Askungen

Jag vet hur det är med opera. Jag blir trött, uttråkad och får ont i öronen. Nåja så trodde jag i alla fall att det var och tyvärr får man då den inställningen. Jag har tidigare sett några operor och de senaste har inte alls varit i min smak därav det långsamt svalnande intresset.

Men så var det dags för lördagens händelse på Malmö Opera. Askungen! Jag gick dit med små förhoppningar om att den skulle kunna ändra min inställning inför framtidens besök på diverse operahus.

Och jag måste säga att jag blev överraskad.
Trots att jag hade en liten pojke på 20 år bredvid mig (min sambo) som knappt skulle sitta still, ständigt med något i munnen och handen i en prasslande godispåse tog vi oss igenom en tre timmars sittning.
Med glädje måste jag få säga (och nu talar jag för mig själv, vad tobias tycker får han själv bestämma)!
Även om Askungen är på italienska kunde jag ta mig igenom akterna med en del frågetecken men ändå mycket klarspråk. Det kändes friskt och modernt och känslan mellan komik och tragik hade skådespelarna hittat bra.

En eloge är tillägnad dirigenten. Ständigt med vakande ögon på sig från en stor orkester med instrument samtidigt som han skötte skådelspelarnas insatser är , vad jag tror, inte någon lätt match. Att han dessutom kunde allas sånger/repliker utantill gjorde inte saken lättare. Vid det tillfället var jag glad över att jag inte var honom.

Som sammanfattning:

"Bra, fräsch och påhittig med nya miljöer som andas nytänk"


Bild: Malmö Opera


Kommentarer
Postat av: Lotta

Den lilla 20 åriga killen tror jag att jag känner :-)

2009-11-18 @ 09:44:10

Varsågod och kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0