Spångens gästgivaregård


VÄRLDENS GODASTE SMÖRGÅSBORD!

Dussintals sillsorter prydde bordet med favoriter som inlagd strömmning, kräftfylld-, senaps-, gräddsill, lök-, brandeviks-, brännvins- och vitlökssill. Det fanns patéer, syltor och hemmagjorda leverpastejer (de krämigaste jag någonsin ätit), kallskuret med rostbiff, kalkon, saltrulle, skånska skinkor, fisk och skaldjur såsom rökt ål, gravad och rökt lax, makrill och räkor.
Varmrätterna bestod av Janssons fretselse, egna köttbullar, prinskorvar, rödkål, chili-con-carne pch stek ägg med bacon. Allt serverades med olika hemmagjorda såser, marmelader, sylt, egenodlade grönsaker och nybakat bröd av olika slag.


Det bästa av allt var ändå utbudet av dessert- godis- och fruktbordet. Med pajer av blåbär, choklad, daim och fryst cheesecake kunde man sätta pricken över i:et.
Dock var jag ju även tvungen att smaka på den skånska äppelkakan med vaniljsås, chokladmoussen, brylepuddingen, fruktsalladen, spettkakan, marängerna, citron, hallon- och vaniljfromagen och för att inte tala om de egenodlade bären som låg som dekoration på faten.


Avslutningsvis smakade det bra med salta kex och ostbricka där ostutbudet var lika stort som rätternavid de övriga borden och självklart karamellerna i de gammaldags glasskålarna. Jag var till och med tvungen att ta med mig en strut därifrån.


Jag har ätit annat än sockerärtorna (jag lovar!) men smaken av egenodlade sommarärtor är gudomlig! Jag tror att jag åt upp alla som fanns.. Hoppas de har fler nästa gång!


Lilla Sniff fick följa med på vår weekend och med tanke på att skogen låg runt knuten passade det perfekt!

Att smörgåsbord på Spången blir ett återkommande evenemang är numera en självklarhet!




We will rock you

När jag och Tobbe var en av vinnarna av 2Entertains fototävling i somras valde vi direkt att se Queen-musikalen We will rock you som spelas under hösten på Circus i Stockholm. I helgen tog vi därför tåget upp för att avnjuta ett dygn på hotell, äta god mat och se en riktig rockkonsert. Eftersom både hotell och musikalbiljetter för två ingick i priset kunde vi unna oss en riktigt god italiensk middag på Café Milano mitt emot Kungsträdgården innan musikalen drog igång.

MENY (inklusive betyg):

Stekt scampi med krämig hummersås och sparrisrisotto, vitlöksbröd
(utseende: 5, smak: 3) Kommentar: Underbar upplagd rätt med härliga höstfärger, spännande smaker där sparrisen bröt igen. Kunde ha tillsatts med salt och en aning citron för bästa smak!

Husets egen fiskgryta med lax, bläckfisk, scampi, mussslor, vitlök, vitt vin, tomat och vitlöksbröd
(utseende: 4, smak: 3) Kommentar: Härlig blandning med god grundbuljong, dock hade vi efterlängtat med smak på skaldjuren.

2005 Donna di Valiano, Piccini, IGT Toscana 325
100% Chardonnay
Dryck: 2005 Donna di Valiano, Piccini, IGT Toscana
100% Chardonnay
Kommentar: Gott vin med fruktigt inslag som gjorde det lättdrucket

Vit chokladpannacotta med hallonsås
ana; color: #777777;">(utseende: 5, smak: 5) Kommentar: Den bästa pannacottan jag någonsin ätit. Varje tugga var en ny njutning. Helt fantastiskt!

Formaggi Misti, dagens ostar, dekorerad med äppelskivor och salta kex
(utseende: 2, smak: 2) Kommentar: Tyvärr ingen italien-känsla över ostarna. Kändes mer som att de var inköpta i vilken svensk daglighandelsbutik som helst.

Dryck: 2005 Salvareggi, Savidi, IGT Toscana
Sangiovese, Merlot, Cabernet Sauvignon
Kommentar: Fantastiskt vin som måste inhandlas snarast. Mjuk, varmt och kryddigt!

Läge/Lättillgänglighet: 4
Stämning: 3
Service: 4
Varmrätt: 3
Efterrätt: 4
Dryck: 4
Helhetsintryck: 3+

Efter middagen valde vi att ta en trevlig promenad till Djurgården och Circus. Mycket människor cirkulerade på gatorna och 40 minuter senare stegade vi in i en upplyst salong med queen-musik som strömmade ut ur högtalarna.


We will rock you utspelas i framtiden och på den planet som vi alla kallar jorden. Men jorden, omdöpt till Ebay styrs av koncernen Global Soft. De har skapat en perfekt värld där alla klär sig likadant, ser likadana ut och tänker på samma saker, en Ga-Ga värld. Förutom de som fortfarande är annorlunda. De så kallade 'Bohemians'! De tror fortfarande på det som en gång hette Rock'n'Roll. Rocken är en legend med heliga skrifter (gamla låttexter) som ingen riktigt vet om eller var de existerar. Och en dag ska the dreamer komma och ta tillbaka rocken igen! Rocken ska segra!

Detta är i stora drag vad hela musikalen handlar om. Gott och ont! Kärlek och hat till musiken och rock'n'roll!

En grym rockkonsert med fantastisk musik (ganska självklart när gäller Queens musik), lustiga, underfundiga skämt och en lite skruvad, lättsmält och larvig historia. Koreografin var sjukt synkad och texterna satt som ett smäck hos artisterna. Inte en ton blev fel! Trots att jag knappt kände igen någon på scen kändes det riktigt kul att se en mycket speciell föreställning.


Rekommenderas att se för den som söker en trevlig kväll i gott sällskap med grym musik!



Erik Linder vs High School Musical

Erik Linders låt "Hur kan jag tro på kärlek" påminner lite för mycket om "When there was me and you" från High School Musical. Okej eller plagiat?

Å andra sidan kan det vara riktigt framgångsrikt när småtjejerna sitter framför teven, ser en ung söt pojke och tänker på världens mest kända musikal för tjejer och killar i yngre tonåren.








Från: SVT.se


Fantasticks

"Underbar musik och skickliga skådespelare"

Fantasticks på Malmö Operas scen Verkstan är en bra plats för en publik att möta de sex deltagarna och få följa med i en historia fylld med kärlek, längtan och lurendrejeri. Med enbart en harpa och flygel som orkester blir musiken djup och innerlig och det blir genast mycket lättare att höra skådespelarnas röster och sång.

Fantasticks har en historia som många kan känna igen sig i men som samtidigt kan verka ovanlig. En flicka och en pojke, drömmaren respektive romantikern lever som grannar med varandra men en med hög mur mellan sina hem. Fädrarna i familjerna är osams och förbjuder de två huvudpersonerna att träffa varandra.
Förbud lockar... och flickan och pojken utvecklar en kärlek till varandra på var sida av muren och längtar varje dag efter att få slänga sig i varandras armar. Vad de däremot inte vet är att fädrarna egentligen lurar sina barn och inbillar dem att de alla är fiender. De går bara och väntar på att de två ska bli kära.
Men vad händer när fantasier blir verklighet och inte alltid är som man drömt om?

En musikal som rekommendras att se och lära av!

BÄST:
Sångerna och musiken
Koreografin av rekvisitan
Pris och plats

MINDRE BRA:
För lite dans
Spotljuset (ibland)


Äventyret med lyckostenen

"Lättsmält, mysigt och genomtänkt rekvisita"

Äventyret med Lyckostenen som spelas på MAF (Norra skolgatan) i Malmö har alldeles nyligen haft Sverigepremiär med sin en timmes långa pjäs. En familjeföreställning med sång, dans och musik som lätt lockar fram barnens skratt.
Som 'äldre barn' sitter jag road och lyssnar på sångernas enkla texter och nynnar med när musiken drar igång.

Handling:
De två människobarnen Anna och Bengt har en detektivbyrå och är konstant på jakt efter nya mysterium. En natt kommer två små Huldretussar till människovärlden. De letar efter den försvunna lyckostenen som stulits. Utan den kan inga Huldretussar vara glada och lyckliga och därför är det nu ytterst viktigt att hitta stenen och ta tillbaka den. Anna och Bengt blir självklart indragna i äventyret där de möter Huldretussar, älvor och människor.

Som slutsats tycker jag att hela pjäsen är en mysig teater för hela familjen med ett bra budskap och som jag lätt kan smälta utan att behöva grubbla för mycket.

Bäst:
Älvpojken (i mina tankar började jag direkt bygga upp en bild på min framtida son i trikåer och balettskor. Tobbe är dock inte så nöjd...)
Scenens uppbyggnad från liten till stor!
Rekvisitan

Mindre bra:
Vissa låttexter var för oss äldre lite för simpla

För mer info och bokning KLICKA NU!


The happening

Ett toxin slår ut människans viktigaste självsbevarelsedrift. Den egna överlevnaden. Norra USA drabbas av viruset och tusentals människor tar helt plötsligt livet av sig själva utan någon vetskap om det. De tappar tal- och orienteringsförmågan. De hänger sig i träd, lägger sig framför gräsklipparen, skjuter sig och kör ihjäl sig själva helt utan insikt om vad som händer. Men varför vet ingen! Alla kan drabbas... Ett terroristhot eller ett fenomen som vi kanske själva varit med om att skapa.

Den helt klart bästa filmen på länge och trots att den är något år gammal rekommenderar jag den. Den ger svar på en hel del frågor om både livet och döden och kanske mest av allt- vad vi råkat släppa loss inför framtiden.

En solklar 5a från mig!




Askungen

Jag vet hur det är med opera. Jag blir trött, uttråkad och får ont i öronen. Nåja så trodde jag i alla fall att det var och tyvärr får man då den inställningen. Jag har tidigare sett några operor och de senaste har inte alls varit i min smak därav det långsamt svalnande intresset.

Men så var det dags för lördagens händelse på Malmö Opera. Askungen! Jag gick dit med små förhoppningar om att den skulle kunna ändra min inställning inför framtidens besök på diverse operahus.

Och jag måste säga att jag blev överraskad.
Trots att jag hade en liten pojke på 20 år bredvid mig (min sambo) som knappt skulle sitta still, ständigt med något i munnen och handen i en prasslande godispåse tog vi oss igenom en tre timmars sittning.
Med glädje måste jag få säga (och nu talar jag för mig själv, vad tobias tycker får han själv bestämma)!
Även om Askungen är på italienska kunde jag ta mig igenom akterna med en del frågetecken men ändå mycket klarspråk. Det kändes friskt och modernt och känslan mellan komik och tragik hade skådespelarna hittat bra.

En eloge är tillägnad dirigenten. Ständigt med vakande ögon på sig från en stor orkester med instrument samtidigt som han skötte skådelspelarnas insatser är , vad jag tror, inte någon lätt match. Att han dessutom kunde allas sånger/repliker utantill gjorde inte saken lättare. Vid det tillfället var jag glad över att jag inte var honom.

Som sammanfattning:

"Bra, fräsch och påhittig med nya miljöer som andas nytänk"


Bild: Malmö Opera


Cabaret

"Sassy, Jazzy och vemod"

Inför premiären av Cabaret på Hässleholms kulturhus i helgen blev jag inbjuden till höstens genrep. Med flera andra från branschen fick vi under tre timmar studera många månaders arbete som satts ihop till en musikal.

Eftersom jag ofta är mycket kräsen vad gäller musikalproduktioner tycker jag att de lyckats hålla ihop en mörk historia på ett bra sätt. Några utdragna delar som mycket väl kunnat kortats ner och några skådespelarinsatser som kunde repats på bättre (amatörskådespelare med professionella musikalartister kan bli bra... sen kan det också bli mindre bra). Bra koreograferade danser, läckra kostymer och en hel del snygga soloframträdanden.
Vad jag saknade var den lilla extra gnistan hos en del medverkande men jag tror och hoppas att den kan komma när allt drar igång.
För publikens skull!



Musikaler berör... på ett eller annat sätt!




Bild: Goodshow


These are the things I really like...

Kayla Radomskis och Kupono Aweaus 'Dance to Gravity' dans om drogberoende.

Det här är KÄRLEK till dansen- Underbart!

Favoritdel: 0.38- 1.15 
(Kolla in Kuponos fantastiska ögon som utstrålar den karaktär han verkligen spelar)


Vem är Louise?

Vem är egentligen Louise? Kännetecknad som fängelsevaktarens dotter kanske de flesta känner till, god vän till Herr Padda likaså men vad döljer sig bakom fasaden och vilken är historien om den ödmjuka men 'pippi'- liknande unga kvinnan i fängelsecellen.


Förr i tiden var det inte så vanlig med efternamn för fattigfolket i engelska städer. I alla fall var den ingen som riktigt brydde sig om dem om det inte var adelsmänniskor, grevar, präster eller högre tjänstmän.

Louise är född i byn och har levt i den engelska bygden under hela uppväxten. Hon har flera låtsassyskon, några äldre bröder och några yngre bröder och systrar som hennes nuvarande styvmoder haft med sig från ett tidigare äktenskap (men blivit änka) innan hon träffade Louise fader för tre år sedan.
Louise far arbetar som fängelsevakt i byns fängelse. En snäll och omtänksam far men som anser att ett kok stryk hör till uppfostran även om han låter styvmodern ta hand om sådana saker.
Louise mor är frånvarande sedan Louise födsel där hon tragiskt avled i barnsäng.

Den övriga lilla släkt som är i livet är Louise moster som är tvätterska i fängelset och faderns föräldrar men som dock är gamla och vid dålig hälsa. Om Louise mors släkt finns ingen fakta.

Louise har ingen utbildning eftersom ingen riktigt ansett det behövligt. I dåtidens samhälle var det Livets hårda skola som lärde barn och ungdomar om framtiden. På grund av detta är Louise självklart analfabet men för hennes fantasi finns det inga gränser.

Louise har fått deltaga i det dagliga arbetet i fängelset sedan barnsben. Hennes uppgifter är som alla år. Servera frukost till fängelsekunderna (som hon föredrar att kalla dem), hjälpa moster i tvätteriet och underhålla personal och kunder.
Louise ser sitt arbete i fängelset som en plikt gentemot fadern och familjen men vill också gärna hjälpa till på grund av spänningen och nyfikenheten.

Egenskaper:
Louise är snäll, trevlig, omtänksam och rar men en ung kvinna, med skinn på näsan, som är äventyrslysten och nyfiken och som vet sin plats över fängelsekunder.

Louise tycker mycket om sitt liv i fängelset men har en önskan om att få se omvärlden och lära känna nya människor. Hon känner sig dock trygg i samhället och planerar att stanna med sina vänner och familj.
Relationen till Padda har byggts upp genom hans vistelse i fängelset. Nyfikenheten har dragit henne till honom och Louise älskar Paddas berättelser om den rika världen. De har en långvarig och kärleksfull relation med mycket värme och förståelse om varandra.


Tyvärr...

... tycker jag att Kevin Borg tappat en hel del av sin utrålning efter Idol 2009. MYCKET! Visst har han sångrösten kvar men man hör så väl när arbetet tar över glädjen att leva med musiken. Och jag undrar med nyfikenhet hur High School MusicalGöta Lejon med Kevin och Caroline Johansson Kuhmunen ska sluta. Inte riktigt samstämigt i låten på Allsången och tyvärr tar även Kevin över lite för mycket med sitt stampande i marken...




Nya favoriter på youtube!

DIAMOND DOGS- vilka inspirationskällor jag hittat på youtube.com
Kan sitta i timmar och titta på alla klipp! Perfekt gestaltning av många av Sveriges artister- extremt roligt!


Sommarkrysset augusti 2007 med Shirley Clamp, Carola och Arja Saijonmaa

 

Talangfinalen 2007



Pridefestivalen 2008 med Arja, Carola, Linda Bengtzing, Shirley, Charlotte Perelli och Sarah Dawn Finer


Lovisa listar...

...VÄRLDENS BÄSTA SÅNGARE/ SÅNGERSKOR

Världens BÄSTA sångare:
FREDDIE MERCURY- att någon kan göra sådan musik och skapa toner som bara flödar ur munnen är en något otroligt. Alla låtar lämnar mig med en känsla av nyförälskelse i kroppen.
Helt fantastisk!

VARNING!!! GÅSHUD, GÅSHUD, GÅSHUD... Jag lovar. När 'Queen i Montreal' strömmar ut från teven kan inga grannar få en blund i ögonen.

 
 
DVDn som är ett måste i hyllan!


Världens BÄSTA sångerska:
WHITNEY HOUSTON- första gången jag fick höra Whitneys stämma i och med 'the bodyguard' blev jag salig av hennes breda register. Visst wailandet kan tonas ner men som slutsummering innehar hon en säregen röst som klingar länge i öronen.





Sveriges BÄSTA sångare:
TOMMY KÖRBERG- det finns INGEN, absolut INGEN som Tommy!

 

Sveriges BÄSTA sångerska:
HELEN SJÖHOLM- Jag undrar om det finns någon som undgått att Helen är min absolut främsta förebild. Jag skulle kunna lägga ut sångfil efter sångfil, video efter video men besparar andra den omgången. Jag skulle kunna sjunga sångtext efter sångtext, ord efter ord för alla som ville men låter munnen vila ett tag.

 




VÄRLDENS BÄSTA SÅNG I ALLA KLASSER:

BOHEMIAN RHAPSODY





Övriga favoriter:

Michael Jackson
Dolly Parton
Dixie Chicks

Peter Jöback
Peter Johansson
Niklas Andersson
Orup
Sanna Nielsen

Dead Man Walking

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga:

Bra budskap- ett tillfälle som Amnesty International tog till vara på för att få sprida sina ord, det vill säga:
- Avskaffa dödsstraffet!,
men hela grejen med opera är ingenting som lockar mig ÖVERHUVUDTAGET!
Sångare som försöker överrösta orkestern, som står stelt på scenen medan de skriker ut sina ord som:
- Bilfärden var het, het, het.... Det var ett skämt pastorn.... bla bla bla!

OPERA

Big NO NO

Teater i vår

Teaterföreställningar vår/sommar 2009:


Dead Man Walking 1/2




Fröken Julie 6/2




Quo Vadis? 10/2




Södra Boulevarden 5 20/3


Pajazzo 26/3




Cream 28/3


Maria Stewart 1/3 INSTÄLLD


Skimmer 1/3


Oda Satans kvinna 15/3




Marilyn passionen 7/5


Spring awakening 12/5




Maria Stewart 14/5




Bilder från bl a Malmö Stadsteater

Jösses flickor- återkomsten!

"Kaxigt, uppseendeväckande och vackert"


Jag kan tänka mig att 'Jösses flickor' gjorde succé när den sattes upp för första gången år 1974. Kanske en riktigt skräll också eftersom dåtidens kvinnor fortfarande var i underläge i den mansdominerande världen och kring jämställdhetsfrågor. Och nog tror jag att den får samma respons nu som då.
Lite kaxigt men med en humoristisk underton fylls scenen med sång, dans och en hel del under-byxorna-humor. Något som publiken faktiskt tänder till på. Till och med de 70- åriga tanterna framför mig tycks njuta av en 'på spåret' liknande resa. Ingen verkar riktigt rygga tillbaka av repliker som 'Jösses fittor' och 'knulla'. Och kanske är det just det som skådespelarna vill påvisa- att vi måste få bort den tabu- och äckelhetsstämpel som just dessa sexrelaterade skällsord fått.

Historien som börjar 1924 följer en rad olika kvinnor med totalt skilda bakgrunder men som tillsammans står upp för kvinnors rättigheter och går emot männens förtryck. Genom demonstrationer, tidningsartiklar och flygblad vill de sprida budskap som:

'Befrielsen är nära'
OCH
'Vi törs, vi vill, vi kan'

Vad som däremot drar ner ett slutgiltigt betyg för Jösses flickor- återkomsten, är den långdragna och nästan påtvingade andra akten. Slutet blir mest en enda stor röra och all utströdd rekvisita tar bort effekten av den helhet som ska finnas. Men till och från taggar även publiken till och då känns det som att även vi sitter med och uttrycker de känslor som väller över oss.
Kvinnor kan!




Jösses flickor- återkomsten visas på Hipp, Malmö

500 med HippHipp gänget


 500 med Anders Jansson och Johan Wester


Kanske är det vetskapen om att dessa två snubbar framför mig genomfört stordåd som Tiffany och Kajan i HippHipp som får mig att skratta tills magen krampar eller får tårkanalerna att svämma över i ögonen. Eller kanske är det bara det att jag och övriga publiken har extremt dålig humor. Men det Anders Jansson och Johan Wester lyckas genomföra under den en timmes långa test- föreställnigen kan sammanfattas som:

Professionellt, lättsinnigt och extremt underhållande.

Även om allt inte är spikat och klart inför premiären den trettionde oktober köper vi skämten och varje liten vink eller ljud skapar en våg av skrattsalvor. Att jag dessutom sitter på längst fram på första parkett är pricken över i:et och jag får både en chans till att studera dem noga och fixa lite extrasnack mellan sketcherna.
När jag kliver ut från Lunds stadsteater känns det som om jag skrattat mig igenom hela livet. 



Tips: 

 Gå, njut, delta och skratta dig åtminstone tio år yngre!



Från hemsidan
(...500 är en historisk humorshow för hela familjen med femhundra historiska kändisar - en kväll med presidenter, Hollywood-stjärnor, feminister och fascister i en strid ström av häpnadsväckande samband, galen fakta och fantastisk kuriosa...)

Roberto Zucco

Roberto Zucco (spelad av Henrik Svalander) är en mörk och dyster föreställning fylld av mord, prostituerade och slagsmål. Byggd på en sann händelse, om Roberto som mördar sina föräldrar och skördar sina offer, får vi följa hans sista dagar i livet; Förvirrad, vildsint och fullständigt galen. Historien är en verklighet som vi kan vara tacksamma för att bara få uppleva som publik. Skönt(!), och jag hoppas innerligt att det fortsätter vara så.

Trots denna skrämmande historia tror jag att mina förväntningar är alldeles för höga för att jag ska kunna svepas med av det dramatiska och spännande skådespel som utspelas framför mig. Jag har fortfarande ganska svårt att riktigt komma ihåg vad Roberto Zucco egentligen handlar om. Vilken som är den röda tråden eller hur hela historien är uppbyggd. Tragiskt men sant!

Vad jag däremot minns är mina tankar om hur fantastiskt det måste vara att få stå på den underbara scen som ligger framför mig. Jag riktigt ser min entré- hur jag skulle röra mig och se ut.
Självklart finns det även bra och tänkvärda scener. Som när Roberto Zucco till exempel byter kläder mitt på scenen eller balanserar på fängelsetaket i bar överkropp. Ja, ni ser ju!

Men skämt å sido- Väl värd att se!
Speciellt scenen.


Plus i kanten till alla otroligt professionella skådespelare. Härliga rollgestaltningar, mimik och känslouttryck.
Minus i botten för alla otroligt långa monologer. Å andra sidan ger de mig tid åt egna tankar och ideér.

Bäst i kväll:

Fredrik Gunnarsson (känd från 'Beck'- filmerna)
Susanna Karlsson




Roberto Zucco
spelas på Intiman- Malmö Stadsteater

Mitt i (p)lytet

"Bra, klatschigt och en underhållande revy som rekommenderas att se."

Jag måste erkänna att mina känslor kring den 2,5 timmes långa pjäsen Mitt i (p)lytet är en aning splittrade. De fyra huvudpersonerna, Pierre Björkman, Gunilla Ericsson, Niclas Lendemar och Klas Malmbergs, medverkan gör att stämningen pendlar mellan glädje, medkänslan och förundran. Att de också är födda med olika slags handikapp och utvecklingsstörningar gör att jag häpnas av alla inlärda repliker, sånger och skickliga rollgestaltningar.

Det sker några avbrott, replikerna är lite sluddriga och hackiga under vissa stunder och det hörs lite falska toner då och då men är det ett genrep så är det. Med lite hjälp från backstage personal skapar de ändå ett roligt och lättsamt amatörskådespel/ revy som lockar fram många skratt. När de gång på gång skapar klockrena skämt om människors fördomar får de publiken att tänka till lite extra.

Vad som däremot drar ner min uppmärksamhet och min nästan lite barnsliga nostalgi är den inbjudna gästen Harald Leander (här kallad 'kändisen'). Totalt främmande för mig och de allra flesta försöker han tafatt att underhålla publiken- något som faller som en sten mot en havsbotten. Att dra ett skämt om hur man möblerar ett rum, sjunga en dyster sång, som i värsta fall lockar fram ett löjligväckande skratt ur åskådarna, och att försöka imponera genom att ta av sig kläderna och lägga sig på en spikmatta är motbjudande och jag känner ett starkt obehag sprida sig i kroppen.  Jag vill, under dessa scener, helst av allt lämna salen. Att inte heller kunna texten på slutsången och sina egna repliker (utan istället stå med ett papper framför näsan) får mig att må ännu sämre än innan. Oproffsigt!
Som tur är räddar de fyra 'hjältarna' mig från att drunkna och drar igång publiken till allsång och annan medverkan.



En stor eloge till:

* Jan- Erik Sääf: Enmansband som förutom att spela trummor, piano och munspel, joddlar och skapar ljuvlig musik med munnen. Extremt musikaliskt! Plus är också hans trevliga utseende (kan ha att göra med en kvinnas 'äldre-män-beundran').

* Ulrika 'Ulle* Bååth: Förutom med sitt arbete bakom scenen med de medverkande agerar hon stand-up komiker och klarar jobbet galant med välgodkänt i betyg.

Bäst ikväll:

* Bandet 'Desinformation': Helt och hållet överväldigande. Jag köper skivan - GE MIG!




Mitt i (p)lytet spelas på Moomsteatern i Malmö, Nobeltorget

Ingen anledning till PANIK!

"Underbart, brilliant och sinnessjukt!"

'Ingen anledning till panik' är en lysande föreställning som skapar stora frågetecken, skrattsalvor och som samtidigt bryter ner en fullständigt . Med glödheta monologer, väl genomförd mimik och ruskigt skrämmande masker hänför de, tre skaparna av föreställningen, hela publiken. Nina Jemth, Pelle Öhlund och Per Sörbergs rollkaraktärer ger oss alla både ett lyriskt leende på läpparna och en svag känsla av illamående. 'Ingen anledning till panik' lämnar ingen oberörd. En magnifik upplevelse med en härlig symbolik som bör förhärligas och lyftas upp till himmelens höjder.

Vi färdas genom ett mardrömsliknande scenario där saker snabbt byter skepnad och vi känner oss sakta men säkert mer och mer tillfredsställda av resan.
Med min hand tryckt tätt inpå ansiktet kan och vill jag aldrig släppa ögonen från de tre makalösa människorna på golvet framför mig.

Detta kan bara avslutas med ett ord:

Fantastiskt!


Favortisscen:

Den hänsynslösas monolog






Ingen anledning till panik-
spelas på Barbes, Norra Vallgatan Malmö

Tidigare inlägg
RSS 2.0