Jag måste faktiskt erkänna att månaderna av auditions och förberedelser inför vår slutproduktion 'Gate 36' tagit på mina krafter. Och jag kände mig, tråkigt nog, inte alls lika exhalterad inför Wendelsberg folkhögskolas audition som jag gjort på tidigare skolor. På fredagen tog jag dock tåget för att några timmar senare stiga av i Mölnlycke. Vilken syn som mötte mig! Strålande vackert väder och en temperatur som inte liknade något annat slog emot mig när jag klev av på den ödsliga perrongen. Trots att klockan var strax före nio på kvällen var sommarvärmen ett faktum. Det dryga kilometern till skolan gick snabbt och jag installerade mig direkt i skolan gymnastiksal. Vilket område! Alla byggnader likande snarare en stor herrgård med stall och stora gårdar än en skola. Trots denna maffiga syn kunde jag inte släppa tanken att jag helst av allt velat krypa ner i min egen säng där hemma. Det chockade mig lite att jag kände så eftersom jag alltid annars är överentusiastisk över auditions. Jag lyckades somna i den stora gymnastiksalen i hyfsad tid, trots andra sökanden och deras tjatter.

På morgonen efter frukost blev vi indelade i grupper varav jag blev rundvisad av 'Micke är pepp' med mina fem andra gruppkamrater. Våra prov var inte inplanerade förrän senare på eftermiddagen och därför fick vi en del tid över att se oss omkring och ta del av vardagen för eleverna på folkhögskolan. Några av årets ettor visade sin slutproduktion men jag blev inte alls imponerad. Dålig story och till och från även falsksång!
Jag blev tyvärr mindre och mindre taggad när jag diskuterade utbildningen med några av de nuvarande eleverna.

Jag fick reda på att de arbetat i perioder men att de i början av terminen har ett danspass om dagen. Däremot har många som börjar inte dansat tidigare vilket innebär att de måste börjar helt från grunden. Personer som har dansat sedan tidigare kan därför känna att de tyvärr inte utvecklas så mycket inom dansen.
De har endast 20 minuter sång i veckan (däremot kör och musikensemble), inga hemläxor ("Om man inte ber om det" CITAT), ingen scenisk framställning, ingen auditionsträning eller mickteknik. ALLT det som jag sett fram emot att lära mig. Redan DÅ insåg jag att det här verkligen inte var något för mig. Hur ska jag kunna i utvecklas inom något som inte ens finns på schemat? Dansen är det främsta jag vill utvecklas i och om jag måste börja från grunden återigen tror jag själv inte att det skulle hjälpa mig. Det som gjorde mig mest förbryllad var när en av förstaårseleverna sa:

Fråga:
- Hur är lärarna då? Sångläraren?

Svar:
- Jo de är bra. Det är inte alla som gillar sånglärarens sätt att arbeta och det finns vissa som gör det men det är helt individuellt. Fast hon är ju kompetent!

Jag genomgick mitt sång- och teaterprov som gick hyfsat. Jag hade valt ut en bra tonart till 'Somewhere' men när min gruppledare studerade mina papper gav han mig en tonart som han sa var den 'rätta'. Vilket visade sig bli alldeles för LÅG!
Jag tror också att min nyfunna inställning till skolan lyste igenom men jag gick därifrån med rak rygg.
Jag stannade kvar för att se andraårselevernas slutproduktion 'Rocky Horror Show' och trots att jag blev mer imponerad av dem (dock minimal dans) beslutade jag mig för att avbryta min audition.
På kvällen åkte jag hem och jag kände verkligen vilken tyngd som lättade från mina axlar!