Under tiden som jag står vid en pelare och ställer post börjar jag fundera på vilket som egentligen är världens tråkigaste jobb. Ett arbete där det inte sker någon förändring i rutinerna förrän vart tionde eller 20e år. Ett jobb där man, efter 30 år, tänker att:
- Vad har jag egentligen åstadkommit under hela mitt verksamma liv?
Eller kanske ett yrke där man dag efter dag aldrig känner sig tillfredsställd utan går till och från jobbet med samma tomma känsla av meningslöshet.

När min arm, trots en värkande smärta efter timmar av sorterande, till slut hamnar i ett slags robotliknande tillstånd och fortsätter att mata brev efter brev, julkort efter julkort och lönespecifikation efter lönespecifikation, kommer jag fram till svaret! 

Sorterare eller postis.

Jag vet att det har att göra med att jag inte kan stå framför ett fack och mata in kuvert och brev hela dagarna utan att få någon slags 'uttråkande- utbrott'. Jag måste ha lite variation, helst minst två gånger per dag. Lite spänning där jag kan känna:
- Wow... här händer det saker. Jag vet inte vart jag kan befinna mig imorgon men framåt går det.


Dagen idag slutade i alla fall med att jag började leka 'science- fiction- brevbärare' där spelet gick ut på att hitta rätt adress och nummer snabbast. Och till detta lyckades jag få till riktigt snygga sound effects. Förhoppningsvis tror jag ingen hörde mig- för min egen skull!