Snacka om förvåning när vi imorse avbröts i frukosten av att ringklockan började skrälla. Utanför stod en kille med ett stort paket. Han flåsade och sa att det inte var varje dag han behövde springa upp alla trappor med ett så stort paket. Han överlämnade paketet till min sambo och jag stirrade förvånat på paketet till postisen till Tobias.
Vi öppnade snabbt paketet som märkts med buisiness priority och frågorna svämmade över. Vem har skickat? Kan det vara en gåva från någon förening? Vilka visste egentligen att vi bodde här? Varför Danmark?

Vi stannade upp när en BANJO låg framför oss i paketet. EN BANJO? Vem i all världen skulle skicka en banjo till min sambo.

- Det måste vara ett skämt, sa jag och reste mig. Har du beställt en banjo?

Min sambo skakade på huvudet.

Efter lång tystnad och en helt del skratt och återigen övertygelsen om att det måste vara någon som skämtade slängde han ur sig:

- Men jag har alltid önskat mig en banjo! Det vore coolt att ha.

Vi ringde direkt till de mest lämpliga kandididaterna till gåvan- hans föräldrar!

Och visst var det det! En Banjo...