Nu när vintern är här, snön ligger i tjocka lager på marken och det är allmänt kallt ute är det så lätt att negativa känslor tar överhand. Varje dag på väg till och från skolan hör jag många konversationer mellan både män och kvinnor. Från deras munnar kommer gnäll, gnäll och åter gnäll. Visst kan man ha dåliga dagar och det finns saker man inte gillar men det blir till ett samtal som aldrig tar slut. Folk kan älta samma ämne om och om igen och det kan till och med kännas riktigt trevligt. Men även om det för tillfället känns trevligt drar det hela tiden ner stämmningen, tillvaron blir mörkare och till slut är energin borta. Och för alla omkring skapas en irriterad känsla som nästan går att ta på.

Är det något jag ogillar är det just gnäll. Också jag ser negativt på vissa händelser eller fenomen ibland men när jag mer och mer lägger märke till min omgivning se och hör hur mycket tjat och tråkiga kommentarer som fälls hela tiden blir jag konfunderad och omvänd till det positiva..

När en person säger:
- Det är kallt, blött och mörkt ute.
Säger jag:
- Då har vi ialla fall våren att se fram emot. Tänk om vi inte haft snö, då skulle det vara ännu mörkare.

Men hur många positiva inslag jag än ger är allt bara så extremt hopplöst för den andra. Jag vill vara glad, positiv och kreativ men att gång på gång dras ner i det mörka djupet på grund av andras gnäll gör inte världen bättre varken för mig eller någon annan.

Jag vill ha ett slut på det men svenskar gillar helt enkelt att gnälla!