Jag tror aldrig att jag gråtit och kippat efter andan av skratt efter att ha sett en konversation i det vanliga livet. Men något så förutsägbart som detta har jag aldrig sett maken på.

Det kan man verkligen kalla för ett observerande sociologiskt experiment!

Fredagen den 6/2:

Två killar på Comhem i Malmö möter en kvinnlig arbetskollega vid hissen.
Konversation mellan kille 1 och kvinnan:

Kvinnan: Jag har inte sett er på hela dagen. Har ni varit inlåsta på tvåan idag?
Kille 1: Ja, precis. Och du ska hem nu?
Kvinnan: Ja. Vad ska ni göra?
Kille 1: Nej, ska iväg och ta en kopp kaffe och sen hem.
Kvinnan: Jaha, men om ni vill bjuds det på drinkar hemma hos mig senare!

Killarna sneglar på varandra.
Kille 2: Nej, jag måste nog hem.
Kvinnan: Okej, men du? (tittar på Kille 1)
Kille 1 (NERVÖST): Jo, ja... det låter trevligt.. jo. Men du (pekar på kille 2)... ja just det du ska hem ja... Hem.
Ja nej men...

Kille 2 går.
Kvinnan: Du kanske kan? (till Kille 1)
Kille 1: Ja, det låter trevligt! Jo, men jag ska hämta kaffe nu.
Kvinnan: Okej, men slå en pling då.
Kille 1: Ja, jo jag slår en pling. Hej!

Båda skyndar sig därifrån med huvudena sänkta.

Så sjukt UPPENBART!!!! Och så sjukt roligt... ett drama som förgyllde dagen för mig!