När jag lämnade England och Gerrards Cross för drygt ett år sedan åkte jag inte ifrån några minnen... tvärtom.
Att arbeta med ett autistisk barn gav mig mycket glädje och jag kan fortfarande skratta tills tårarna rinner nerför kinderna, när jag tänker tillbaka på James små skrattattacker och glädjestuder (vilket var ganska många).

Här är två klipp som sågs om och om igen och med lika stor glädje varenda gång. Hur många gånger vi lekt till dessa filmer och imiterat skådespelarna kan jag inte räkna ens på fingrarna.