Steg 1 - 6 hur man gör min smarriga blåbärspaj såhär i midsommar:


 

1. Gör degen. 3 dl vetemjöl, 125 g smör och 2 msk vatten. Låt kylas i 30 minuter.
2. Kavla/tryck ut halva degen i en form.
3. Strö havregryn över degen i formen, ta efter behag.

 

4. Fördela mycket blåbär (gärna lite saft från blåbären också) och strö över lite socker.
5. Gör ett lock eller galler av resten av degen, pensla ett ägg över och strö över lite mer havregryn.




6. Voilá! Grädda i nedersta delen av ugnen på 225 grader i 35 minuter.

Ja så kan jag helt klart säga. Med så mycket olika saker på gång vill jag ju självklart hinna med allt även om jag vet att det är omöjligt. Produktionsassistent och koordinator för Pipedreams uppsättning av Spelman på Taket på stadsteatern i Lund, nybliven egen företagare för 4hArt Production och en del av projektgruppen för ChocoDeli- Smakfestival 2010 samtidigt som jag söker praktik i Stockholm till hösten och väntar på att ge besked för mitt deltagande som voluntär på Malmöfestivalens teater- & dansmusikscen i augusti, som musikalartist i Skönheten och Odjuret på Kristianstads Teater och som rekryterare på Retailhouse i Skåneregionen.

Sa jag att det går bra nu?

Beslutsångest!!!

Nu är det officiellt: Jag har blivit produktionsassistent och koordinator för Spelman på Taket som sätts upp på Lunds Stadsteater i september och oktober i höst. Detta har inneburit en stor omställning för mig. Under sommaren har jag eget kontor på stadsteatern till förfogande. Ni kan ju tro vad excited jag är! Samtidigt är jag ansvarig för musikalens första framträdande som görs på Stadshallens tak den 4 juli i Lund kl 13.00- 15.00.

Just nu är det alltså ganska mycket sponsringsökande, biljettförsäljning och idéer som spånas.
Jag är lycklig!

Efter att ha varit på gymmet tre gånger den senaste veckan måste jag erkänna att jag märkt skillnad trots kort tids träning. Och det glädjer!

Kreativiteten som varit undangömd för ett tag är äntligen tillbaka!! Nu flödar den igen och jag tror nog att det har med vårens ankomst att göra. Jag har fått höra att jag är en känslomänniska och visst känner jag att mina sinnen utvecklas efter årstid och väder.

Känner ni det?

När jag var liten spenderade jag otroligt mycket tid hos min mormor och morfar. De var som ett par extraföräldrar när mamma arbetade och jag älskade att spendera min dagar och nätter hos dem. Vi åkte på semester och vi firade högtider tillsammans.

Min mormor har alltid varit en riktig krutkärring. Hon hoppar fram och tillbaka i köket och hon vill hinna med allt. Hon älskar att cykla till sjön, gå i kyrkan och plocka blommor. Hon älskar att laga mat, att baka och att måla. Min mormor är också konstnär och jag tror att de flesta i vår släkt har flera av hennes tavlor. Min mormor tycker om att bada näck, att åka båt på sommaren och att åka skidor på vintern. Hon tycker att det är fantastiskt när det kommer folk på besök och när vi hittar på äventyr. Hon har alltid varit en stark kvinna med klar röst och med dynamit i handlingarna. För henne har det alltid varit viktigt att man ska sträcka på ryggen, kämpa framåt och samtidigt alltid leva i nuet.

Men för fem år sedan fick min mormor bröstcancer. Och med de starka medicinerna som följde försvann mycket av den orken och kraften hon alltid haft sedan ung. Hon fick komplikationer genom att behandlingen satte sig på lungor och hjärta. Min handlingskraftiga och själsstarka mormor började brytas ner.
Mormor friskförklarades efter några år men de starka medicinerna avlöste bara varandra.

I fredags åkte mormor in på sjukhus. Lungkapaciteten har sakta men säkert sjunkit och hon fick hjärtflimmer. Snart har mormor legat på lasarettet i en vecka och hon blir allt sämre. Min starka mormor vill inte ge upp men det är som att alla krafter försvinner när hon ligger där. Hon har aldrig gillat sjukhuset, hon vill hem men hur ska hon kunna göra det när hon måste få hjälp på plats?

Mormor, du måste kämpa! Du har sagt att livet är en gåva och du är väl inte beredd på att ge upp det ännu?

Det har gått nästan två år sedan jag startade den här bloggen. Jag trodde aldrig att jag skulle ta steget att börja skriva offentligt och trots att jag alltid publicerar mina inlägg har jag fortfarande, idag, svårt för att låta andra läsa mina texter när de befinner sig i min närhet. Kan det ha att göra med ödmjukhet eller rent av en pinsam känsla? Jag har faktiskt inget svar på det. Bara vetskapen om att andra läser mina ord får min kinder att ändra färg och mitt hjärta att slå hårt.

När jag går tillbaka för att återskapa vissa minnen och läsa mina tidigare inlägg kan jag ibland bli överrumplad och rent av förvånad över det jag skrivit. Jag känner inte riktigt igen mig själv, hur jag var då och hur jag är nu. De texter som finns är vackra, tänkvärda och inspirerande. Det finns ord som är uppmanande och lite provocerande. Men framför allt finns det inlägg som handlar om att kämpa, att aldrig släppa taget om sina drömmar och att alltid följa sitt hjärta.
Har jag tappat det? Har jag helt enkelt släppt mina åsikter och blivit lat? Eller har jag mognat? En blandning av allt kanske. Jag älskar att skriva och jag vill alltid fortsätta med det även om jag utbildar mig till något helt annat.
Att skriva gör mig glad, jag kan uttrycka mig så mycket bättre och jag kan kanske få någon att fundera på sin tillvaro!

En dag hoppas jag att jag kan förmedla alla mina känslor i verbala ord. En dag vill jag stå framför människor för att inspirera och ge dem samma glöd som brinner i mig.

För två veckor sedan trodde jag att den här sommaren var min sista.
Inget jobb, ingen inkomst, ingen mat, slut!
Veckan senare stod jag med två jobb i handen. Och jag måste erkänna att det nästan är svårare att välja mellan två än att stå med inget alls. För i och med att jag vet att jag har jobb så måste jag väga fördelar mot nackdelar och komma fram till ett val. Och därmed tacka nej till ett av jobben.

Så här kommer min analys (först fördelar, sedan nackdelar):
OBS! Notera att jag på Posten i Västerås arbetar som brevbärare och på Coal Promotion i Malmö som företagsförsäljare OBS!


Posten Västerås

+Fördelar+
+Grundlön
+Bilkörning/ Utomhus
+Möte med människor
+Hemma med familjen/ vänner
+"Jag vet vad jag får"

Coal Promotion Malmö

+Fördelar+
+Heltid hela sommaren (8v)/ Jobb 1 ggn/v fram till sommaren
+Utmaning/ Ngt nytt
+Låg resekostnad
+Utomhus/ Omväxling
+Social kontakt
+Utbildning

Posten Västerås

-Nackdelar-
-Halvtid 5h/ dag i 4 veckor
-Rutinarbete
-Hög resekostnad bil t o f
-Borta från Tobbe
-Utflyktskostnader/ Resekostnader Skåne

Coal Promotion Malmö

-Nackdelar-
-Provision/ Ingen grundlön
-Krävande/ Hårt arbete
-Lång starttid


Vad tycker du?

Sol, underbara vår!


















Malin Karlsson, framtidens musikalstjärna, har gjort otroliga framsteg och det är ett nöje att se henne på scen. Man märker vilka som verkligen vill och satsar!





 


Kvällen avslutades med en trevlig stund på en lokal restaurang, Grappa, och det blev ett kärt återseende med Titti, Emma och Lina.

Sedan januari månad hade jag planerat en trip för mig och min älskade till Kiviks Hotell på en romantisk spaweekend. Oväntat och överraskande skulle jag föra honom bort till Österlen och sommarparadiset och den 17-18 april visade sig vara ett perfekt datum efter en hel del research. 2 dagar innan avresa lyckades Tobbe, till min förtret, tacka ja till ett arbete på söndagen så efter en hel del extraarbete, med att kontakta arbetsgivaren, avboka söndagens arbete och försöka få Tobbe att tro att jag ville ha honom hemma, var jag ganska nervös.
Vad som helst kunde ju hända, för med Tobbe går man aldrig säker!

På dagen D satt vi i bilen, efter en avslutad fotbollsmatch, samtidigt som jag förklarade för honom att vi inte skulle åka hem utan bad honom köra efter mina instruktioner. 2 timmar senare, med många frågor, utrop och felgissningar på alternativa slutmål från Tobbe (inte ens när vi körde förbi skyltarna med namnet Kivik förstod han vart vi skulle) , parkerade vi bredvid hotellet och klev ur.





Nedan syns vår "våning" med havsutsikt. Väl inne i rummet möttes vi av nerkylt mousserande vin, nyskuren frukt och läcker choklad.









   

Kvällen avslutades med en trerätters middag och underbar dryck.

Meny

Förrätt: Rökt ankbröst med sviskontortellini
Varmrätt: "Gröna Lamm" med potatis/rödbetsterrin och bädd av pumpa, bacon och linser
Efterrätt: De bästa av Wilheimsdals ostar med en bit spettkaka och havtornsorbet alt. Chokladfondant med moccacreme och syltad aprikos

Favoritvin: Voray Moelleux 2008, Chenin Blanc, Loire Frankrike



Under söndagen spenderades största delen av förmiddagen på hotellets nyrenoverade spa- och jacuzziavdelning. Efter en härlig och avslappnande massage hoppade vi i jacuzzin, njöt en stund i torrbastun och smakade av äppelsorterna som bjöds. 

  





Innan avresa tog vi en härlig strandpromenad i solskenet, avnjöt en god sillunch vid hamnen och lyckades inhandla både fisk och äppelmust.

   





Här syns Tobbes "strandstrejk" då han vägrade att gå ut i sanden med sina nya finskor (de fick till och med en egen bild till sin ära).







En underbar helg med avkoppling, fantastisk service och romantiskt mys i KIVIK!

Trött och yr klev jag upp tidigt, tidigt imorse (7.15 är faktiskt tidigt för mig även om jag går upp ännu tidigare till skolan) och jag vägrade gå den långa vägen till vårdcentralen Tåbelund. Att gå från norr till söder genom hela staden är en lång sträcka trots att det är lilla Eslöv jag talar om.
Med bilen parkerad mötte jag min läkare Bengt, en mumlande men trevlig och förtroendeingivande man och jag fick ta en massa prover. Blodtryck och puls, hjärta och lungor, astma, ekg, blodsockerhalt och blodprov. Helt normala värden enligt doktorn men dock lite lågt blodtryck och puls vilket gör att jag kan pressa min kropp väldigt hårt fysiskt. Samtidigt måste kroppen få lika mycket energi tillbaka och det är där jag lätt kan drabbas av vätskebrist. Troligen var det även det som hände i förra veckan när jag fick en sådan stark reaktion efter min konditionsträning/ dans.

Visst var det skönt att få veta att kroppen mår bra men jag känner dock mig själv och tror att stress var en stark faktor till händelsen.

Min Läkerolsmak som kan vinna 100 000 kronor- Lakrits, Vattenmelon och Hallon.

Vad skulle du göra om du vann 100 000 kronor?
Starta eget företag med inriktning på produktion inom musikal & show. Som eventkoordinator vill jag säga Våga! Följ ditt hjärta och satsa...

Rösta på mitt bidrag genom att klicka HÄR


Bild: Läkerol

Idag är det Alla Hjärtans Dag och självklart håller så många affärer som möjligt öppet, för trots att det är söndag är det en riktigt vinstgivande dag.

ICAs nya alla-hjärtans-dag-kampanj är riktigt smart. Trots att jag inte tänkt köpa något så fastnade jag direkt för denna kreation. Nyttig och underbar i ett! Men som 'straff' fick jag betala tredubbelt så mycket än det vanliga priset.

Även jag blir lockad och lurad ibland!

Under två helger har jag arbetat på bröllopsmässor både i Helsingborg och Malmö. Ett spännande jobb med stress, många viljor och önskemål.

Att vara påklädare åt en modell är ett mycket speciellt jobb. Kanske inte låter mycket för världen men att göra ett bra arbete och känna att jag själv är nöjd men framförallt kunden ger en riktigt kick. Att få en kram och bli tackad för en fantastisk kämparglöd sätter sig i själen som ett fint minne.
Jag träffar inte bara nya människor, jag möter också många nya kontakter. Jag ger mig ett namn och ett ansikte utåt att minnas för alla deltagarna vare sig det gäller kunder, uppdragsgivare, modeller eller besökare.
Jag blir glad över att bli rådfrågad av en designer om klänningen bör ha en blå ros eller en rosa. Kanske ett I-landsproblem men oj så viktigt för självförtroendet och att få ett tack-för-hjälpen-så-tänkte-jag-oxå-men-tur-att-jag-kunde-få-hjälp-av-dig.

Det får mig att känna mig som en riktig expert inom modebranschen!



Bild tagen av Mikaela Bodsgård

Det blev en lång rubrik men ska man få med mycket så ska man.

Idag fick jag i alla fall förfrågan om jag kunde tänka mig uttala mig om eventutbildningen och synas med bild och text i skolans produktblad. Ett tillfälle jag ALDRIG skulle säga nej till.

Give me more!!

Tacksamhetsboken är som en hjälte i vardagen, ett under, ett mirakel och ett ljus i mörka kvällar.
Den ger en känsla av att jag aldrig är ensam. All den längtan, kärlek, spänning och alla de minnen jag har delar jag med någon annan. Någon jag tycker mycket om!
En tacksamhetsbok borde finnas i alla förhållanden. Inte bara i ett kärleksförhållande mellan kvinna och man, man och man eller kvinna och kvinna utan också mellan vänner, barn och föräldrar och kollegor. I alla former av relationer.

Jag har gått och funderat på en tacksamhetsbok sedan länge tillbaka. När jag fick tipset från en vän tyckte jag genast om den kreativa idén. Men bara för att man äger en tacksamhetsbok betyder det inte att det är något fel i ett förhållande. Det är vetskapen om att jag gör någon annan lycklig som räknas. Men det är egentligen inte min förtjänst att jag gör min partner lycklig, det är ju han som har gjort mig glad under dagen. Det jag gör är att uppmärksamma hans många goda gärningar.


Skapa en tacksamhetsbok:

1. Köp en bok i önskad storlek (själv hittade jag en vacker svart bok i sammet med ett ingraverat mönster på framsidan, gjort på återvinningsbara material åldersbevarande och syrafritt och svanmärkt papper, 99:- Akademibokhandeln. Du kan lika gärna göra en själv och klippa och klistra efter önskat utseende. Köp dock helst en bok med hård rygg så den blir tåligare).

2. Börja skriva (gärna i flera olika färgerför varje dag, skriv datum så att du varje gång kan gå tillbaka och minnas).

OBS!!! Inga negativa saker får stå i boken, även om det bara är något litet såsom: "tack för att du blev glad igen även om du var ovanligt sur under dagen"..Till och med meningar som: "..ibland kan jag vara tjurig.." bör undvikas eftersom man genast börjar tänka "värst vad han/hon tjatar om det där", "ja han/hon är faktiskt tjurig ganska ofta". BIG NO-NO!! OBS!!!

3: Avsluta, gärna med något fint som kommer direkt från hjärtat. Nu är du så uppe i varv av glädje att det till och med kan flöda ur dig.

KOM IHÅG!! Båda ska skriva, detta är ingen enmanna-sak, utan en chans för båda att visa sin uppskattning till varandra.

4: Högläsning!! 


Exempel på sida ur tacksamhetsboken:'

Älskade kärlek, jag är så tacksam för:

- att du kröp tätt intill mig imorse och värme min frusna kropp
- att du kokade kaffe åt mig och hjälpte mig på med ytterkläderna
- det fina smset du skickade till mig på lunchen
- att du kom och hämtade mig vid stationen efter jobbet
- den underbara middagen du gjorde iordning och för att du diskade efter maten
- alla mysiga pussar
- att du påminner mig om att du älskar mig

Du ger mig fjärilar i magen!
Din föralltid <3

Se det positiva i saker och ting och uppmärksamma det. Att få höra något så litet som att man "ställt undan skorna den andra alltid ställer framför dörren och jämt snubblar över" ger direkt en lyckokänsla, det ljusnar upp inuti kroppen och det känns så mycket lättare. Tänk att han/hon tänkte på det i alla fall. Och är det något den andra glömde skriva så gör det inget. Det kanske kommer nästa gång eller gången efter det?!?
Keep it up!!

Tack för tacksamhetsboken!

Jag har fått en uppdrag. Ett uppdrag som går ut på att engagera, peppa och få upp gnistan för en grupp som har ett mål här i livet. Jag vet att alla har olika mål men någonstans går alla dessa små delar ihop med varandra. Vi korsar varandras vägar här i livet och vi vet inte när vi behöver den eller den personen i vår framtid.

Vad jag vill se är hopp! Hoppet och vetskapen om att alla mål går att nå. Jag vill se engagemang och ambition. Det gäller inte bara i nöjesbranschen utan överallt. Men när jag står på ett dansgolv blir jag ledsen att se 'halvdana' rörelser, sura ansikten och hängande huvuden.
Jag vill skrika:

- Kom igen, det är det här ni kämpar för. Det finns så många här i världen med samma drömmar som ni. För att komma till toppen måste ni klättra. Kämpa kämpa kämpa...

Kanske blir jag ledsen för att jag har sett mig själv där någonstans förut. Jag valde att vända på mönstret.
Jag vet hur lätt det är att bara hänga med halvt, just på grund av att man är oengagerad och omotiverad. För ett och ett halvt år sedan stod också jag längst bak i ledet med mörka kläder och tänkte tyst för mig själv:
- Jag syns inte. Jag kan inte.

Men jag fick ett mål här i livet. Och har jag ett mål får jag en passion. Även om jag haft passioner tidigare har de varit som en vissen blomma. Nu har den slagit ut på nytt.

Jag gick in för mitt mål.
Steg 1. Jag köpte nya kläder- tyvärr är vår värld modefixerad. Men ska man synas, ska man också synas! Ut med svart, grått och brunt. In med skrik- rosa, turkos-blått och höga benvärmare. Självförtroendet blir topp!

Steg 2. Jag pumpade- varje danslektion var match. Ödmjukt men med säkerhet.

Steg 3. Jag ändrade mina tankar- FÖRR: oj, vad hon ser bra ut; oj, vad vig han är, wow vilka piruetter hon gör. NU: Yes, jag är bra; Woohoo jag är pepp; Shit vad jag rockar. (Det tar tid!)

Som musikalproducent skulle jag aldrig ta in en person som inte vill ge av sig själv. Jag måste få se den rätta andan! Glädje, längtan, drömmar.

Den som gör sig synlig, syns.
Syns man inte, finns man inte!


                                                        Varje lektion är en audition!

Överrörliga axlar blev svaret efter besöket hos sjukgymnasten igår eftermiddag.
Veckorna framöver kommer alltså handla om att bygga upp småmuskler som ska hålla ihop mitt skelett. Allt genom övningar som förvisso kan kännas löjliga men som däremot visat sig vara riktigt jobbiga och bra.

Många människor älskar att vara ensamma. Det är en tid då man kan njuta av tystnad, ägna sig åt det man gillar och slappna av. Många människor gillar också att ligga länge på morgonen, lyssna på ljudet utifrån, småmysa.

Varför är denna människa inte jag? Så fort det varit tyst i maximalt tio minuter bryter jag tystnaden med ett långt:
- Åhhh... tråkigt!

Jag har bara inte tålamodet att göra saker långsamt. Gärna detaljerat men inte singelsamt.
Att ligga kvar i sängen på morgonen fungerar i ungefär 15 minuter sen drar det i benen och luften omkring mig säger:
- Upp, upp, upp!

Jag har inte fått fenomenet VILA i min kropp. Men vila för mig är många andra saker. Att pyssla men ha ljud omkring mig såsom prat, skratt, TV, musik, VAD-SOM-HELST. Att dansa, att sjunga, att laga mat, att diskutera hetsigt, att promenera snabbt.

Allt är lugn! Men att sitta stilla- NEJ TACK!

I min familj finns det alltid de som är överentusiastiska och som tycker att 'min-dotter-gör-alltid-så-bra-ifrån-sig' fastän jag själv inte alltid är nöjd vid mina uppträdanden. Men de orden ska vara där.
Sen finns de de i min familj som alltid har något att påpeka. Min lillebror Filip till exempel. De finns alltid saker som kan göras bättre, det är aldrig riktigt bra nog framfört.
Kan de vara så att det är lite pinsamt att erkänna att man faktiskt ser upp till sin storesyrra?
I snart två år har jag bott hemifrån, i alla fall ett år permanent. Och varje gång jag ringer hem låter det på detta vis:

- Hej, saknar du mig?
- Neee...
- Inte alls?
- Nej det är så skönt att du är borta.

Jag vet att det inte är sant, men för en 12- årig pojke är det jobbigt att berätta vilka känslor som finns i kroppen.
Därför var det med tårar i ögonen jag upptäckte följande i veckan när jag för en gångs skull var hemma (faktiskt första gången på sex månader.. men så är det att bo 60 mil hemifrån).

Jag står i lillebrorsans klassrum och hans lärarinna visar mig runt i Filips bänk. Jag får syn på hans kalender i skolbänken och öppnar den.
Den 17 augusti står det fint skrivet:

Idag var vi på min systers teater. Det var den bästa teatern jag någonsin sett.

Det är såna saker som förgyller livet! Jag står fortfarande med tårar i ögonen...