Jag har inte gått under jorden...

... jag har bara legat på sjukhus i åtta långa dygn!

Hela historien började förra lördagen då jag vaknade upp med kraftig yrsel. Lågt blodtryck är jag trots allt ganska van vid, speciellt efter den hårda träningen kvällen innan, så jag hoppade helt enkelt upp, gick på yoga, spelade bowling och var igång hela dagen fastän yrseln hela tiden fanns där i bakhuvudet. Så hände det...

Natten mot söndagen kom, jag hade sett 'Låt den rätte komma in' (inte att rekommendera när du är på väg att bli sjuk, annars okej) och helt plötsligt befann jag mig i ett virrvarr av vampyrer, svettiga lakan, iskalla dragningar från fönstret, kokhet hud, snurriga mardrömmar och återupprepade skrik, citat och ett hel del mörker. I två dagar låg jag sedan helt utmattad med världens ledvärk i kroppen och i bröstet, tung andhämtning, ljus och ljudkänslighet, hög feber, illamående och huvudvärk. Att jag skulle få influensa var ingenting främmande för mig. Jag hade träffat många sjuka under veckorna som gått och jag hade själv varit dålig några dagar under julen men att det skulle komma just nu var helt otänkbart. Jag hade köpt nytt träningskort dagarna innan, skolan skulle börja och jag kände mig på topp med en ny anställning och en tänkbar teamledartjänst med intervju på ingång.

PANG!

På dagen hade tempen stigit hela tiden och på måndagskvällen var det på sin topp med 40,3 grader och jag kände hur oron spred sig i kroppen. Tobbe och jag åkte, efter samtal med sjukvårdsupplysningen, direkt till akuten i Ängelholm (30 minuter innan stängning) och jag blev inlagd direkt.

De kommande två dagarna hade jag så många nålstick i armarna att jag såg ut som en erfaren narkoman, syrgasen var fastmonterad i näsan och droppen sipprade ner i min högerarm.

Efter ett antal blodprover, nässkrap (vidrigt!), röntgentest och urinprover misstänkte läkarna svininfluensa plus stor lunginflammation. Därför isolerades jag helt från omvärlden och alla sjuksköterskor och läkare som skulle besöka mig maskerade sig i rymddräkter, ansiktsmasker och handskar varje gång de kom in i rummet. Detta fenomen var även något de älskade att skylta med och varje gång dörren öppnades kunde jag vänta mig meningar som:

- Här kommer rymdmonsterna!

och
- Nu är vi utklädda till rymdvarelser igen!

Som tur var visade sig svininfluensalarmet vara felaktigt och rymdvarelserna försvann men tyvärr ville kroppen inte ge med sig utan fortsatte att hålla hög temp på drygt 40 grader och läkarna var bekymrade. De hade inte sett många liknande lunginflammationer tidigare som inte svarade på den vanliga behandlingen med antibiotika och smärtstillande. Därför togs nya tester som visade en a-typisk lunginflammation, som jag tolkat som följer:

En typisk lunginflammation angriper lungan med bakterier ofta i de nedre delarna av lungan. I mitt fall, en a-typisk lunginflammation, fanns inte dessa vanliga bakterier utan nya bakterier som var av lite starkare och annorlunda kaliber. Bakterierna hade gått in i min högra lunga och angripit hela inre lungväggarna. Därför svarade de inte på samma behandling som vid en typiskt infektion.
Både pencillin i droppform och som tablett sattes in och under veckan knaprade jag panodil på löpande band.
Så idag, efter dessa långa dagar av smärta, febersvettningar och vita sjukhusväggar, blev jag äntligen utskriven tillsammans med mitt pencillin och en andningskopp.


ÄNTLIGEN!!!




Kommentarer
Postat av: Nellie

Oh my god Lovisa. Neeeej :(

Gråten är påväg.

Hoppas att du blir bra snart.



//Nellie

2011-01-19 @ 11:19:06

Varsågod och kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0