiga maten... för att inte dödas av den. Och vad händer när de kommer hem? De lockas tillbaka, de kan inte stå emot och familjen pushar dem att bokstavligen vräka i sig mat.
Jag trodde familjen ville hjälpa sin fru, man, son eller dotter att leva. Inte att dö!

Biggest Loser sänds mån-fre 19.00 i Kanal5

Tacksamhetsboken är som en hjälte i vardagen, ett under, ett mirakel och ett ljus i mörka kvällar.
Den ger en känsla av att jag aldrig är ensam. All den längtan, kärlek, spänning och alla de minnen jag har delar jag med någon annan. Någon jag tycker mycket om!
En tacksamhetsbok borde finnas i alla förhållanden. Inte bara i ett kärleksförhållande mellan kvinna och man, man och man eller kvinna och kvinna utan också mellan vänner, barn och föräldrar och kollegor. I alla former av relationer.

Jag har gått och funderat på en tacksamhetsbok sedan länge tillbaka. När jag fick tipset från en vän tyckte jag genast om den kreativa idén. Men bara för att man äger en tacksamhetsbok betyder det inte att det är något fel i ett förhållande. Det är vetskapen om att jag gör någon annan lycklig som räknas. Men det är egentligen inte min förtjänst att jag gör min partner lycklig, det är ju han som har gjort mig glad under dagen. Det jag gör är att uppmärksamma hans många goda gärningar.


Skapa en tacksamhetsbok:

1. Köp en bok i önskad storlek (själv hittade jag en vacker svart bok i sammet med ett ingraverat mönster på framsidan, gjort på återvinningsbara material åldersbevarande och syrafritt och svanmärkt papper, 99:- Akademibokhandeln. Du kan lika gärna göra en själv och klippa och klistra efter önskat utseende. Köp dock helst en bok med hård rygg så den blir tåligare).

2. Börja skriva (gärna i flera olika färgerför varje dag, skriv datum så att du varje gång kan gå tillbaka och minnas).

OBS!!! Inga negativa saker får stå i boken, även om det bara är något litet såsom: "tack för att du blev glad igen även om du var ovanligt sur under dagen"..Till och med meningar som: "..ibland kan jag vara tjurig.." bör undvikas eftersom man genast börjar tänka "värst vad han/hon tjatar om det där", "ja han/hon är faktiskt tjurig ganska ofta". BIG NO-NO!! OBS!!!

3: Avsluta, gärna med något fint som kommer direkt från hjärtat. Nu är du så uppe i varv av glädje att det till och med kan flöda ur dig.

KOM IHÅG!! Båda ska skriva, detta är ingen enmanna-sak, utan en chans för båda att visa sin uppskattning till varandra.

4: Högläsning!! 


Exempel på sida ur tacksamhetsboken:'

Älskade kärlek, jag är så tacksam för:

- att du kröp tätt intill mig imorse och värme min frusna kropp
- att du kokade kaffe åt mig och hjälpte mig på med ytterkläderna
- det fina smset du skickade till mig på lunchen
- att du kom och hämtade mig vid stationen efter jobbet
- den underbara middagen du gjorde iordning och för att du diskade efter maten
- alla mysiga pussar
- att du påminner mig om att du älskar mig

Du ger mig fjärilar i magen!
Din föralltid <3

Se det positiva i saker och ting och uppmärksamma det. Att få höra något så litet som att man "ställt undan skorna den andra alltid ställer framför dörren och jämt snubblar över" ger direkt en lyckokänsla, det ljusnar upp inuti kroppen och det känns så mycket lättare. Tänk att han/hon tänkte på det i alla fall. Och är det något den andra glömde skriva så gör det inget. Det kanske kommer nästa gång eller gången efter det?!?
Keep it up!!

Tack för tacksamhetsboken!

 



 






Bilder: Fashion Studio H&M

Bilder: H&M

Det här med att åka hem är faktiskt svårare gjort än sagt. Vid ett antal tillfällen har jag planerat en hemresa, i februari, i mars, i april. Men när jag väl har skrivit in det i almanackan dröjer det inte länge förrän en ny lektion, ett nytt studiebesök eller ett nytt möte tar den platsen istället. Det känns som att en helgvisit plötsligt är mycket långt borta...

När i hundan ska jag få åka hem?

 

I och med denna nyhet så kan eventuell flytt till Ängelholm komma att bli av för oss. För bådas del blir det ett nytt steg framåt och för min egen del känns det spännande och nytt.

Att jag får en pendeltid på 35 minuter, istället för dryga timmen, gör det hela mycket bättre. Dilemmat är bara att vi trivs utomordentligt bra i vår nuvarande lägenhet så att lämna den känns svårt!

Sedan mycket länge har tanken på en karriär hos Wallmans Salonger varit en längtan och ett trånande. Ett jobb där man kan stupa i säng varje kväll med rösten högt upp i halsen. En karriär som artist helt enkelt.

Nu blev det ju inte riktigt så.. men på Wallmans ska jag ändå vara.
Visst kommer jag känna en viss avundsjuka när jag ser artisterna på scenen, det är ju där jag är född (tyvärr inte bokstavligt talat). Men att ändå ha vetskapen om jag finns där ser jag som ett stort steg framåt.

Idag hittade jag följande annons och visst lockar det så det kliar i fingrarna men jag säger STOPP och BELÄGG, en sak i taget lilla Lovisa där.

AUDITION WALLMANS SALONGER

Jag har helt plötsligt blivit lite av ett freak vad gäller kulturlivet. Försöker hänga med i det som sätts upp och regisseras. Vill vara på plats, se, höra allt.

Som pricken över i:et fick jag i jul ett erbjudande från Malmö Opera där jag kunde köpa två biljetter till en föreställning och samtidigt få två biljetter till en extra föreställning. Vilken som helst! Mitt hjärta jublar..

Idag tog jag fram plånboken och valde musikalkomedin Fantasticks i slutet av februari... OCH Rosenkavaljeren i juni månad. En äkta italiensk 1700tals opera med gigantiska klänningar, peruker och rosenfärgade kinder.
Båda föreställningarna till ett pris av 140 kronor. Det kallar jag NICE PRICE! För en studerande är det som himmelriket kommit ner på jorden.

Jag gillar helt enkelt Malmö Opera.



Bild: Skoltjänsten