Under gårdagens show fick vi artister möjligheter att äta på Parametens restaurang och få maten tillagad av meriterade kockar. Det bjöds på Wallenbergare med kokt potatis, rödvinssky, palsternacka, morötter och stekta kantareller.

- Jaha, pannbiff, utbrast jag mitt under själv-serveringen.

En märkbar obehaglig stämning la sig plötsligt över köket och jag såg hur kocken drog på munnen och med stött och sur röst sade:

- Det är INGEN pannbiff, det är Wallenbergare! Det är inte ens likt en pannbiff. Den enda likheten är att köttet kommer från ett djur.

Aldrig har vi väl skrattat så mycket som när vi slagit oss ner i logen igen, väl dolda för kocken och hans irritation över min replik.

Nåja, för mig är det fortfarande pannbiff. Det såg ut som en pannbiff och smakade som en pannbiff. Den enda skillnaden var konsistensen. En Wallenbergare är tydligen finmixad och utan tuggmotstånd!


(Du hade rätt Aida, jag bloggade om incidenten!)