Perfekta toner

Jag har alltid varit lite av en perfektionist. Inte när det gäller saker som städning och hushållning eller liknande (även om det blivit mer påtagligt det senaste året). Nej, det har snarare att göra med min karriär och målet mot att utvecklas. Jag vet inte hur många timmar som jag stått i duschen sedan grundskolan och övat skalor för att vissa gånger hitta ett litet snedsteg i någon enstaka ton och maniskt övat tills den blivit rätt i munnen. Eller alla de kilometer jag vandrat och med sjungande stämma tränat bort det darrande vibrato som skapas på rösten när fötterna slår i marken.
Och visst har det gett resultat!

Jag är en perfektionist när det gäller att pricka in toner. Att höjas eller sänkas mitt under pågående låt är tabu för mig. det blir fel i mina öron även om det röstmässigt känns bättre. Då måste jag istället börja om från början. Jag har funderat över de negativa repsektive de positiva sidorna av fenomenet. Visst vill jag alltid göra bra ifrån mig vare sig det handlar om släktmiddagar eller större föreställningar. Jag är alltid ute efter att prestera mitt allra bästa, vilket humör jag än befinner mig i.
Men frågan är hur pass musikaliskt det blir att alltid ha kravet på rena toner?
Idag finns många hyllade artister som inte alltid kanske sjunger rent men som utstrålar sin karaktär med personlighet till den grad att de mindre vackra noterna glöms bort.

Under åren har jag lärt mig att spela på detta. Vissa gånger får jag helt enkelt inte sjunga vackert. Det ska vara rått, elakt, hemska och till och med falskt. Det är inte alltid en fröjd men dock så nödvändigt.

Och under dessa år har jag faktiskt fått lära mig att det är bättre att slänga sig ut i ett hav av toner och göra en show av höjningar, sänkningar och grodor i halsen. Gå på musikaliteten istället för den perfekta sången som lätt kan bli tråkig om den blir för rak och exakt.
Svängningar gör en starkare och livet svänger.
 
Varför inte låta sången göra detsamma?


Kommentarer
Postat av: SpinnLotta

Hej Lovisa!

Jag tror att du är helt rätt ute i det du skriver.

Utstrålning och att man bjuder på sig själv tror jag har minst lika stor betydelse.

Se bara på min älskade Håkan Hellström !!!!!

Han har det<3

Kram på dig!

2009-08-21 @ 08:08:52

Varsågod och kommentera:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0