För ungefär ett år sedan satt jag i nästan samma sits som nu, i en position, en situation där jag egentligen inte ville befinna mig i men där jag var tvungen att stanna bara för att jag säkerligen skulle lära mig något om det jag hade och det jag saknade. Då satt jag i ett brunt 'brick house' och såg bilar som körde på 'fel sida' av vägen, där gamla tanter snackade skit om grannarna men log lika trevligt åt dem varje morgon och sa:
- Lovely to see you. How do you do?
Jag såg en plats där männen körde till jobbet klockan 06.30 på morgonen och kom hem klockan 20.00 för att hitta maten varm på bordet, där hemmafruarna träffades på bokklubben varje månad och där småbarnen deltog i söndagsgudtjänsterna och sjöng fina gosskörssånger.

För ett år sedan gjorde jag inget annat än att längta hem till de som betydde och betyder mest på hela jorden. Längtan till en familj bortom havet, där samma saker hände varje dag och där jag verkligen hörde hemma.

Idag är jag hemma där jag ville befinna mig förut och det jag gör är att längta bort. Jag längtar bort till HEM! Jag vet att där borta finns ett hem som är en annan slags värme, innehåller en annan trygghet och har en energi som inte finns här. Där finns det inte någon som ifrågasätter varför man är där, varför man valt det man gör och vad som ska hända sedan. Det är så fullständigt SJÄLVKLART!

Om jag nu lärde mig något för ett år sedan så vet jag inte om jag bevarat den kunskapen. För vart jag än befinner mig så är det så

FRUKTANSVÄRT