Efter fyra månaders arbete har vi äntligen premiär av pjäsen Underbart? av Karolina Hansson.
Känns både spännande och skönt att det snart är avklarat. Efter en slutprodukt vill man trots allt se resultat.

Citat ur programbladet:

Kärlek och svek, lycka och sorg.

Är kärleken så fin som vi målar upp den att vara eller är vi alla pjäser i ett spel av lögner. Underbart? Eller?

Förra tisdagen deltog jag in en audition som entertainer/ showartist hos Garden Hotels inför sommarsäsongen 2009 på Mallorca. Nöjd gick jag därifrån och med känslan att:
- Shit vilket bra jobb jag gjorde. Engelska och spanskan satt, sången lät bra och dansen regerade! 

Jag fick information om att de ansvariga skulle höra av sig tidigaste den 26 januari eftersom deras europaturné fortfarande höll på. Snacka om förvånad jag blev då ett spanskt telefonnummer lyste upp min telefonskärm tre dagar senare. Med darrande hand men stabil röst fick jag då veta att jag blivit erbjuden jobb som entertainer i sommar.

Här kommer då dilemmat!

Gå kvar på musikallinjen i Eslöv och därmed gå miste om ett helspäckat artistjobb eller packa väskan och sticka ner till den spanska värmen redan i mars?
 
Dagen D väntar!

Det var en ganska hög diskussion om vad vår fina tjej skulle heta från början.
Till slut kom vi fram till det utomordentliga Norma, ett namn som gjorde alla nöjda. För mig och mamma, uppkallad efter den stora 'Norma Jean Baker' alias 'Marilyn Monroe'. För min pappa och lillebror, efter patronerna Norma.
Det är bra att man kan vara överens om vissa saker- även om innebörden är olika för alla:) 



När vi tog över Sniff från hennes tidigare framilj som två åring blev vi fast direkt. Vi hade inte heller hjärta att döpa om henne. Tyvärr har alla som träffar henne lite svårt att veta om hon är en tik eller hane- Stackare!

Min kära vän Sofie om andras åsikter:

- Du ska göra precis som du vill och strunta i va andra tycker här i världen, Lovisa. Skit i va konsekvenserna blir! Det kommer alltid finnas människor som har åsikter om allt.


Tack för de kloka orden Sofie!

För ungefär ett år sedan satt jag i nästan samma sits som nu, i en position, en situation där jag egentligen inte ville befinna mig i men där jag var tvungen att stanna bara för att jag säkerligen skulle lära mig något om det jag hade och det jag saknade. Då satt jag i ett brunt 'brick house' och såg bilar som körde på 'fel sida' av vägen, där gamla tanter snackade skit om grannarna men log lika trevligt åt dem varje morgon och sa:
- Lovely to see you. How do you do?
Jag såg en plats där männen körde till jobbet klockan 06.30 på morgonen och kom hem klockan 20.00 för att hitta maten varm på bordet, där hemmafruarna träffades på bokklubben varje månad och där småbarnen deltog i söndagsgudtjänsterna och sjöng fina gosskörssånger.

För ett år sedan gjorde jag inget annat än att längta hem till de som betydde och betyder mest på hela jorden. Längtan till en familj bortom havet, där samma saker hände varje dag och där jag verkligen hörde hemma.

Idag är jag hemma där jag ville befinna mig förut och det jag gör är att längta bort. Jag längtar bort till HEM! Jag vet att där borta finns ett hem som är en annan slags värme, innehåller en annan trygghet och har en energi som inte finns här. Där finns det inte någon som ifrågasätter varför man är där, varför man valt det man gör och vad som ska hända sedan. Det är så fullständigt SJÄLVKLART!

Om jag nu lärde mig något för ett år sedan så vet jag inte om jag bevarat den kunskapen. För vart jag än befinner mig så är det så

FRUKTANSVÄRT