Efter en vecka på Kreta har jag kommit tillbaka in i vardagen och studerandet igen. Att få en liten ledighet gör trots allt mycket- både själsligt och fysiskt. Dagarna innan såg snarare ut som en robots liv än en människas.

Kliva upp 6.15
Äta frukost 06.45
Gå till skolan 07.30
Åka hem 16.20- 17.00
Dansa hela kvällen 18- 21
Sova 22

Det fanns knappt plats och tid för tankar och en paus för att känna efter. Även om man är så uppe i det som görs, måste göras och det som komma skall tror jag att en paus mitt i allt det hektiska kan göra så extremt mycket.
Många av mina studiekamrater påpekar för mig hur ofta jag är uppe i saker och ting, hur mycket jag egentligen tar på mig och hur entusiastisk jag är i det jag gör. De har trots allt bara känt mig i en månad och kan redan läsa av mitt levnadsmönster. Men det är för att jag älskar det jag gör!

Just därför var Kreta- veckan så otroligt viktig!

Direkt när jag satt min fot på flygbussen från Lund kände jag att:
- NU har jag semester!

Visserligen var det en lång resa (men flygmaten var underbar- jag älskar flygmat), men när jag och Tobbe väl kom fram till hotellet kl 1 på natten på torsdagskvällen kände vi oss exhalterade över en hel veckas ledighet tillsammans.





Eftersom resan var lite av ett hemlighetsstämplat uppdrag, det vill säga att överraska Tobbes familj var det riktigt mycket 'slänga-blicken-över-axeln' vart vi än gick på fredagsmorgonen. Men frukost var vi ju tvungna att ha!
Nåväl, medtungt hängande moln och åskan som lurade i bakgrunden traskade vi neråt mot byn (som egentligen bestod av svenska Sunwing Resort och några små hus med supermarkets och souvenirsbutiker).

 



Även om Makrigialos är en mycket trevlig by är det tråkigt att se hur turismen har tagit över. Överallt talades det svenska, menyerna var på svenska, till och med de genuina grekerna kunde viss svenska. Och jag som sett fram emot att få slänga mig med min engelska.
Till vilken nytta?
Istället skrattade familjen och servitriserna åt mig för att jag propsade på att visst tala engelska. Vi var ju utomlands för tusan!

Om man läser på sajter om Kreta och öns klimat, värme och behagliga väder kan man läsa som följer:

"Kreta är ett litet paradis I södra Egeiska havet, med gyllene sandstränder, omgivna av kristallklart blått vatten. En unik ö, idealisk för par, singlar och kamratgäng som vill komma bort från de vanliga turistanhopningarna
(min anmärkning: hmm... vill du komma till ett land där du känner dig hemma, där barnen kan äta köttbullar och potatismos varje dag och där föräldrarna kan gå på friskis och svettis har DU kommit rätt. Det allra bästa är kanske att de flesta kan prata svenska så var inte orolig över att du måste tvingas utveckla dina språkkunskaper... om du ens har några det vill säga)."

"Kreta har ett mycket varmt och behagligt klimat nästan hela året om."

Tyvärr visade sig det sistnämnda påståendet inte riktigt stämma. Inte om man ser för den första dagen. När regnmolnen drog in och blixtarna och en bomb-liknande åska följde blev det beviset på att guiden hade helt fel. När vi sedan gick ut för att äta öppnade sig himlen helt plötsligt och något liknande skyfall har jag nog aldrig sett. I timmar kräkte de mörka molnen ur sig vatten. Vi tog, vid vissa tillfällen, oss fram med vatten upp till knäna. De sluttande gatorna var fyllda med vatten. Bilarna fick ploga sig uppför vattenmassorna. Det var inte långt ifrån att människorna blev bortspolade.
Däremot har vi nog aldrig skrattat så mycket som vi gjorde den kvällen. Genomdränkta i vatten (ingen idé att fixa håret här, kan jag påstå) satt vi fast på restaurangen "Zorbas" där vi intagit vår moussaka. 
Gång på gång fick vi höra att det här var det värsta ovädret på 20 år.

Och då kom VI!





Dagarna framöver spenderades på stranden. Morgonpromenad på stranden, morgondopp i havet, lapa sol på stranden, äta glass på stranden. Ja egentligen tillbringade vi säkert mer än halva dagarna där.



 


Det är något speciellt med att vara utomlands. Man kan släppa taget om vardagen, gå in i en bubbla och leva livet lite lyxigare än vad man är van vid. Att äta ute är till exempel en sån sak. Hemma är en lunch ute ganska dyr (mer i tankarna än i plånboken), att äta ute varje kväll utomlands är ett slags krav. DÅ SKA man lyxa till allt lite extra. Det har man ju råd med, eller hur? Jag undrar egentligen vad skillnaden är?!?




Efter en härlig vecka i 33 graders värme, liggandes vid havet och poolen, spelandes tennis, minigolf, kort och deltagande i SVENSK vattengympa (och en hel del plugg) kan jag sammanfatta hela resan i tre ord.

 


JAG ÄLSKAR DIG!