I Biggest Loser har människorna ett mål, de vill göra något åt sitt liv som blivit komplicerat och närapå farligt att leva. Det är vanliga människor men som valt fel väg eller tvingats in på den. Deras last och kraftiga fetma gör mer skada än nytta. Gör de inget åt sin övervikt dör de och lämnar bakom sig barn, fru, man, ja hela livet och alla upplevelser som kommer med det. Visst tycker jag att det är en 'typiskt' amerikansk dokusåpa med många tårar men det berör på något vis. Jag blir imponerad av deltagarna!

I ett av veckans avsnitt fick alla tävlande åka hem för att träffa sina nära och kära men också för att se hur bra de kunde stå emot frestelsen att falla tillbaka i dåliga vanor. För vissa gick det bra, för andra gick det betydligt sämre. Det som gör mig förvånad och förbannad är familjernas inställning till de tävlande. De är stolta, ja och de vill göra allt för sin älskade. Men direkt när han eller hon kliver innanför dörren dukas det upp med friterad kyckling, pommes frites, stora biffar med gräddsås, bakelser fyllda av cremer och socker och toppade med glasyr, tårtor och kakor.
Varför gör man så? Familjen vet att det är tävling men förstår de verkligen varför deltagarna tävlar? Tror de att det enbart är för att vinna pengar? Förstår de inte vilket helvete de utsätter sin familjemedlem för?
Vecka efter vecka har de kämpat mot sin värsta fiende. Den onyttiga maten... för att inte dödas av den. Och vad händer när de kommer hem? De lockas tillbaka, de kan inte stå emot och familjen pushar dem att bokstavligen vräka i sig mat.
Jag trodde familjen ville hjälpa sin fru, man, son eller dotter att leva. Inte att dö!

Biggest Loser sänds mån-fre 19.00 i Kanal5