Det sägs att saker och ting en dag ska gå den vägen som man önskar. Det berättas att det finns ett världsöde som gör allt för att lyckan ska bli din. Jag tror att jag fick ta del av ett sådant ögonblick i dag. Jag vet fortfarande inte vad det innebär, vart det kan leda eller vad som bör hända. Men jag har alla rättigheter att säga att:
- Nu lyser jag av ett lyriskt ljus.


Inledning:
Hemresan börjar allt annat än dåligt. Förutom att jag får åka förstaklass hela vägen hem möts jag, i tågets dörröppning, av Let's Dance vinnaren Martin Lidberg (mer känd som världsbrottare i trikå för mig). Redan i tonåren var han en förebild när jag själv var aktiv som brottare.
Nog tycker jag att Eslöv för en gång skull får byta titel från 'Sveriges tråkigaste stad' till något medelmåtta eller en helt okej håla. Speciellt nu när Martin landat.

Story:
Det är på tåget mellan Stockholm- Västerås som världsödet knackar på dörren, som ber mig flytta mig lite närmare och som ser min längtan. I samma vagn där jag sitter hör jag två herrar. Jag kan inte undgå att lyssna på samtalet som flödar fram genom stolssitsarna. Kanske kan det ha att göra med hur det svenska samhället är skapat, hur människan är uppfostrad eller hur man bör uppföra sig, men visst skäms jag lite över att nästan tjuvlyssna på deras samtal. Min nyfikenhet är större och mina öron vidgas ännu mer när jag hör den ena mannen säga:
- Jag är Music producer. Jag lanserar artister, gör musikvideor, turnerar men arbetar egentligen i USA.


Deras, för mig, mycket intressanta samtal fortsätter och de kommer in på trådar som '...i musikbranschen behöver man ha ett gott rykte...' '...man bör vara ödmjuk...' '...Ja visst känner jag Idol-juryn...' blablabla...


Efter en stund kommer en liten pojke insnubblandes och ser sig förvirrat omkring i vagnen.
- Är det här första klass?, frågar han. Jag blev utkastad från andra klass eftersom jag inte har platsbiljett.
Producern ber honom att slå sig ner och strax är även han involverad i de två männens samtal. De kollar på musikvideor, affisher, tar kort.
Under denna tid har jag vandrat fram och tillbaka i tågvagnen. Till toaletten, nynnat, visslat, småkikat över axeln. Nästan lite för ödmjuk för att de ska lägga märke till mig och min existens. När männens och pojkens samtal forsätter och de skrattar ljudligt kan jag inte heller undslippa lite skratt från  mina mungipor och vips så ser de upp och ber mig slå mig ner hos dem.

Ett steg fram...

Jag blir erbjuden vin, tackar nej men känner mig involverad i snacket. Ställer frågor (är otroligt stolt över mig själv), ber om tips och får respons. Jag försöker gång på gång inflika något som '...jag håller på att utbilda mig till musikartist...' och '...det som behövs i den här branschen är kontakter...'.


För att göra en längre historia kort:
Jag får mannens mejladress. 

Låter det som en dröm? Vi får väl se. För mig är det ett varmt ögonblick för långt tid framöver och mitt huvud svävar fortfarande på moln.

Min krönika må vara lång, men jag lovar att det, i min mening, är den bäst skrivna hittills och därför bör läsas med både ett öppet sinne och engagemang.

"Religion har förorsakat stor smärta men också givit miljoner människor något att tro på; ett hopp, ett kall och ett liv.

Religion har fört samman och burit människor över stormande hav och

heta öknar men även förhindrat sammanföring och slitit isär individer från varandra.

Religion har skapat förståelse, kärlek och bevarat fred men samtidigt

varit anledning till hat, ondska och krig.

Religion har varit orsaken till maktkontroll i världen men har också gett mänskligheten en möjlighet till förändring."

För många århundraden sedan hade präster, profeter och heliga män makten över de obetydliga människor som levde i samhället, de kristnas korståg skapade förödelse i och med dess uppdrag- att erövra Jerusalem och det heliga landet, kvinnor brändes på bål och alla fruktade de så kallade helvetet och infernots eldar.

För inte så länge sedan avrättades miljontals människor i olika folkmord runt om i världen.

I dag är kvinnorna fortfarande kuvade, männen har fler fruar än tänder, folkmassor lever kvar i det förgångna och flygplan kapas i Guds namn.

Jag kan se att den värld där vi i dag lever liknar ett scenario från förr, men med en annan utgång den här gången. Vi är på väg att delas upp i grupper, ateister VS extremister.

Industrialismens genombrott har utvecklat nya sammansättningar i samhället. I och med den hysteri som i dag finns kring jordens ekonomi, affärsuppgörelser och utveckling kommer verkligheten ikapp oss. Det finns inte längre någon tid att ägna åt drömmar och hallucinationer. Makthavarna refererar numera till religionen som ett verktyg. Den nya världen skapar ateister.

Vid sidan av den vetenskapsbaserade verklighetstron växer sig rädslan om jordens undergång sig allt starkare. Människor samlas, genomgår ritualer, förstärker sin tro. De kloster som tidigare var på väg att försvinna kommer blomma upp igen. Allt fler unga anhängare följer ett budskap som församlingar och grupper lockar med. Tonåringar tror sig göra revolt genom att bli mer extrema i sin tro. De kämpar och strider mot omvärlden, mot de otrogna och går in i ett tillstånd som snart övergår till ett spel mot verkligheten. Den nya världen skapar extremister.

Kanske kommer det utlösas ett krig mellan de icke- troende och troende. Jag vet inte säkert, det går bara att spekulera. Det har skett tidigare och det kan ske igen. Just nu vet jag bara att det pågår ett inre krig i människans kropp och själ.

I denna omtumlande värld har jag dock glömt en mycket viktig grupp som, enligt min personliga åsikt inte kan klassificeras in i någon av de ovannämnda kategorierna. Den nya världen skapar kanske ateister och extremister, men den skapar också oss- vi andra som tror på MODER JORD; de fyra elementen, själen, samspelet mellan guden, gudinnan och naturen.

Vi som tror på hela mänskligheten!

 ________________________________________________________________

SLUT

 
Bilden är hämtad från Sydsvenskan.se (Läs hela artikeln här)

Jag har egentligen ganska svårt att förstå hela grejen med den personliga integriteten. Jag vet vilken innebörd begreppet har, hur man definierar och beskriver den. Det jag däremot inte fått klarlagt för mig är själva meningen med en personlig integritet i offentliga sammanhang. Vi är människor, privata inom hemmets väggar och offentliga i vår övriga vardag. Vi har en integritet, en personlig sfär och ett privat område som vi gärna vill ha för oss själva, kanske mestadels psykiskt. Men som offentliga varelser vid alla offentliga händelser har vi en roll, vare sig vi vill det eller inte, och den kan vi inte komma undan. Då har den personliga integriteten ingen betydelse längre. Vi blir till myror i en myrstack, träd i skogen eller droppar i havet. Vår närvaro spelar med andra ord ingen större roll för världen och vad behöver vi då vår integritet till?
Jag kanske låter hård men jag vill bara påpeka skillnaden mellan att vara hemma och borta.

Jag kan känna mig mer kränkt av att min soptunna blåst omkull, och alla mina slängda med dock hemliga tillhörigheter ligger utspridda på gatan, än att bli filmad på stan eller i skolan av en övervakningskamera.
Storebror ser dig, heter det. Men känner vi oss inte tryggare av att någon bevakar oss än om vi skulle gå helt ensamma och känna oss under ständiga hot och förföljelse? Jag kan bara spekulera i att saker och ting till och med skulle bli värre utan övervakning. Vad gör det för skada att bli övervakad av en maskin, en robot som bara spelar in frekvenser av en vardaglig scen. Människor som korsar gatan, kliver på bussen eller elever som hämtar böcker från sitt skåp i skolkorridoren. Vart är vår personliga integritet då? Bortglömd, skulle jag vilja säga!

Det är stor skillnad mellan att offentligt hjälpa människor, säkerställa platser eller förhindra kriminalitet och att vilja kränka människors personliga integritet. Det låter som om själva förslaget om borttagning av kameror kommer från dem som vill stöka till och skapa ett kaos i vårt samhälle.

Det kanske vore enklare om alla kunde vara linslöss istället. Då skulle vi kanske slippa alla onödigt larviga diskussioner och kunna ägna oss åt viktigare saker istället!