Under vissa perioder när kroppen och knoppen är lite labil uppskattar jag andra människors godhet extra mycket. Ja, jag kan nog säga att jag älskar snälla människor.
Igår var en helt otroligt hektisk dag med långa tåg- och bussresor till Lund, Helsingborg och jag-vet-inte-vart. Tobbe skulle skjutsas till flygplatsen, affischer skulle sättas upp i universitetsstaden, IKEA skulle besökas (premiärdagen i Helsingborg) och det skulle matshoppas. Efter 12 timmar non-stop utan vatten och med bara en banan och några köttbullar i magen var jag så slut varenda liten rörelse i kroppen sved och tårarna brände i ögonvrån. När jag då klev in i bussen som, förhoppningsvis, skulle kunna ta mig en bit på väg hem sa den kvinnliga chauffören:

- Det är mitt sista pass nu så jag kan släppa av dig närmare där du bor!

Finns det några vänligare ord och handlingar i denna värld?

Det är som att jag skulle kunna gråta nu, trots att nästan ett dygn gått sedan repliken uttalades.

Och efter dagens strapater med 5 timmars sömn bakom mig, stopp i tågtrafiken (som vanligt), en timmes extra resväg med buss, en missad leverans med tio minuter och med ett milslångt torsdagsschema fick jag tala med världens mest underbara kundservice-medarbetare på SEB. Skämtsam, trevlig och med ett kompis-snack i grundtonen.

Jag måste få säga det igen!

JAG ÄLSKAR SNÄLLA MÄNNISKOR!!