Innan dagen D
Söndagen var dagen före den stora galan. Operascenen skulle göras iordning, allt skulle riggas och fixas inför morgondagen och det fanns ett helspäckat schema tillgängligt. Själv fick jag stiga upp vid sju för att hinna med tåget och exakt klockan 09.00 började vi lasta in stora lådor i entrén.
När jag till slut kom in på scenen bultade mitt hjärta hårt. Det var här Kristina från Duvemåla satts upp. Hela tiden rusade meningar runt om i hjärnan som:
- Här har Kristina stått och här har Kristina sjungit och här kanske hon dog.
Snacka om att leva sig in i en miljö som jag egentligen aldrig upplevt men som jag byggt upp en bild av genom sånger och texter. Man kan nog säga att jag var i ett lyriskt tillstånd och ingen kunde undgå det leende som bredde ut sig i mitt ansikte och som vägrade släppa (träningsvärk i käken).
Nåja, efter att jag fått leva ut mina fantasier på scenen började uppbyggnaden av det som skulle komma att bli galakvällens utstyrsel. Scenografen hade planerat utseendet in i minsta detalj och jag blev direkt tillfrågad att sätta ihop trossar till två bågar och en filmduk.
Dagen flöt på med läggning av dansmattor och glansigt plastgolv som tog åtskilliga timmars arbete. Jag och två av scenproduktions grabbarna, Magnus och Viktor, hjälptes åt med ihoplappningen och fastklistrandet av golvet. Det var tur att de hade mig som ett vakande öga över dem så att fantasin inte sprang iväg alltför långt och när jag under något tillfälle gick därifrån blev direkt tillbakaropad med frasen:
- Lovisa, vi kan inte göra det här utan dig. Kom tillbaka!
(till vänster: Gruppen Pros & Cons)
När sedan Anders Johansson och Anne Lundberg anlände fick jag ett uppehåll i och med deras soundcheck och manusgenomgång och då fick även jag njuta av att få se artisterna på nära håll och byta några ord med dem.
A capellagruppen Pros & Cons körde igenom sin grej och jag fick ansvaret att lotsa dem igenom morgondagens föreställning.
Sista timmarna fram till avslut (19.00) användes för att klä podierna tillsammans med scenografen Kajsa och vi hade en riktigt intressant diskussion om paketinslagnings- tips;)
När jag till slut kom in på scenen bultade mitt hjärta hårt. Det var här Kristina från Duvemåla satts upp. Hela tiden rusade meningar runt om i hjärnan som:
- Här har Kristina stått och här har Kristina sjungit och här kanske hon dog.
Snacka om att leva sig in i en miljö som jag egentligen aldrig upplevt men som jag byggt upp en bild av genom sånger och texter. Man kan nog säga att jag var i ett lyriskt tillstånd och ingen kunde undgå det leende som bredde ut sig i mitt ansikte och som vägrade släppa (träningsvärk i käken).
Nåja, efter att jag fått leva ut mina fantasier på scenen började uppbyggnaden av det som skulle komma att bli galakvällens utstyrsel. Scenografen hade planerat utseendet in i minsta detalj och jag blev direkt tillfrågad att sätta ihop trossar till två bågar och en filmduk.
Dagen flöt på med läggning av dansmattor och glansigt plastgolv som tog åtskilliga timmars arbete. Jag och två av scenproduktions grabbarna, Magnus och Viktor, hjälptes åt med ihoplappningen och fastklistrandet av golvet. Det var tur att de hade mig som ett vakande öga över dem så att fantasin inte sprang iväg alltför långt och när jag under något tillfälle gick därifrån blev direkt tillbakaropad med frasen:
- Lovisa, vi kan inte göra det här utan dig. Kom tillbaka!
(till vänster: Gruppen Pros & Cons)
När sedan Anders Johansson och Anne Lundberg anlände fick jag ett uppehåll i och med deras soundcheck och manusgenomgång och då fick även jag njuta av att få se artisterna på nära håll och byta några ord med dem.
A capellagruppen Pros & Cons körde igenom sin grej och jag fick ansvaret att lotsa dem igenom morgondagens föreställning.
Sista timmarna fram till avslut (19.00) användes för att klä podierna tillsammans med scenografen Kajsa och vi hade en riktigt intressant diskussion om paketinslagnings- tips;)
Kommentarer
Trackback
