Vad hände med köksansvaret- unga vuxna?
- Jag har inte smutsat ner så här, så varför skulle jag ta undan efter någon annan?, är den vanligaste jag hör nuförtiden och den får mig att koka inombords.
Jag tycker det inte är trevligt med matrester i vasken, fastbränt matfett på spisen eller smulor på golvet. Det frestar mig inte heller att äta på ett nedkladdat matbord, jag vill inte ta mat från ett kylskåp full av Drosophila melanogaster (bananflugor) eller lägga en smörgås i den tomatsås-dränkta microvågsungnen. Kanske kan jag inte klandra de 16 åringar som ännu inte förstått innebörden av och med "flytta-hemifrån-ansvaret" men när ålder stiger över tonårsgränsen börjar det röra sig om ren lathet.
Jag kan själv komma ihåg de gånger då jag som tonåring inte orkade böja mig ner och plocka upp en smörgåskant, enbart för att jag ansåg den lilla nigningen och handstäckningen mot golvet var jobbig. Jag lät helt enkelt den tappade brödbiten ätas av hundarna.
Det är synd att vi inte har några hundar till golvmoppar just vid detta tillfälle. Jag lovar- det skulle behövas. Som tur är sköter numera insekterna städjobbet och så småningom råttorna, när det blir tillräckligt kallt för de små djuren att stanna ute. Det finns måttligt med mat för dem under diskbänken där komposten har trillat omkull och rutten mat lagt sig i alla hörn. Ärligt talat ser det ibland ut som om Hiroshimabomben slagit ner igen, men den här gången i lilla Eslöv (utnämnd till Sveriges tråkigaste stad tre år i rad). Märkligt!
Nej, en drastisk förändring behövs. Och eftersom jag nu blivit utnämnd till Bovärd har "bördan" (eller snarare nöjet/ tillfredställelsen att sätta dit någon) lagts på mina axlar. Kanske inte städningen men spioneriet. Fint på morgonen, vidrigt på kvällen. Vem som blir utpekad som den misstänkte kan bara framtiden utvisa. Jakten är i full gång!
FÖRE kl 10.00
EFTER 22.00
Religionens grupperingar
Min krönika må vara lång, men jag lovar att det, i min mening, är den bäst skrivna hittills och därför bör läsas med både ett öppet sinne och engagemang.
"Religion har förorsakat stor smärta men också givit miljoner människor något att tro på; ett hopp, ett kall och ett liv.
Religion har fört samman och burit människor över stormande hav och
heta öknar men även förhindrat sammanföring och slitit isär individer från varandra.
Religion har skapat förståelse, kärlek och bevarat fred men samtidigt
varit anledning till hat, ondska och krig.
Religion har varit orsaken till maktkontroll i världen men har också gett mänskligheten en möjlighet till förändring."
För många århundraden sedan hade präster, profeter och heliga män makten över de obetydliga människor som levde i samhället, de kristnas korståg skapade förödelse i och med dess uppdrag- att erövra Jerusalem och det heliga landet, kvinnor brändes på bål och alla fruktade de så kallade helvetet och infernots eldar.
För inte så länge sedan avrättades miljontals människor i olika folkmord runt om i världen.
I dag är kvinnorna fortfarande kuvade, männen har fler fruar än tänder, folkmassor lever kvar i det förgångna och flygplan kapas i Guds namn.
Jag kan se att den värld där vi i dag lever liknar ett scenario från förr, men med en annan utgång den här gången. Vi är på väg att delas upp i grupper, ateister VS extremister.
Industrialismens genombrott har utvecklat nya sammansättningar i samhället. I och med den hysteri som i dag finns kring jordens ekonomi, affärsuppgörelser och utveckling kommer verkligheten ikapp oss. Det finns inte längre någon tid att ägna åt drömmar och hallucinationer. Makthavarna refererar numera till religionen som ett verktyg. Den nya världen skapar ateister.
Vid sidan av den vetenskapsbaserade verklighetstron växer sig rädslan om jordens undergång sig allt starkare. Människor samlas, genomgår ritualer, förstärker sin tro. De kloster som tidigare var på väg att försvinna kommer blomma upp igen. Allt fler unga anhängare följer ett budskap som församlingar och grupper lockar med. Tonåringar tror sig göra revolt genom att bli mer extrema i sin tro. De kämpar och strider mot omvärlden, mot de otrogna och går in i ett tillstånd som snart övergår till ett spel mot verkligheten. Den nya världen skapar extremister.
Kanske kommer det utlösas ett krig mellan de icke- troende och troende. Jag vet inte säkert, det går bara att spekulera. Det har skett tidigare och det kan ske igen. Just nu vet jag bara att det pågår ett inre krig i människans kropp och själ.
I denna omtumlande värld har jag dock glömt en mycket viktig grupp som, enligt min personliga åsikt inte kan klassificeras in i någon av de ovannämnda kategorierna. Den nya världen skapar kanske ateister och extremister, men den skapar också oss- vi andra som tror på MODER JORD; de fyra elementen, själen, samspelet mellan guden, gudinnan och naturen.
Vi som tror på hela mänskligheten!
________________________________________________________________
SLUT
Vilken larvig personlig integritet!
Bilden är hämtad från Sydsvenskan.se (Läs hela artikeln här)
Jag har egentligen ganska svårt att förstå hela grejen med den personliga integriteten. Jag vet vilken innebörd begreppet har, hur man definierar och beskriver den. Det jag däremot inte fått klarlagt för mig är själva meningen med en personlig integritet i offentliga sammanhang. Vi är människor, privata inom hemmets väggar och offentliga i vår övriga vardag. Vi har en integritet, en personlig sfär och ett privat område som vi gärna vill ha för oss själva, kanske mestadels psykiskt. Men som offentliga varelser vid alla offentliga händelser har vi en roll, vare sig vi vill det eller inte, och den kan vi inte komma undan. Då har den personliga integriteten ingen betydelse längre. Vi blir till myror i en myrstack, träd i skogen eller droppar i havet. Vår närvaro spelar med andra ord ingen större roll för världen och vad behöver vi då vår integritet till?
Jag kanske låter hård men jag vill bara påpeka skillnaden mellan att vara hemma och borta.
Jag kan känna mig mer kränkt av att min soptunna blåst omkull, och alla mina slängda med dock hemliga tillhörigheter ligger utspridda på gatan, än att bli filmad på stan eller i skolan av en övervakningskamera.
Storebror ser dig, heter det. Men känner vi oss inte tryggare av att någon bevakar oss än om vi skulle gå helt ensamma och känna oss under ständiga hot och förföljelse? Jag kan bara spekulera i att saker och ting till och med skulle bli värre utan övervakning. Vad gör det för skada att bli övervakad av en maskin, en robot som bara spelar in frekvenser av en vardaglig scen. Människor som korsar gatan, kliver på bussen eller elever som hämtar böcker från sitt skåp i skolkorridoren. Vart är vår personliga integritet då? Bortglömd, skulle jag vilja säga!
Det är stor skillnad mellan att offentligt hjälpa människor, säkerställa platser eller förhindra kriminalitet och att vilja kränka människors personliga integritet. Det låter som om själva förslaget om borttagning av kameror kommer från dem som vill stöka till och skapa ett kaos i vårt samhälle.
Det kanske vore enklare om alla kunde vara linslöss istället. Då skulle vi kanske slippa alla onödigt larviga diskussioner och kunna ägna oss åt viktigare saker istället!
Ryktesspridning
Men så finns det också de där nyfikna och en aning 'oskyldiga' ryktesspridningarna. De små viskningarna och snacken som från början inte är avsedda att skada någon på något sätt. De har en undersökande ton, de är villiga att gå ganska långt för att nå det fullständiga svaret. De kanske aldrig förvandlas till någon slags undersökande journalistik men ganska nära på ändå. Det är bara det att de små ryktena stannar inom en viss krets och byggs på inom gruppen. Samtidigt som de kan verka så oskyldiga som de låter, kan de skapa förödelse för huvudpersonen/personerna i dramat. De bildar missförstånd som förstärks ju mer pratet går, de kan till och med bygga upp en skiljevägg mellan personer i samma omgivning. Personer som från början trivdes ihop men som till slut blir separerade på grund av muren.
Vi måste vara försiktiga med våra samtal, det är så extremt lätt att en och annan mening eller handling blåses upp och skapar ett kaos i vår vardag- ett tumult som kan vara försent att styra!
Fri vilja- en lögn?
Jag kan inte bara skylla på lagar och regler- det vore för enkelt (då skulle jag likagärna kunna sluta redan nu). Vi har också en inre spärr som sätter gränser för vad vi tycker är rimligt. Vi har en inbyggd moral, ett socialt inre rum som förhindrar våra impulser och handlingar. Vi har fötts in i det, på samma sätt som vi fick det sociala könet inpräntat som små barn. Det är svårt att komma ifrån och frågan är om det någonsin går?
Om vi skulle ha en fri vilja så skulle världen kanske vara ett enda stort kaos- kanske inte! Eftersom vi inte upplevt det kan vi inte heller veta och vara säkra på det. Om vi fick chansen att göra exakt vad vi ville så skulle säkerligen brottsligheten öka men många skulle också sprida mer kärlek och hopp i världen. Om vi lyckades radera ut jamtelagen ur svenskarnas hjärnor (hörs det att jag till stor del avskyr den) så skulle allt fler våga stå upp för sig själva och våga satsa mer på sina talanger.
Fast å andra sidan- om inte alla normer fanns här i världen och om inte våra gränser förhindrat vissa personers framfart så hade det, med all sannolikhet, varit svårare att synas i ett hav av ambitiösa livsnjutare (om jag för en gång får vara lite självisk).
Vi måste bara ta reda på var vi måste säga STOPP!
Ensamma kvinnor
Ibland förundras jag över att vissa kvinnor lever ensamma. De kan vara gulliga, intelligenta och roliga. De kan ha alla de där egenskaperna som killar har på sin 'mina-krav-på-en-tjej' lista som hänger på kylskåpet (eller som de i alla fall har häftat på ögongloben). De ensamma singelkvinnorna kan vara jordens mest mysiga och sociala varelser men de lever trots det för sig själva. En del gillar singellivet, andra inte.
Jag brukar undra om jag är en av dem. Gilla singellivet eller inte- det har jag delade uppfattningar om. Kan det helt enkelt vara så att män inte klarar av oss energiknippar därför att vi visar att vi kan stå på egna ben? Jag vet att det mansdominerande samhället lever kvar än i dag.
Beviset: Att många män inte kan utstå en kvinnas växande självkänsla och självförtroende på sin egen vilja och tro.
Jag kan själv få höra vilken livsglädje som flödar inuti mig och jag kan också känna den. Som en ström av energi studsar den i min kropp. Och jag tror att många av våra maskulina vänner har svårt att acceptera den kraften. Istället för att dras till magneten känner de hur försvarsmuren inom dem rämnar och de blir bortskrämda från oss- Vi kraftfulla kvinnor.
'Jag hoppas på en skärpning'
