Genrepet är avklarat utan större incidenter.

Nu väntar den STORA utmaningen- PREMIÄRDAGEN och SVERIGEPREMIÄR!

Det susar i säven
1 augusti 15.00
HÖG (mellan Kävlinge och Löddeköpinge)

Biljetter sälj också på plats 2 timmar innan föreställning!

 

---

Av ANNIKA LARSSON
Publicerad 18 juni 2009 8.10 | Uppdaterad 18 juni 2009 8.57

---

Med hjälp av pengar från EU-projektet Leader Lundaland ska Pipedream produktion utveckla sin verksamhet i Hög. Målet är en utomhusföreställning om året och ett par inomhusarrangemang varje år.

- Yran över att vi fått pengarna har inte lagt sig ännu, så just nu har vi inte bestämt hur vi ska använda pengarna, säger Mathias Dümmatzen på Pipedream.

Att få sommarmusikalen att återkomma årligen står högt på prioriteringslistan, men Mathias Dümmatzen har även ideér om jularrangemang och en halloweenshow i Nöjesbyn i Hög.
 

Pipedream får 75 000 kronor om året i tre år.
Pengarna ges till projekt som kan utveckla landsbygden.
I år kommer 40 000 kronor gå till att marknadsföra "Det susar i säven".

Regissören Fredrika Tungström tycker miljön vid ån är perfekt för "Det susar i säven". Till höger om henne: producenten Mathias Dümmatzen och Alexandra Johannesson, regiassistent.
Foto: Niklas Wihlborg

---

Av NIKLAS WIHLBORG,
Publicerad 18 juni 2009 8.10 | Uppdaterad 18 juni 2009 8.59

---

I sommar blir det återigen musikalteater på Spelplatsen i Hög.
Efter succén med Ronja Rövardotter blir det nu den klassiska engelska sagan "Det susar i säven".

HÖG. - En perfekt efterföljare som känns som den är gjord för att spelas här vid ån, tycker regissören Fredrika Tungström.

Rumpnissar och rövare ersätts av herr Padda, herr Mullvad, herr Grävling och herr Råtta.

- Det är i samma anda, men ändå något nytt. Jag skulle vilja säga att sagan är ett av Englands svar på Astrid Lindgrens berättelser, säger producenten Mathias Dümmatzen, som också översatt musikalen från engelska till svenska.

- Vi har försökt behålla en gammalmodig engelsk ton i språket, men utan att det för den delen ska bli stolpigt och svårt, säger han.

Musikalen är en familjeföreställning och regissören Fredrika Tungström hoppas att den ska locka en bred publik.
Även om den visuellt tilltalar barn med roliga djurkaraktärer, menar hon att det finns en välskriven saga och en samhällsskildring i botten.

- Jag tycker det är en föreställning som alla kan ha behållning av, säger hon.

"Det susar i säven" blir Fredrika Tungströms andra musikal som regissör. Debuten skedde vid Ronja Rövardotter för två år sedan.

- Sedan dess har jag mest jobbat som musikalartist och bakom scenen, men när det här kom kändes det rätt att regissera igen. Jag trivdes bra med den arbetsfördelning som vi hade sist och vi är ett bra team som fungerar bra i hop, säger hon.

Ensemblen består av 22 personer. De största rollerna spelas av professionella artister, medan resten av skådespelarna är amatörer.

- Det är kul med den här blandningen och jag har stora förväntningar på alla. Efter castingen i våras var jag mycket nöjd med de personerna som vi hittade, säger Fredrika Tungström.

På måndag börjar repetitioner och snart ska Paddeborg växa fram längs med Lödde å.

Visst är den otrolig!?! Tänk utomhusscen strax intill ån och med naturen som hjälpmedel.

PERFEKT!


PADDEBORG- Det ståtligaste huset i mannaminne


Här bor jag! Nåja jobbar i alla fall...


Grävlings hus i skogen


Otäcka vilda skogen där vesslorna lurar...

Efter en förfrågan om hur det står till med musikalen och om intresset kring denna vill jag självklart uppdatera om händelserna kring detta.

Efter flera veckors träning återstår snart premiären och speldagar i augusti. Alla medverkande har lyckats så otroligt bra och jag är imponerad av det arbete som många lagt ner i sommarens uppsättning och SVERIGEpremiären av Det susar i säven.
Jag är förvånad över att den inte satts upp professionellt i landet tidigare med tanke på den vackra historien och de genomtänkta låtarna.

När padda, mullvad, råtta och grävling umgås uppstår det alltid något som lockar oss övriga till skratt. När Överste vessla och hans kompanjoner vesslorna träffas tätnar alltid luften lite. När smådjuren leker vid vattenbrynet smälter våra hjärtan och när Louise och Padda finner varandra i det mörka fängelset blomstrar vänskapen och kärleken.
Jag tror att det inte finns ett öga torrt när padda förgäves försöker få rätten att ändra sitt domslut mot honom om 20 år i fängelset medan de elaka vesslorna överöstar alla inklusive domaren med sina hurrarop och ruskiga kommentarer. Det är till och med svårt att själv gå in på scen efter en stund som denna. Men när Louise och padda tafatt försöker komma varandra lite närmre har man snabbt glömt den hemska rättsscenen.

När man arbetar med en blandning av professionella och amatörsskådesplare blir upplägget av historian en helt annan sak. Alla kan dela med sig av sina tidigare erfarenheter och skratten som klingar i salen är rungande härliga. Men vare sig det handlar om en felsägning, egenöversättning till danska eller trampande på varandras fötter i valsdansen vet alla att det är tillåtet. Det är en känsla som jag hoppas att alla kan ta med sig, även ut på de stora scenerna i Sverige. Tappar man lusten och glädjen att spela, tappar man även känslan av tillfredsställelse inför en fortsättning.

---

Vid repetitionerna av musikalens sista scen möts padda och Louise igen efter ett uppehåll från varandra. Känslorna är nervösa men samtidigt mycket kärvänliga och nyfikna- nästan exhalterade!
Innan genomdraget kommer jag (som spelar Louise) och Olof (Padda) överens om att ändra innehållet och ändra om scenen till vårt gemensamma bröllop.
Men när regissörens rop kallar oss till rep kallnar idén. Alla övergår till ett professionellt tillstånd i sina roller.
Louise kommer in i stora salen.

Padda utbrister:
- Louise... men vad gör du här?

Louise:
- Tja, du bjöd ju mig till ditt bröllop, inte sant?

Jag ser mig runt omkring i salen, alla medverkande har stannat upp och plötsligt utbrister alla i gemensam skrattsalva. Jag står frågande kvar tills jag inser mitt misstag av att säga bröllop istället för manusets ursprungstext FEST.

---

Vid genomdraget av musikalens andra akt träffas grävling och padda medan råtta och mullvad kommer indragandes med paddas ståtliga vagn. Innan detta överraskningsmoment sker utbyts följande dialog:

Grävling:
- Jaha, vad tycker ni? Ska vi berätta nu?

Padda:
- Hör nu, pojkar. Vad är det nu?

Mullvad:
- Oh, ja. Kom igen Grävling. Jag kan inte vänta tills jag får se hans min.

Råtta:
- Vi kan lika gärna göra det.

Grävling:
- I så fall. Padda, vi har en liten överraskning till dig.

Padda:
- En överraskning. (Byter till danska)  Har ni en lille overraskelse? Den lille, lille overraskelse.

Grävling:
- Ja, den lille overraskelse. Du skal få den lille lille overraskelse. Ja de skal du.

Padda:
- Ja en lille overraskelse. Jamen hvad er det? Ojoj.. en lille overraskelse for mig.

Så fortsätter de tills ingen längre kan hålla sig för skratt. Vi andra ligger redan dubbelvikna.

---

Läs mer om Det susar i Säven HÄR

KÖP biljetter via mig och få 25 % i rabatt. Skriv nedan i kommentarerna om intresse finns!

Vuxna: 135 kr
Barn t o m 12 år: 90 kr
Barn under 5 år: Gratis

OBS! Rabatten är redan avdragen. OBS!

Vill du ha billigare biljett? Kontakta mig innan speldagen!

 



 



 



 



 



 



 



 

---

Bilder: Patrick Becker, Lina Fyhr

Bröllop i Klosterkyrkan i Lund på Nationaldagen där jag var solist  (rösten kändes aningen sliten efter en helspäckad vecka med Gate 36 men att dömma av tårarna hos brudparet och församlingen i kyrkan lät det bra)

Sång: Fields of gold- Sting/ Eva Cassidy, Sång i folkviseton (dikt)- Tonsatt av brudgummen

Caroline:
- Tjenare :) Vad duktiga ni var på musikalen! Jag satsar mina pengar på dig som sångerska!

Patrik:
- Ni var riktigt bra! Ni bjöd på flera rysningar i kroppen :)

Emmas pappa:
- Lovisa, vilken inlevelse. WOW! Du var helt underbar.

Saras pappa:
- Du var bäst. En sån inlevelse. Jag har själv hållit på med teater som ung och jag såg att du kom in i din roll så bra. Du var så trovärdig!

---

Från familjen efter fredagens föreställning:

  


  

Och självklart lite kritik från lillebrorsan (men det är som vanligt):



BLOMMOR efter föreställningen:

Från genrepet i måndags (jag längst bak till vänster)

Skånska Dagbladets artikel idag:

(utdrag)
2009-06-03 17:08 ESLÖV
Gate 36.
Det är titeln på musikalen som eleverna på Folkhögskolans musikallinje satt upp.
Manuset har klassen själv skrivit.

– Handlingen utspelar sig på en flygplats där olika människor tvingas vänta tillsammans eftersom deras flight blivit inställd. Olika livsöden möts och publiken får lära känna var och en av karaktärerna, säger läraren Ulrika Nero.

LÄS HELA HÄR!

Så har jag äntligen fått reda på svaret... Och jag fick rollen som Louise, fångvaktarens dotter, i musikalen "Det susar i säven" med premiär i augusti. Jag har både sång och repliker. Hela musikalen kommer sättas upp på en utomhusscen i Hög utanför Kävlinge/Löddeköpinge.

Mitt hjärta bultar!

Repetitionerna börjar redan vecka 26 och pågår hela juli månad.

SPELTIDER:
Lör 1/8  kl 15.00 (PREMIÄR)
Sön 2/8 15.00

Fre 7/8 18.00
Lör 8/8 15.00
Sön 9/8 15.00

Fre 14/8 18.00
Lör 15/8 15.00
Sön 16/8 15.00

Lör 22/8 15.00
Sön 23/8 15.00

Lör 29/8 15.00
Sön 30/8 15.00

LÄS mer HÄR

I vår kommande slutproduktion Gate 36 med premiär 2 juni 2009 och föreställningar mellan 2-5 juni har jag leadrole i låten Cell Block Tango från musikalen Chicago. Eftersom vi hade svårt att få tag på en översättning (p g a copyright etc) till de monologer som låten innehåller bestämde jag mig för att göra en egen översättning.

Notera att detta som sagt är min egna översättning och det innebär att jag ändrat lite meningar som jag anser passar bättre in på min karaktär. Jag har även ändrat en del namn så att historierna ska gå ihop med musikalhandlingen.

---

CELL BLOCK TANGO ur Chicago

1. Ni vet hur människor har de där små ovanorna som verkligen tar kål på er? Som Bernie. Bernie älskade att tugga tuggummi. Eller nej, inte tugga- POPPA!
Jag kom hem en dag och var riktigt irriterad och ville ha lite uppmärksamhet. Och där var Bernie, liggandes på soffan, drack öl och tuggade. Nej inte tugga- POPPA! Så jag sa:
- Om du smäller det där tuggummit EN gång till...
Och det gjorde han. Så jag tog ner geväret från väggen och sköt två varningsskott... rätt in i hans pannben.

2. Jag träffade Ezekiel Young från Salt Lake City för ungefär 11 år sedan och han sa att han var singel och vi trivdes ihop direkt. Vi flyttade ihop, han gick till jobbet, han kom hem, jag fixade hans drink, vi åt middag och sen fick jag veta:
- Singel, sa han. Singel... my ass.
Han var inte bara gift... åhnej han hade sex fruar. En sån där mormon ni vet. Så den kvällen när han kom hem, fixade jag hans drink som vanligt. Ni vet, vissa män kan bara inte hantera arsenik.

3. Jag stod i köket, skar upp kycklingen och skötte mitt eget. In stormade min man Wilbur arg och svartsjuk.
- Du har knullat brevbäraren, sa han. Han var helt galen och fortsatte skrika.
- Du har knullat brevbäraren.
Sen sprang han in i min kniv- han sprang in i den 10 gånger.

4. De sa att min älskare höll min mans huvud när jag högg av det. Men det är inte sant och jag är fortfarande oskyldig. Jag vet inte varför de där idioterna sa att jag gjorde det.
Jag försökte förklara för polisen men de var tydligen för blåsta för att förstå.

- Men gjorde du det?

Uh-uh... NOT GUILTY!

5. Min syster Veronika och jag uppträdde tillsammans och min man Sam reste runt med oss. I sista numret gjorde vi 20 akrobatiska trick. En, två, tre, fyr, fem. Split, spreadeagle, backflips, flipflops. En tätt följt av en annan. Och efter en av de där kvällarna satt vi på hotell Cicero, alla tre. Vi drack, skrattade och ja, sen tog isen slut, så jag gick ut för att hämta mer. Jag kom tillbaka, öppnade dörren och där var de- Veronika och Sam och gjorde nummer 17- the spreadeagle.
Ja, jag fick en sån chock att jag fick en blackout. Jag minns ingenting! Det var inte förrän senare, när jag sköljde bort blodet från mina händer som jag insåg att de var DÖDA!

5. Jag älskade Al Lipschitz mer än jag någonsin kan uttrycka. Han var en riktig artistsjäl, känslosam, en konstnär. Men han försökte alltid hitta sig själv. Han gick ut varje kväll och sökte efter sig och på vägen dit hittade han Ruth, Gladys, Rosemary och Irving. Jag tror man kan säga att vi gjorde slut på grund av konstnärliga skillnader. Han såg sig själv som levande och jag såg honom DÖD!!!

~~DAGEN D HADE ANLÄNT~~

Träningsvärk efter söndagens hårda arbete och med kanske lite för lite sömn i kroppen ringde klockan redan vid sex. Två timmar senare stod jag 'ready-for-fight' på operascenen och podierna gjordes klara och bågarna restes.



Soundchecket av Malmögruppen Miriam Aida och Bossa Electrica tog en aning lång tid och tillräckligt för att göra mig otålig och rastlös.
Men när Andreas Johnson kom fram till micken förändrades situationen. En privat konsert utan skrikandes tjejer vid scenkanten och med en tom operasalong var häftigt och att sitta längst fram händer inte varje dag.

(Har alltid tyckt att Andreas är aningen sliskig men efter att nu har träffat honom inser jag hur media lätt förstör en människa och bygger upp en image kring artisten.
Skön, trevlig och avslappnad!

Ingen Carola- toffel här INTE!!)





Efter lunch var det dags för Annes entréflygning och jag fick sitta med rökmaskinen och headset ett tag för att kunna hålla kontakt med ljud- och ljus rummet.

Innan den tekniska genomgången gjordes en snabb riskbedömning och jag blev tilldelad uppgiften att tejpa kablar som eventuellt kunde utgöra en risk för kvällens galapublik.
Den tekniska genomgången blev ett snabbtest av in- och utgångar och jag skrattade riktigt mycket av Anders Johanssons förvirrade tillstånd av när han skulle in och ut.


När alla var ombytta och klara, headset var på plats och Anne fasthängd uppe i taket drogs hela alltet igång. Snacka om en förstaklassig entré av Anne som hissades ner i judas sele till musik från Eldfågeln och blixtrande lampor. Applåderna från 1500 personer fyllde hela salongen och efter en timmes show med föreläsare och uppträdande av Miriam Aida och Anders Johansson (så sjukt rolig) väntande pausen men förfriskningar och mat.



21.00 och the show must go on!
Jag mötte upp Pros & Cons i foájen (dörr B) för att hjälpa dem in i deras nummer. Samtidigt som jag fick ständiga order från Mathias i högerörat (- Är Pros & Cons på plats? -Stand by Pros & Cons) smög vi försiktigt in i salen och på hans kommando (- Pros & Cons entré) visade jag tecken med handen och gruppen rusade in med hejarrop i salen.

Strax efter 22 var föreställningen slut (efter Andreas Johnsons slutnummer 'Sing for me') och minglet som följdes var trevligt men med en trötthet som sakta smög sig på. Rivningen av scenen som följdes och nermonteringen av strålkastare, lampor och filmduk tog sin tid och klockan 01.00 lämnade vi operan för att köra hemåt.
Timmen senare stupade jag i säng, nästan helt avsvimmad.
17 timmars arbetstid är inget jag är van vid, men med många nya erfarenheter i bagaget skulle jag kunna göra samma sak om och om igen.

Ps. Den natten sov jag 4 timmar innan det var dags att stiga upp igen- snacka om sömnbrist...

---

Slutsummering av min insats från Mathias:

- Lovisa, du har verkligen varit duktig de här dagarna. Det är härligt att du tar initiativ och visar att du vill hjälpa till. Många som kommer och som är artister i grund och botten ställer sig frågandes till att rigga och montera innan shower. Du fick automatisk respekt av alla på operan när du visade sådant stort intresse.

Söndagen var dagen före den stora galan. Operascenen skulle göras iordning, allt skulle riggas och fixas inför morgondagen och det fanns ett helspäckat schema tillgängligt. Själv fick jag stiga upp vid sju för att hinna med tåget och exakt klockan 09.00 började vi lasta in stora lådor i entrén.
När jag till slut kom in på scenen bultade mitt hjärta hårt. Det var här Kristina från Duvemåla satts upp. Hela tiden rusade meningar runt om i hjärnan som:
- Här har Kristina stått och här har Kristina sjungit och här kanske hon dog.
Snacka om att leva sig in i en miljö som jag egentligen aldrig upplevt men som jag byggt upp en bild av genom sånger och texter. Man kan nog säga att jag var i ett lyriskt tillstånd och ingen kunde undgå det leende som bredde ut sig i mitt ansikte och som vägrade släppa (träningsvärk i käken).



Nåja, efter att jag fått leva ut mina fantasier på scenen började uppbyggnaden av det som skulle komma att bli galakvällens utstyrsel. Scenografen hade planerat utseendet in i minsta detalj och jag blev direkt tillfrågad att sätta ihop trossar till två bågar och en filmduk.



Dagen flöt på med läggning av dansmattor och glansigt plastgolv som tog åtskilliga timmars arbete. Jag och två av scenproduktions grabbarna, Magnus och Viktor, hjälptes åt med ihoplappningen och fastklistrandet av golvet. Det var tur att de hade mig som ett vakande öga över dem så att fantasin inte sprang iväg alltför långt och när jag under något tillfälle gick därifrån blev direkt tillbakaropad med frasen:
- Lovisa, vi kan inte göra det här utan dig. Kom tillbaka!




(till vänster: Gruppen Pros & Cons)

När sedan Anders Johansson och Anne Lundberg anlände fick jag ett uppehåll i och med deras soundcheck och manusgenomgång och då fick även jag njuta av att få se artisterna på nära håll och byta några ord med dem.
A capellagruppen Pros & Cons körde igenom sin grej och jag fick ansvaret att lotsa dem igenom morgondagens föreställning.

Sista timmarna fram till avslut (19.00) användes för att klä podierna tillsammans med scenografen Kajsa och vi hade en riktigt intressant diskussion om paketinslagnings- tips;)

Ett sista möte inför måndagens Näringslivsgala på MalmöOperan avslutade hela processen. Att gå igenom manus, filmsekvenser och korrigering av namn och titlar behövs alltid för att alla de hundratals besökare i publiken ska bli nöjda och belåtna. Proffsigt och bekostat kan kanske säga allt om det 'lilla'.

Söndagen som kommer kommer handla om att 'rycka-in-där-det-behövs' och bära, släpa och hänga upp saker på stora scenen medan hela måndagen nästan enbart blir en soundchecks dag. Spännande och lärorikt(!), men dock sååå långa dagar. Här snackar vi inte om ett vanligt åtta-timmar-om-dagen pass som andra arbetande människor ägnar sig åt. Nejdå, snarare ett uppvaknande klockan 06.00, vara på Operan klockan 08.00 och köra stenhårt hela dagen för att sedan komma hem runt midnatt.