Liten i världen, stora drömmar- Världsödets hjälp

Som liten hade jag stora drömmar. Då kunde jag bota sjuka, stoppa världskrig och införa fred, hjälpa fattiga- OCH sjunga. Det var i alla fall vad jag trodde om åtminstone de fyra första påståendena, det sista var jag ju säker på. 

Jag ville inget annat än att bli sångerska . Och jag gick in stenhårt för det. Ingenting var omöjligt eller pinsamt. Jag kunde hänföra alla när jag som treåring sjöng live på alla dagispjäser med ett finger uppkört i ena näsborren. Det var först vid skolstart som 'alla andra' ville bli veterinär och då ville såklart också jag hänga med. Samma sak med delfinskötare, sjuksköterska, arkeolog, grisuppfödare, arkitekt, designer, förskolefröken och journalist förstås. Jag bytte dröm ungefär varannat år, om jag hade tur ännu oftare. Men någonstans i bakhuvudet fanns den där dunkande känslan kvar om en barndomsdröm, ännu helt bibehållen. En dröm jag hade redan som liten (och då tänker jag inte på stabilisering av världsfreden eller liknande). Och tänk så rätt ett barn kan ha. I alla fall om man tänker på att följa sitt hjärtas längtan. Då blåser vinden alltid i rätt riktning, oavsett vad alla andra tycker. Jag väljer min väg och jag ska se till att mitt liv hamnar där jag vill!

Paulo Coello och 'Alkemisten' har definitivt rätt när världsödet gör allt för att våra drömmar ska slå igenom. Vi måste bara få en liten spark på vägen.

Kommentarer

Varsågod och kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0