Musikteaterskolan Bjärnum
När jag anlände till musikteaterskolan i Bjärnum på fredagsmorgonen den 22/5 blev vi direkt anvisade till en köplats för att hämta ut nummerlappar som skulle bäras synliga hela dagen. Den här strålande morgonen började utan hinder förutom en liten försening i tågtrafiken. Men väl framme i Hässleholm flöt det kollektiva skåneresandet på i bra takt. När vi samlades i teatersalen (jag satt längs fram: Syns man inte, finns man inte) klockan nio fick vi, efter en lång genomgång av dagen och allmän information plus spex, se urval av de nuvarande M:1ornas slutproduktion 'Södra Boulevarden 5'. Efter en skön uppsjungning visade sig dansprovet ligga först för min del. Efter nästan 2 timmars dans med uppvärmning, diagonaler och kombinationer av olika slag kände jag mig exhalterad och mer än nöjd. Det kändes som att hela ansiktet sken av lycka hela danspasset igenom och jag hade en bra kontakt med juryn.
Sångprovet skedde smärtfritt och med en jury som diggade med i de soulfyllda takterna.
Något som jag blev mycket förvånad över var de svåra frågorna som uppkom på intervjun, strax efter sångprovet, med tanke på vad de övriga sökande fick besvara. Min hjärna arbetade frenetiskt med att svara ärligt och rakt på frågor som:
- Vad skulle du tillföra skolan och klassen?
- Hur skulle du vara i klassen?
- Hur skulle skolan kunna hjälpa dig i din utveckling?
Medan de andra sökande berättade hur snabbt intervjun passerade tyckte jag att min tid i intervjurummet gick avsevärt långsamt. Men efter en lyckad intervju väntade enbart dramaprovet. Improvisationen i grupp flöt på bra och jag gjorde det mesta för att gå in i mig själv och hitta mina förklaringar, beskrivningar och känslor för varje situation vi blev utsatta för.
Det sista och slutgiliga monologprovet kändes säkert och bra. Jag kunde lugnt och stilla komma in i rollen som jag fått en riktigt känslosam relation till. Teaterläraren berättade att hon var intresserad av det jag gjort tidigare i teater och avslutade med att jag såg mycket trygg ut i min roll.
Jag åkte från Bjärnum med ett stilla leende på läpparna och med övertygelsen om att detta var min absolut bästa audition någonsin!
Sångprovet skedde smärtfritt och med en jury som diggade med i de soulfyllda takterna.
Något som jag blev mycket förvånad över var de svåra frågorna som uppkom på intervjun, strax efter sångprovet, med tanke på vad de övriga sökande fick besvara. Min hjärna arbetade frenetiskt med att svara ärligt och rakt på frågor som:
- Vad skulle du tillföra skolan och klassen?
- Hur skulle du vara i klassen?
- Hur skulle skolan kunna hjälpa dig i din utveckling?
Medan de andra sökande berättade hur snabbt intervjun passerade tyckte jag att min tid i intervjurummet gick avsevärt långsamt. Men efter en lyckad intervju väntade enbart dramaprovet. Improvisationen i grupp flöt på bra och jag gjorde det mesta för att gå in i mig själv och hitta mina förklaringar, beskrivningar och känslor för varje situation vi blev utsatta för.
Det sista och slutgiliga monologprovet kändes säkert och bra. Jag kunde lugnt och stilla komma in i rollen som jag fått en riktigt känslosam relation till. Teaterläraren berättade att hon var intresserad av det jag gjort tidigare i teater och avslutade med att jag såg mycket trygg ut i min roll.
Jag åkte från Bjärnum med ett stilla leende på läpparna och med övertygelsen om att detta var min absolut bästa audition någonsin!
Kommentarer
Trackback
